Högtider

I övergången mellan två perioder brukar det ofta uppkomma olika seder och bruk - t.ex. i skiftet mellan vinter- och sommarhalvår eller när våren börjar. En viktig brytpunkt är när sommaren börjar och väljer man att inte bara dela upp året i ett sommarhalvår (maj - oktober) och ett vinterhalvår (november - april) så blir definitionen av sommarens början inte fullt så självklar.

1. Meteorologisk sommar
   Den meteorologiska definitionen är knuten till dygnsmedeltmperaturen och enligt SMHI är det då sommar när dygnsmedeltemperaturen är över +10 grader. Normalt brukar då sommaren komma till Stockholm i mitten av maj och till Kiruna ungefär en månad senare.
2. Astronomisk sommar
   Temperaturen kan ju variera en hel del från år till år och då är en astronomisk årstidsindelning mer brukbar. I så fall börjar sommaren i och med sommarsolståndet (20 eller 21 juni) och sträcker sig till höstdagjämningen.
   Sommarsolståndet är den tidpunkt på året då jordaxelns lutning är optimal för oss som bor på norra halvklotet (optimal om det är sol man är ute efter). Solen är då som högst på himlen och det blir egentligen aldrig riktigt natt (skymingen övergår direkt i gryning).
3. Kalendarisk sommar
   Förutom de två ovan nämnda definitionerna menar jag att det också är lämpligt att tala om en kalendarisk sommar. I så fall är sommarmånaderna juni, juli och augusti och sommaren börjar 1 juni. För en del är det också så att sommaren börjar när ledigheten (sommarlov eller semester) börjar.

Läs även andra bloggare om sommar, årstider, väder, almanacka, år

Även om nationaldagen aldrig riktigt fått något fäste som svensk högtidsdag är svenska flaggan - på blå botten med ett gult kors - en tydlig symbol för landet Sverige. Men hur kommer det sig att den blev just så?

Den historiska bakgrunden till den svenska flaggans utseende förklarar historikern Niclas Bjälkenborn så här:

Den svenska flaggan med dess blå och gula färg hittar sitt ursprung i folkkungaättens blågula vapen och det gamla riksvapnet med blå botten och trekronor skapat av Albreckt av Mecklenburg. Karl Knutsson Bonde är den man som sedan sammanfogar dessa symboler till det stora riksvapnet, blå sköld och ett gyllene kors. Under 1500-talet kommer sedan dessa färger att fogas samman till en blågul korsflagga.

Att svenska flaggan har hundraåriga anor betyder inte att dess betydelse som symbol för Sverige är fullt så gammal. Liksom mycket annat vad gäller nationalism kommer idéerna om svenska flaggan som symbol för Sverige fram först på 1800-talet i och med nationalromantiken.

Tidigare hade flaggan främst varit en symbol för militären och kungahuset. Trots detta så möttes kung Oscar II av protester när han hissade flaggan på slottet 1877. Och när ett antal unga män 1869 tillfrågades vid mönstringen om de visste hur den svenska flaggan såg ut så kunde knappt fem procent svara jakande.

Allt detta ledde så småningom till att man på Stadion i Stockholm började fira svenska flaggans dag den 6 juni 1916. År 1963 flyttades firandet till Skansen och 1983 blev svenska flaggans dag och Sveriges nationaldag. Så sent som för fyra år sedan (2004) blev så 6 juni också röd dag.

Läs även andra bloggare om sverige, svenska flaggan, nationaldagen, svenska flaggans dag, 6 juni, nationalism

Källa: Blågul flagga och Du gamla, du fria av Niclas Bjälkenborn

I Sverige infaller Mors dag alltid sista söndagen i maj. I år är alltså Mors dag 25 maj. Det som kan vara förvirrande är att originalet till vår Mor dag - Mother’s day i USA - infaller andra söndagen i maj (alltså 11 maj i år).

Anledningen till att USA har andra söndagen i maj som sin Mors dag är att initiativtagaren till firandet - Anna Jarvis - hade en mor som dog 9 maj 1905. Tre år senare - söndag 10 maj 1908 - hölls en gudtjänst med fokus på det fjärde budet och moderskärlek. Gudtjänstens innehåll och utsmyckning var ett verk av Anna Jarvis och när president Wilson 1914 proklamerade Mors dag som officiell helgdag blev det andra söndagen i maj.

