Tjugo dagar efter jul
Idag är det tjugo dagar sedan julafton och Knut har namnsdag. För de allra flesta i Sverige innebär det att julhelgen har nått sitt slut och att granen slängs ut tillsammans med övrigt julpynt.
Som jag skrivit om tidigare så var det först på 1600-talet som 13 januari blev julens slutdag. Tidigare hade julen bara varat fram till 7 januari (och gör så i de flesta länder i världen). Men på 1600-talet valde alltså kyrkan att förlänga julhelgen för att på så vis stärka sin ställning.
Att dagen heter Knutdagen har att göra med den danska prinsen Knut Lavard som dödades i Odense 1137 den 7 januari. Hur han dog finns det olika historier om. Alf Henriksson skriver att det var i kyrkan som prins Knut träffades av en sten i huvudet. Men inte värre än att han tog ett kärl från altaret som han lät blodet rinna ner i för att skydda sin sidendräkt. Ett spjut genom ett fönster gjorde dock slut på prinsen, som blev helgonförklarad.
Således var 7 januari länge Knutdagen, men när julen förlängdes på 1600-talet flyttade även Knut med och det är därför vi ännu kan säga ”Knut kör julen ut”.
Tjugondag Knut firades betydligt mer och livligare förr i tiden eftersom det var då gillena avslutades. Enligt traditionen skulle all mat och dryck som fanns kvar från julfirande förtäras på tjugondag Knut. I Bohuslän fanns följande talesätt:
Slut på jula och slut på ljusa och slut på brännvin’t i alle husa
Att ”köra ut julen” skedde också rent bokstavligt när mor i huset efter att maten var uppäten öppnade alla dörrar och därefter for runt med en sopkvat och skrek – ”Ut Knut! Nu är julen slut”.
Om det inte var husmor som gick runt med kvasten fanns det Knutsgubbar som kunde göra jobbet. En Knutsgubbe var klädd i fårskinnspälsar som vänts bak och fram, koskällor kring halsen, mask för ansiktet och en djävulssvans därbak. Knutsgubben kunde också vara en dock som lämnades på grannes farstu. Dock var man tvungen att springa därifrån i rasande fart, för om man blev upptäckt fanns risk att man fångades in och kläddes av naken. Under resten av året var man en person som det stod fritt att driva med.
Andra bloggar om: högtider, traditioner, tjugondag knut, tjugondedag jul, jul, knut
Källor: En årsrunda av Christer Topelius. Svenska traditioner av Ebbe Schön. Årets festseder av Nils-Arvid Bringéus. Julen förr i tiden av Ebbe Schön
Idag städar vi ut julen
Barren har legat på golvet ett par dagar eftersom vi inte orkat vattnat granen ordentligt. Därför kändes det som hög tid att städa ut julen idag – 7 januari. Annars är det ju numer tjugondag knut som blivit den dag då julen städas ut i svenska hem.
På medeltiden var det dock idag som julen skulle städas ur hemmen. Julen varade då bara över trettonhelgen och tog således slut 7 januari. Så är det fortfarande i stora delar av den västliga kristenheten och egentligen är det bara i Sverige, Finland och delar av Norge som julen varar fram till Knuts namndag – 13 januari.
Knut Lavard var, enligt traditionen, en dansk prins som mördad just 7 januari eftersom hans fiender väntade till efter julefriden med att ta honom av daga. Han överfölls på väg hem från ett julgille. Sedmera blev Knut helgonförklarad och hans dödsdag firades.
På 1600-talet ville den lutherska kyrkan förlänga julen och på så vis stärka kyrkans makt över traditionerna så de flyttade helt enkelt Knutdagen till den 13 januari och med flytten följde också julavslutningen. Därför firar vi Knut 13 januari när han egentligen dog 7 samma månad.
Andra bloggar om: högtider, traditioner, trettonhelgen, jul, tjugondag knut, religion, helgon. Pingat på intressant.
Hur många var de tre vise männen?
I flera hundra år har kyrkan firat trettondagen som den dag då de tre vise männen kom till Jesus med gåvor. Men vad står det egentligen i Bibeln om dessa herrar. I Markus Matteusevangeliets andra kapitel, verser 1-2 och 11 står det.
När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid
kom några österländska stjärntydare till Jerusalem
och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett
hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.”
/…/
De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans
mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor
och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.
Ingenstans i Bibeln står alltså att de skulle vara tre till antalet eller att de skulle vara ”visa män” utan de omnämns bara som”några österländska stjärntydare”. Olika översättningar lägger dock olika betydelse i vad personer har för befattning. T.ex. så skriver King James Bible:
Now when Jesus was born in Bethlehem of Judaea in the days of Herod the king, behold, there came wise men from the east to Jerusalem.
