Varför firar vi midsommar i Sverige?
–> Vill du veta mer om midsommar? Kolla in Högtider på Facebook<—
Kort svar: Midsommar infaller i anslutning till sommarsolståndet då natten är som kortast. Människor har i alla tider firat den här typen av brytningstider. Dessutom inföll midsommar under en period då det inte fans så mycket arbete att göra.
En vanlig svensk midsommarafton i Sverige torde hos de flesta innehålla dans kring midsommarstången och sedan sill, potatis och gräddfil med någon stark dryck till. Men varför firar vi egentligen midsommar i Sverige?
För att svara på frågan bör man först försöka att förstå hur årets gång tydligt påverkas av jordens lutning, särskilt när man bor på våra breddgrader.
I stora delar av Skandinavien är året uppdelat i fyra mer eller mindre tydliga perioder som avgränsas av vinter- och sommarsolstånd respektive höst- och vårdagjämning.
Vi vet med stor säkerhet att människor under mycket lång tid har kunnat avgöra när sommar- respektive vintersolstånd inträffat. Exempel på detta är monumenten Stonehenge i England som förmodligen är rest på ett sådant sätt att de visar var solen går upp och ned vid solstånden.
Därför kan vi också vara tämligen säkra på att någon form av firande vid tidpunkten för sommarsolståndet förekommit långt tillbaka i tiden. På samma sätt som vi vet att jul firats i Norden i ett par tusen år utan att för den skull veta så mycket hur den firats, vet vi väldigt lite om hur midsommar firats längre tillbaka i tiden.
Jul och midsommar är på sätt och vis tvillingfester. Därför kan det vara intressant att dra ytterligare paralleller. Så här skriver Göran Stålbom
I Norden öppnade sig arbetsåret under jul. Men det öppnade sig också markant vid ytterligare ett tillfälle under året. Efter vårarbetets slut och fram till slåttern i juli fanns tid för vila och rekreation. Detta skulle komma att bli årets näst största folkliga fest.
Eftersom brytningstider nästan alltid ger upphov till olika festligheter (ex. vårdagjämningen, övergång mellan vinter- och sommarhalvår och tvärtom) är det säkert så att årets ljusaste natt varit en viktig natt i folktron. Stålbom igen:
Midsommar var på sätt och vis en viktig gräns under året. Tiden före midsommar hade varit präglad av ett givande till jorden. /../ Efter midsommar började en tid präglad av ett tillvaratagande av årets äring.
Liksom med julen är de första kända skriftliga beläggen för firande från runt 1200-talet. Om Olav Trygvasson skrivs i de isländska kungasagorna:
Han avskaffade offerölen och satte i stället med folkets instämmande högtidsöl vid jul, påsk, midsommar och Mikaeli.
Här kan tydligt ses hur året delas in i fyra kvartal med sommarkvartalet från midsommar till Mikaeli. Någon form av firande – med offeröl – finns alltså belagt sedan åtminstone 1200-talet. Att det skulle ha förekommit någon form av blot vid midsommartid verkar dock tveksamt. Så här skriver Britt-Marie Näström
Uppgifterna om midsommarblot är annars sporadiska och tveksamma. Midsommar inföll i skarven mellan vårarbetets slut och slåttern, och i senare tid firades detta genom att maja åkrarna, det vill säga att man drog runt med gröna kvistar för att säkra markens gröda. I senare folkreligiositet förekom också att man offrade i källor för en kommande god sommar. /../ Firandet av sommarsolståndet verkar på det hela taget ha varit en folklig fest med starka inslag av fruktbarhetskarraktär.
Dock bör man nog inte överdriva det nutida firandets beröringspunkter med någon äldre förkristen fest. Som Fossenius skriver:
Att någon gammal hednisk fest skulle ligga till grund för midsommarfirandet förefaller ej troligt, men däremot har tidpunkten säkerligten även i vårt land redan på ett primitivt stadium, observerats i egenskap av solståndstid.
