Varför luras vi på första april?

Kort svar: Det tråkiga svaret är att ingen med säkerhet vet varför det är just 1 april som är den dag då vi lurar varandra.

Första april är sedan åtminstone slutet av 1600-talet den dagen då vi i Sverige luras med aprilskämt. Varför det blivit just 1 april är det egentligen ingen som med säkerhet vet. Så här skriver Bringéus:

I Sigfrid Svenssons bok ”Bondens år” söker man förgäves efter den första april. Det kan inte tolkas på annat sätt än att första april inte var någon märkesdag i bondens år. Datumet har inte heller någon kyrklig förankring.

Det finns förstås en rad teorier (mer eller mindre bra) om valet av 1 april som lurardag. T.ex. skulle Judas Iskariot ha hängt sig 1 april, vilket rent kalendariskt är mindre sannolikt. Swahn skriver:

Faktum är förstås att vi inte vet dess ursprung och aldrig lär få veta det.

Borgenstierna och Larsson presenterar en teori som det ”kanske finns ett korn av sanning i”. Aprilskämten skulle då haft sitt ursprung i Romarriket och det faktum att härtågen började planeras 1 april. Ju mer Romarriket växte desto mer tid behövdes för planering och mars månad och senare januari och februari lades till kalendern.

De nyårsgåvor som ämbetsmännen kanske en gång fått den 1 april överlämnades istället 1 januari: ”lurad på presenter blir du om du tror att du skall få något den1 april.

En teori som presenteras på Wikipedia (och som jag inte funnit någon annanstans) är följande:

Tidigare började det nya året den 25 mars och första april var oktaven, dvs. den åttonde dagen, då festigheterna kulminerade och avslutades. När tidpunkten flyttades till första januari var det många som struntade i den nya situationen och fortsatte fira nyår i april. Ofta skämtades med dessa personer och senare blev det tradition att utsätta någon för skämt den första april.

Båda dessa teorier är rena spekulationer och det finns egentligen inga som helst belägg för varför just 1 april blivit den stora lurardagen.

Källor: Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus, Svenska traditioner av Jan-Öyvind Swahn samt Festdagar av Ingeborg Borgenstierna och Thomas Larsson

Läs även andra bloggare om , ,

När börjar den judiska påsken (pesach)?

Kort svar: Den judiska påsken börjar på kvällen den 14 i månaden Nisan och håller på en vecka. Eftersom den judiska kalendern och den gregorianska inte stämmer överens flyttar sig den judiska påsken i förhållande till  den kristna almanackan.

En vanlig missuppfattning är att den judiska påsken (pesach) – till minne av uttåget ur Egypten – firas samtidigt som den kristna påsken. Så är det inte, snarare tvärtom.

moses-red-40.jpgMissuppfattningen bygger förmodligen på att Jesus firade den pesach under den vecka som han (enligt kristen tradition) korsfästes, dog och uppstod runt år 33. Därefter firade de första kristna den judiska påsken, men med ett nytt innehåll.

Det var inte förrän kyrkomötet i Nicaea 325 som den kristna påsken separerades från den judiska genom beslutet att den kristna  påsken skulle infalla den första söndagen efter den första ecklesiastiska (inte astronomiska) fullmånen efter 20 mars . Anledningen till beslutet var just att man inte ville att den kristna och den judiska påsken skulle infalla samtidigt.

Den judiska påsken börjar den 15 i månaden Nisan och håller på till dag 22 – alltså i en vecka. Det judiska dygnet räknas från solnedgång till solnedgång och därför kan man säga att påsken börjar kvällen före det datum som motsvarar 15 Nisan. År 2014 t.ex. är 15 Nisan den 15 april, men den pesach börjar då på kvällen den 14.

Påsken börjar alltså på samma datum i samma månad varje år om man följer den judiska kalendern. Tidpunkten varierar dock i den gregorianska kalendern (den vanliga kalendern) eftersom den judiska kalendern är en lunisolarkalender som baseras både på både solens och månens omlopp och den gregorianska är en ren solkalender.

Den judiska kalenderns år består av 354 dagar (12 månader med 29 eller 30 dagar i varje månad). För att anpassa kalendern till det tropiska året stoppas en skottmånad in med viss regelbundenhet (sju skottmånader under en tidsperiod om nitton år). Varje ny månad börjar (och slutar) alltså med nymåne och den 15:e dagen är det alltså fullmåne. Därför börjar det judiska påskfirandet alltid vid fullmåne.

Eftersom den judiska och den gregorianska kalendern inte följer samma system infaller den judiska påsken enligt den gregorianska kalendern vid olika tillfällen varje år. År 2014 börjar den judiska påsken den 15 april och avslutas 21 april. Eftersom ett dygn i den judiska kalendern räknas från solnedgång till solnedgång börjar dock firandet av den judiska påsken redan på kvällen den 14 april.

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-03-27, uppdaterad 2014-04-15)

Källor: ”When does Passover begin?

Läs även andra bloggare om , , , , ,

Varför heter det Jungfru Marie och inte Jungfru Marias bebådelsedag?