Medan det i Weymouth New Testament står
Now after the birth of Jesus /…/ excitement was produced in Jerusalem by the arrival of certain Magi from the east.
Att de kallats de tre vise männen har att göra med det antal gåvor de gav Jesus: – rökelse, myrra och guld. Men det var först på 200-talet som antalet blev fastställt.
Först ett par sekel efter Jesus födelse började det utvecklas en myt kring de vise männen som i den västliga kristenheten runt 700-talet gavs namnen Kaspar, Melchior och Balthasar. I den etiopiska kyrkan heter de Hor, Karsudan och Basanater och armeniska kristna kallar dem Kagbha, Badadakharida och Badadilm.
Andra bloggar om: högtider, traditioner, tre vise männen, trettondagen, religion, kristendom, jul.
Trettonhelgen och stjärngossar
De allra flesta vet att den kristna kyrkan numer firar Jesus födelsedag den 25 december (troligtvis helt felaktigt, men det är ointressant i sammanhanget). Så har det dock inte alltid varit.
I norra Afrika (t.ex. Alexandria) firades Jesus uppenbarelse (Epifania) den 6 december. Dagen kom också inom vissa traditioner att firas som Jesus födelsedag. I slutet av 300-talet bestämdes det dock i Rom att Jesus födelsedag istället skulle firas 25 december. Val av dag hade med Sol Invictus att göra.
Den 6 december inordnades istället i den västerländska festkalendern genom att de tre vise männen ansågs att kommit till Jesusbarnet den dagen. Hos vissa östkyrkor firar man dock fortfarande Epifania som Jesus dopdag.
I Bibelns berättelse om de tre vise männen får vi egentligen inte veta hurvida de vara vare sig visa eller tre till antalet. Att de kallas ”tre” har att göra med antalet gåvor (guld, rökelse och myrra) som de överlämnar. Under medeltiden firades s.k. stjärnspel där berättelsen om Jesus födelse illustrerades i dramatik för den ej läskunniga publiken.
I Sverige användes berättelsen om de vise männen av skolpojkar under deras sockengång (en sed att gå runt i socknen för att få pengar till sin skolgång). I flera städer förbjöds sockengången eftersom skolpojkarna
i förleden julhelg lupit kring om staden med en stjärna och apats med Kristi födelse och andra heliga verk, som plädgade i Guds församling predikas över. (Bringéus, s. 102)
Stjärngossarna var sju stycken – tre vis män, tre kungar och en narr. De vise männen var klädda i vita lakan. Intresset för seden mattades sakta av för att vid sekelskiftet 18-1900 ta ny fart i och med de nationalromantiska stämningar som präglade Sverige.
I Nås i Dalarna finns beskrivningar av ett stjärngossetåg 1910. Dock var det inte kring trettonhelgen som stjärngossarna nu visade upp sig utan vid luciafirandet 13 december. Flytten från januari till mitten av december var smärtfri då stjärnan redan var en del av luciafirandet och det dessutom behövdes en manlig motsvarighet till lucian och hennes tärnor.
Källa: Årets festseder av Nils-Arvid Bringéus och Julen förr i tiden av Ebbe Schön
Andra bloggar om: religion, högtider, traditioner, trettondagen, trettonhelgen, stjärngosse, epifania, jul, . Pingat på intressant.
Vad är traditioner?
Ordet ”tradition” är omgärdat med en hel del mystik. Tänker jag tradition så tänker jag på saker som har hundratals år på nacken och som människor gjort i flera generationer. Men riktigt så enkelt är det inte.
I det utmärkta programmet Världens modernaste land (avsnitt 2) diskuteras vad traditioner egentligen är. Matforskaren Jonathan Metzger sa:
Det som gör det till en traditon, paradoxalt nog, är att vi upphöjer det till en tradition
Alltså – traditioner blir traditioner först när vi bestämmer oss för att det är en tradition. Därför kan också saker som bara är ett par decenier gamla vara en tradition (ex. köttbullar på julbordet som introducerades först på 1970-talet), medan saker som människor faktiskt gjort i hundratals år (t.ex. supa och föra liv på lucianatten) inte alls räknas som en tradition.
Andra bloggar om: traditioner, högtider, världens modernaste land.
Varför firar vi nytt år 1 januari?
Högtider brukar ofta förknippas med brytningstider. När mörker blir till ljus eller sommar blir till höst firar vi olika typer av högtider.
Alltså ter det sig märkligt att fira nyår just 1 januari. Skiftet mellan december och januari markerar ju ingen särskild brytningstid. Våren är fortfarande långt bort och vintersolståndet ligger bakom oss.