Den folkliga förklaringen att midsommar firats torde snarare hänga samman med att det passade väl samman med arbetsåret – sommarsolståndet inföll under en period då inte så mycket arbete fanns att göra. Ljusa nätter och en natur som badar i grönska torde väl också göra sitt till för att öka benägenheten att fira. I boken Historia om de nordiska folken skriver Olaus Magnus 1555 vad som troligen är den första skildringen av svenskt midsommarfirande:
på den helige Johannes döparens afton … plägar allt folk utan åtskillnad till kön och ålder samlas i skaror på städernas torg eller ute på fria fältet, för att där glättigt tråda dansen vid skenet av talrika eldar, som överallt tändas
Det folkliga firandet försöktes dock ideligen styras upp av kyrkan. På 1300-talet ansökte nunnorna i Sko kloster om tillstånd att anordna fester i samband med midsommarfirandet. Förmodligen för att ”kunna ge firandet någorlunda ordnade former”. Dock förbjöds midsommarvaken år 1425 av ärkebiskop Johannes i Lund.
Successivt försökte den svenska kyrkan omvandla det folkliga midsommarfirandet till ett kristet firande av Johannes döparen, såsom skett i stora delar av Europa. När kristendomen växte fram som statsreligion i det romerska riket valde man att försöka ändra innebörden i det förkristna högtidsfirandet. Av olika anledningar (som att Johannes fötts sex månader före Jesus) blev midsommardagen (24 juni) Johannes döparens födelsedag.
Trots att julfirandet i Sverige i hög grad påverkats av kyrkans placering av Jesus födelsedag på juldagen har midsommarfirandet i Sverige nästan helt låtit bli att påverkas av Johannes döparen. Istället är det en folkliga högtid som idag förmodligen främst firas för att det är en av årets ljusaste nätter och för många en inledning på sommaren.
Källor:
Vintersolståndet av Göran Stålbom
Blot av Britt-Marie Näström
”Blomster laddade med trollkraft” av Bo Grandien i Våra högtider (red. Ingemar Unge)
Majgren, majträd, majstång : en etnologisk-kulturhistorisk
studie – Mai Fossenius.
Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterat 2012-06-16)
När är midsommarafton 2008?
Uppdatering: Midsommarafton 2009 är 19 juni.
Årets midsommarafton (2008) infaller fredagen den 20 juni. Men varför infaller midsommarafton just 20 juni i år?
Midsommaraftonens placering i almanackan har sitt ursprung i den kristna kyrkans försök att använda midsommarfirandet för egna syften. Liksom kyrkan gjorde den romerska solfesten till firandet av Jesus födelsedag (25 december) blev det förkristna midsommarfirandet firandet av Johannes döparens födelse.
När Jesus födelsedag bestämdes på 300-talet, liksom datumet för jungfru Marias bebådelse (25 mars), kunde kyrkan genom att göra 24 juni till Johannes döparens dag markera in hela året i fyra kvartal – tillsammans med ängeln Mikaels dag (29 september). Johannes döparens skall enligt traditionen ha fötts sex månader före Jesus, så därför föll sig 24 juni (sex månader före 25 december) naturligt (egentligen borde det varit 25 juni, men det beror på den romerska kalendern).
Ända fram till 1953 var 23 juni alltid midsommarafton (kvällen före Johannes döparens dag) oavsett vilken veckodag det råkade vara. År 1953 genomfördes en rad förändringar bland helgdagarna i Sverige (bl.a. flyttades Jungfru Marie bebådelsedag till närmsta söndag och alla helgons dag infördes på lördagen som infaller mellan 31 oktober och 6 november. En av syftena med reformen 1953 var att minska antalet lediga dagar och därför valde man att lägga midsommarafton på den fredag som infaller mellan 19 och 25 juni. Således infaller årets midsommarafton fredagen den 20 juni. En del äldre menar dock att den riktiga midsommardagen fortfarande är 24 juni.
