Högtider

Kort svar på frågorna är nej, nej och nej. Eller mer korrekt så är det snarare så att vi inte med säkerhet vet.

Vad vi vet är att midsommarstången eller majstången som den också kallas kom till Sverige från Tyskland på sent 1400- eller eventuellt tidigt 1500-tal. Först var det i de större städerna som midsommarstången vann framgång. Och så sent som i början av 1900-talet var stången ännu inte spridd över hela Sverige. inte ens till Dalarna Även i vissa socknar i Dalarna, som idag är att betrakta som ett centrum för midsommarfirande i Sverige, var midsommarstången okänd. Under 1700-talet var det vanligt att midsommarstängerna satt upp året runt och Linné skrev den 7 mars 1753:

Majstänger med blad utsirade, stodo vid alla gårdar dem de dansa kring midsommarnatt.

Eftersom midsommarstängerna är av relativt sent datum är det knappast troligt att de har ett förkristet ursprung, även om den kristna kyrkans inställning har varierat. Sedan slutet av 1600-talet förekom olika former av förbud mot midsommarstänger eftersom det ansågs ge upphov till olika former av anstötligt beteende. I vissa kyrkor fanns det dock små bärbara midsommarstänger. På Gotland togs stängerna ut ur kyrkan under midsommar och kläddes om och sattes därefter tillbaka.

Midsommarstångens utseende har inte alltid varit som den ser ut idag, som ett kors med en cirkel på varje arm. Istället har det förekommit många olika lokala variationer. Det är först det senaste århundradet som vi fått en midsommarstång som liknar en uppochned vänd fallos. Tolkningen att midsommarstången skulle vara någon form av fruktbarhetssymbol är alltså ytterst tveksam.

Efter påpekande från Dalpil om att midsommarstången visst var känd i delar av Dalarna har jag kollat i Ebbe Schöns bok Folktrons år vilket bekräftar Dalpils uppgifter.

Källor: Svenska traditioner av Ebbe Schön och Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus.
Andra bloggar om: midsommar, midsommarafton, midsommarstång, majstång, högtider, traditioner

Till skillnad från påskens och julens överdåd av maträtter är midsommaraftonens bord enkelt dukat - sill, färskpotatis, gräddfil och gräslök. Och till efterrätt jordgubbar som kan inmundigas på olika sätt.

Att äta sill och färskpotatis till midsommar är en ung tradition. Den skapades någon gång under 1920-talet i städerna och har i princip inget att göra med bondesamhällets midsommarmeny.

Att äta färskpotatis betraktades förr som ett stort slöseri. Istället skulle potatisen få ligga i jorden tillräckligt länge så att den skulle kunna växa till sig. Potatis nämns i och för sig som midsommarmat i äldre tider, men då är det inte färskpotatis utan potatis från det förra årets skörd. Att kunna visa upp att man hade fyllda förråd gav nämligen status.

Sill var förr att betrakta som vardagsmat och fanns i de flesta hem. Just därför fanns det ingen anledning att äta den särskilt vid festliga tillfälle.

Istället är det faktiskt gräddfilen som är det äldsta inslaget på midsommarbordet. “Johannefil” åts på midsommar i norra Sverige och även i andra delar av landet åts mjölkmat såsom ost och mjölkvälling. Precis som med påskäggen finns det praktiska förklaringar till att mjölkprodukter åts så livligt kring midsommar. Under vinterns kyla och svält gav korna dåligt med mjölk, men till midsommar hade de kalvat och mjölk fanns i stora mängder.

Källa: Svenska traditioner av Jan-Öjvind Swahn

Andra bloggar om: midsommar, mat, färskpotatis, sill, gräddfil, högtider, traditioner,

Sveriges nationaldag är vår yngsta helgdag ur två perspektiv. För det första är det den senaste helgdagen i Sverige (sedan 2005) och för det andra så är det den helgdag som har firats under kortast historisk tid (sedan slutet av 1800-talet).

I någon mening var det ett regnoväder som gjorde att just 6 juni valdes som nationaldag. Det var på Skansen 1893 som Artur Hazelius höll en stor vårfest. Intresset var stort men när festen skulle börja så kom regnet och publiken svek. För att rädda firandet valde Hazelius att förlänga firandet till 6 juni. Han skrev:

Vårfestens sista dag och på samma gång stor nationalfest till firande av våra historiska minnen i morgon tisdag den 6 juni (Gustafsdagen).

Att 6 juni kallades Gustafsdagen är något som Gustav III ligger bakom. Efter statsvälvningen 1772 placerade kungen sitt namn på den dag då Gustav Vasa valdes till kung 1523.

En svensk nationaldag har funnits som idé sedan slutet av 1800-talet. Dock fanns ingen dag som kändes given och förslagen var många. Från vissa grupper kom förslag att midsommardagen skulle bli nationaldag dels pga dess historia men också för att det redan var en stor festdag vid regementena. Men som Bringéus skriver:

i och med att militären lämnades övningshedarna och flyttade till garnisonsstädernas nybyggda kaserner, förlorades midsommartraditionerna sin betydelse som stöd för en nationaldag.

Även dödsdagarna för Karl XII (30 november) respektive Gustav II Adolf (6 november) fanns med bland förslagen.

Under första världskriget ökade flaggans betydelse som nationell symbol (vilket den för övrigt bara varit under ett par årtionden). Åhlén och Holm delade 1916 ut inte mindre än 400.000 gratisflaggor till svenskarna. Samma år bildade grosshandlaren Nils Ljungren Bestyrelsen för svenska flaggans dag. Allt detta ledde till att svenska flaggans dag första gången firades 6 juni 1916 på Stadion i Stockholm med militärparader och flaggutdelning. År 1963 flyttades firandet tillbaka till Skansen där det fortfarande hålls.

Svenska flaggans dag blev 1983 officiell nationaldag men lyckades ändå inte bli någon folkfest. Förklaringen är förmodligen att nationaldagen enbart är en produkt uppifrån. Att Gustav Vasa blev kung eller att Sverige fick en ny grundlag (1809) är knappast något som berör svenskar särskilt djupt.

År 2004 beslutade riksdagen att nationaldagen skulle bli röd dag vilket också innebar att annandag pingst inte längre är det.

Källor: Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus och Svenska traditioner av Ebbe Schön.

Andra bloggar om: 6 juni, nationaldag, nationaldagen, svenska flaggans dag, Sverige, högtider, helgdagar, nationalism.