Idag (25 mars) är det ”riktiga” Jungfru Marie bebådelsedag (i folkmun kallad vårfrudagen och Våffeldagen). Maria var ju Jesus mamma och bebådelsedagen har fått sitt namn eftersom det var dagen då hon hon fick budskapet att hon var havande med Jesus. Således borde väl dagen heta Jungfru Marias bebådelsedag och inte Jungfru Marie bebådelsedag. Men så här skriver Språkrådet:

Formen Marie är en lätt försvenskad form av den latinska genitivformen Mariæ.

Och så här skriver DN:s språkvårdare Catharina Grünbaum:

Den latinska genitivformen av Maria är Mariae, i medeltidslatinet uttalat /mari:e/.
På svenska har det blivit Marie, och det möter vi i en rad namn som anknyter till den heliga jungfrun: Marie sänghalm, det vill säga gulmåra, Jungfru Marie nycklar, Jungfru Marie hand, ett par orkidéarter.

Läs även andra bloggare om , , , ,

När är våffeldagen?

Kort svar: Våffeldagen infaller alltid 25 mars – alltså på jungfru Marie bebådelsedag.

Den 25 mars, exakt nio månader före firande av Jesus födelse, firar man inom kristendomen att jungfru Maria fick veta att hon var gravid – dagen har fått namnet jungfru Marie bebådelsedag.

Ett annat populärt namn på den 25 mars är vårfrudagen eftersom jungfru Maria också kallas just ”Vår Fru” (Madonna på italienska eller Notre Dame på franska). Till jungfru Marie bebådelsedag (eller vårfrudagen) har genom åren knutits många olika traditioner – springa trana, skriva tranbrev och äta våfflor.

778837_72603118Foto: Johanna Ljungblom

Just våfflorna har en lite märklig koppling till jungfru Maria. Jan-Öyvind Swahn förklarar:

Vårfrudagen förvanskades i många mellansvenska dialekter till Vafferdagen, ty i de delar av Sverige där man använde s.k. tjocka l och r var det lätt att glida över från Vafferdagen till Vaffeldagen, och vaffel var en äldre form av ordet våffla och därmed var en bestående matassociation bildad.

Sedan 1953 finns jungfru Marie bebådelsedag på två datum i kalendern. Anledningen var att riksdagen ville flytta en helgdag från våren till hösten (det blev alla helgons dag som fick helgstatus) för att få bättre balans på helgdagarna. Den ”riktiga” bebådelsedagen är dock fortfarande 25 mars och därför är också våffeldagen den 25 mars.

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-03-24, uppdaterad 2013-02-23)

Källor: Swahn, Jan-Öyvind (2007) Svenska traditioner Bromma:ordalaget

När började vi äta påsklamm i Sverige?

Kort svar: Även om påsklammet som sådant är äldre än det kristna påskfirandet så introducerades seden att äta påsklamm för en bredare allmänhet i Sverige först på 1900-talet.

Att äta lamm till påsk har fått ordentligt genomslag i tidningarnas matbilagor och på olika receptsidor. Nästan en tredjedel av alla lamm som äts i Sverige under ett år äts under påskhelgen.

Traditionen med påsklamm kan historiskt spåras till det judiska påskfirandet (lammet som offrades och vars blod målades på dörren) och även till det kristna (Jesus som offerlammet) så har lamm på det svenska påskbordet funnits i mindre än hundra år.

Även om det i ”matfundamentalistiska” (Som Swahn uttrycket det) kretsar i främst Bohuslän varit sed att äta lamm under flera sekler så är det först på 1900-talet som påsklammet gjort sin allmänna intåg på det svenska påskbordet. Anledningen är som vanligt praktiska.

I medelhavsområdet är klimatet varmare och lammen var vid tiden för påsk färdiga för slakt. I det kalla Norden var lammen ännu för unga när påsken inföll. Först när det blivit möjligt att importera lamm från främst Nya Zeeland har lammet funnit sin väg till påskbordet. Swahn förklarar:

Påsklammets sentida inmarsch i våra helgmatsedler vid påsk skall nog snarast ses som en följd av att frysteknik och moderna färskvarutransporter har upphävt de naturliga terminerna för en hel del av våra fordomdags säsongsbetonade matvanor.

Även idag finns det problem med att äta lamm vid påsk.  Dan Jacobson, färskvaruchef på Ica:

Det normala är att slakten sker på hösten. De lamm som slaktas nu har gått inomhus. Eftersom det är en mer arbetsintensiv verksamhet är det inte lika många bönder som har en sådan produktion

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2008-03-21, 2012-04-05)

Källor:

Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf

Nilsson, Johan ”Brist på svenskt lammkött till påsk” Göteborgs-Posten 2012-04-04

7 nya texter om påskfirande

Förutom förra årets påskartiklar har jag i år skrivit 7 texter om påskfirande.

9 äldre texter om påsken

Påsken är ju ovanligt tidig i år och jag vill passa på att tipsa om nio olika texter jag skrev om påsken förra året. Från fullmåne till påskens avslutning.