Läs även andra bloggare om midsommarafton, midsommar, högtider, sommar, almanacka
När är det sommar?
I övergången mellan två perioder brukar det ofta uppkomma olika seder och bruk – t.ex. i skiftet mellan vinter- och sommarhalvår eller när våren börjar. En viktig brytpunkt är när sommaren börjar och väljer man att inte bara dela upp året i ett sommarhalvår (maj – oktober) och ett vinterhalvår (november – april) så blir definitionen av sommarens början inte fullt så självklar.
- Meteorologisk sommar
Den meteorologiska definitionen är knuten till dygnsmedeltmperaturen och enligt SMHI är det då sommar när dygnsmedeltemperaturen är över +10 grader. Normalt brukar då sommaren komma till Stockholm i mitten av maj och till Kiruna ungefär en månad senare. - Astronomisk sommar
Temperaturen kan ju variera en hel del från år till år och då är en astronomisk årstidsindelning mer brukbar. I så fall börjar sommaren i och med sommarsolståndet (20 eller 21 juni) och sträcker sig till höstdagjämningen.
Sommarsolståndet är den tidpunkt på året då jordaxelns lutning är optimal för oss som bor på norra halvklotet (optimal om det är sol man är ute efter). Solen är då som högst på himlen och det blir egentligen aldrig riktigt natt (skymingen övergår direkt i gryning). - Kalendarisk sommar
Förutom de två ovan nämnda definitionerna menar jag att det också är lämpligt att tala om en kalendarisk sommar. I så fall är sommarmånaderna juni, juli och augusti och sommaren börjar 1 juni. För en del är det också så att sommaren börjar när ledigheten (sommarlov eller semester) börjar.
Läs även andra bloggare om sommar, årstider, väder, almanacka, år
Varför är svenska flaggan gul och blå?
Kort svar: Den blå och gula färgen kommer från folkungaättens vapen och det gamla riksvapnet. Med inspiration från danska flaggan fogades färgerna på 1500-talet samman till den svenska flaggan med gult kors på blå botten.
Även om nationaldagen aldrig riktigt fått något fäste som svensk högtidsdag är svenska flaggan – på blå botten med ett gult kors – en tydlig symbol för landet Sverige. Men hur kommer det sig att den blev just så?
Den historiska bakgrunden till den svenska flaggans utseende förklarar historikern Niclas Bjälkenborn så här:
Den svenska flaggan med dess blå och gula färg hittar sitt ursprung i folkkungaättens blågula vapen och det gamla riksvapnet med blå botten och trekronor skapat av Albreckt av Mecklenburg. Karl Knutsson Bonde är den man som sedan sammanfogar dessa symboler till det stora riksvapnet, blå sköld och ett gyllene kors. Under 1500-talet kommer sedan dessa färger att fogas samman till en blågul korsflagga.
Att svenska flaggan har hundraåriga anor betyder inte att dess betydelse som symbol för Sverige är fullt så gammal. Liksom mycket annat vad gäller nationalism kommer idéerna om svenska flaggan som symbol för Sverige fram först på 1800-talet i och med nationalromantiken.
Tidigare hade flaggan främst varit en symbol för militären och kungahuset. Trots detta så möttes kung Oscar II av protester när han hissade flaggan på slottet 1877. Och när ett antal unga män 1869 tillfrågades vid mönstringen om de visste hur den svenska flaggan såg ut så kunde knappt fem procent svara jakande.
Allt detta ledde så småningom till att man på Stadion i Stockholm började fira svenska flaggans dag den 6 juni 1916. År 1963 flyttades firandet till Skansen och 1983 blev svenska flaggans dag och Sveriges nationaldag. Så sent som för fyra år sedan (2004) blev så 6 juni också röd dag.
Läs även andra bloggare om sverige, svenska flaggan, nationaldagen, svenska flaggans dag, 6 juni, nationalism
Källa: Blågul flagga och Du gamla, du fria av Niclas Bjälkenborn