Att vi firar nytt år just nu har med politiska belsut från Romarriket att göra. Från början firade romarna nytt år 1 mars, vilket ju är mer naturligt då våren då är i antågande – (det är förresten därför september heter just september (sept = sju) och oktober heter oktober (okt = åtta) trots att de är månad nummer nio respektive tio).
Vid det romerska nyårsfirandet tillträdde konsulerna sina poster och de började planera för de fälttåg som armérna skulle dra iväg på. I och med att riket växte blev 1 mars alldeles för sent att böja planera fälttåg så man tidigarelade konsulerna tillträde.
Runt 150 fvt bestämdes att konsulerna skulle tillträde 1 januari och då firade man det nya året då istället.
Den kristna kyrkan motsatte sig nyårsfirandet 1 januari eftersom de ansåg att Jesus födelse 25 december borde vara den första dagen på det nya året och så var det under många år efter att Romarriket fallit samman.
Under renässansen på 1400-talet återupptogs så seden att fira nyår 1 januari fortfarande i strid mot kyrkans vilja, men när påven Greogorius XIII lanserade den gregorianska kalendern på 1500-talet fastslogs nyårsdagen till den 1 januari även av kyrkan.
För att motivera firandet rent religiöst påstod kyrkan att det var Jesu omskärelse man firande.
Källa: Mors dag och eid-il-fitr av Gillis Herlitz.
Vad är det här?
I mitt jobb som religionslärare och i andra sammanhang möter jag ofta föreställningen om att det finns mer eller mindre korrekta sätt att fira högtider. T.ex. är det inte ovanligt att Halloween kritiseras och Alla helgons dag istället framhållas som ett mer riktigt sätt att fira i slutet av oktober. Särskilt inom den kristna kyrkan har det funnits en lång tradition att föringa förkristna traditioners betydelse för hur vi firar högtider.
Här vill jag berätta mer om olika bakgrunder till varför och hur vi firar olika högtider. Grundtesen jag driver är att sätten som och motiven till hur vi firar högtider varierar över tid och rum. Högtidernas attribut har så gott som alltid flera olika rötter.
Vad är mickelsmäss? (orginal)
Den 29 september har Mikael namnsdag. Det är också den dag som kallas Mickelsmäss.
År 2007 är Mickelsmäss inte längre en dag som firas i någon större utsträckning (om än alls). I det gamla bondesamhället var dock Mickelsmäss en av årets allra viktigaste högtider – att likställa med jul i betydelse.
Anledningen är att Mickelsmäss i äldre tider markerade övergången mellan sommarhalvåret och vinterhalvåret - en motsvarighet till Vårfrudagen (som ju markerar övergången mellan vinter och sommar).
Fram till början av 1800-talet var Mikaeldagen också början på årets enda lediga vecka för tjänstefolk. Det var nu de hade möjlighet att byta anställning. Att veckan i slutet av september och början av oktober var lagstadgad flyttningstid gällde fram till 1819 då flyttningsdagen flyttades fram till 24 oktober. Anledningen var att man ansåg att böndernas arbete inte hunnit bli färdigt den 29 september i och med kalenderreformen 1753.
Liksom alla andra övergångshögtider var Mickelsmäss en tid då man trodde att övernaturliga väsen var i rörelse. T.ex skulle hästar inte gå ute under natten eftersom .de då kunde se in i framtiden och då förstå vilket slit de skulle stå inför under nästa arbetsår.
Viktigast var tidpunkten när djuren fördes in i stallarna. Då var det både en fråga om övergång i tid (mellan sommar och vinter) och i rum (från ute till inne). Man skulle vara helt tyst när djuren fördes in eftersom man trodde att själva tystnaden i sig var skydd för djuren.
Festandet på Mickelsmäss är väldokumenterat. Får slaktades och i Västmanland var dte vanligt att en stor gryta tillagades och ställdes mitt på bordet. Öl och brännvin fanns i stora mängder och det var ingen ovanlighet att festen höll på i dagarna tre.
Festen och magin kring Mickelsmäss var starkt knuten till jordbrukssamhället och när jordbruket mekaniserades förlorade också Mickelsmäss sin betydelse. I jordbruket behövdes inte längre tjänstefolk på samma sätt.
En anledning till att Mickelsmäss inte alls firas längre har att göra med avsaknaden av en central maträtt eller centralt festmoment, menar Bringéus (med hänvisning till Tordis Dahlöf). Mårtensgås har sina gäss, lucia har sin ljusdrottning och påsken har t.ex. ägg och lamm. Mickelsmäss däremot var bara en tidpunkt och inte förknippad med någon särskild maträtt eller händelse.
Källor: Svenska traditioner av Ebbe Schön och Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus.