Att vi i Sverige valde sista söndagen i maj när Mors dag infördes runt år 1919 beror förmodligen på att ju senare i maj man väljer att fira dagen desto större är chansen att det skall finnas färska blommor att uppvakta mor med. Dessutom är vädret troligtvis bättre.

Läs även andra bloggare om mors dag, almanacka, högtider, traditioner

Mors dag i Sverige infaller alltid sista söndagen i maj (vilket i år är 25 maj). Anledningen till placeringen i almanackan finns i dagens amerikanska ursprung.

I början av 1900-talet (10 maj 1908) i Philadelphia, USA, hölls på lärarinnan Anna Jarvis initiativ en gudtjänst med fokus på det fjärde budet och moderskärlek. Jarvis själv pyntade kyrkan och delade ut vita nejlikor till alla besökare. Dagen (10 maj) valdes eftersom det var Jarvis mammas dödsdag (eller rättare sagt den söndag som låg närmast hennes mammas dödsdag - 9 maj 1905).

Idén med en särskild dag för alla mödrar fick snabbt ökad popularitet och:

Redan 1911 firade varje stat i USA mors dag och samma år började även Mexiko, Kanada, Kina, Japan, Sydamerika och Afrika (sic!) att fira dagen.

År 1914 proklamerade president Wilson andra söndagen i maj till officiell helgdag i USA:s almanacka. Affärsmän och handlare såg snabbt potentialen i en helgdag riktade till mödrar och lanserade Mors dag med “våldsamma reklamkampanjer”.

Sverige var sedan ett av de första länderna i Europa som anammade Mors dag. Också hos oss var det en kvinna - Cecilia Båth-Holmberg - som drev förslaget i slutet av 1910-talet. Kommitterade för Mors dag i Uppsala gav 1920 ut broschyren “Mors dag” med “Anvisningar till firandet av Mors dag” där bl.a skivs att:

1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
2. Mor hälsas på morgonen med sång av barnen.
3. Hon bjudes före uppstigandet på godt kaffe och bröd, beredt av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.
4. Hon beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. Något vackert läses upp, utantill och ur detta häfte, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig för Mors förlåtelse för all ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.
6. Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahållits på Mors dag.

När Mors dag skulle lanseras i Sverige blev dagen framskjuten två veckor och firas istället sista söndagen i maj. Varför det blev så har troligtvis rent praktiska förklaringar. Så här skriver t.ex. Charlotte Tonbjer

Argumenten för att Mors dag ska firas just i maj är annars att det är den vackraste månaden när blommorna är som fagrast och att detta ytterligare skulle bli en ära för modern

Ju senare i maj man väljer att fira dagen desto större är chansen att det skall finnas färska blommor att uppvakta mor med. Det är - enligt mig - den troligaste förklaringen till vår relativt sena Mors dag. Så här skriver Nordiska museet:

för då är våren på fullt allvar här och vi kan med största säkerhet plocka blommor och plantera och hissa flaggan mot en blå vårhimmel och på så sätt fira mor riktigt ordentligt.

Läs även andra bloggare om mors dag, almanacka, högtider, traditioner

Källor: Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus och Svenska traditioner av Jan-Öyvind Swahn,

För den som jobbar vanliga kontorstider är årets lediga dagar färre än vanligt (men staten lär bli glad) eftersom kristi himmelfärds dag infaller samma dag som första maj (alltså 1 maj). Det betyder att två lediga dagar blir till en. Men varför är det så och hur ofta inträffar det?

Kristi himmelfärds dag är knuten till den kristna påsken och är således en rörlig helgdag. Det som firas är att Jesus fyrtio dagar efter sin uppståndelse “lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras [lärjungarnas] åsyn” (Apg 1:9). Eftersom påskdagen kan infalla mellan 22 mars och 15 april kan kristi himmelfärds dag infalla tidigast 30 april och senast 4 juni. I år är påsken (nästan) rekordtidig och infaller redan 23 mars, vilket gör att kristi himmelfärds dag infaller 1 maj.

Första maj infaller (såklart) alltid 1 maj och har varit en röd dag i Sverige sedan 1933. Redan långt tidigare hade 1 maj dock varit en ledig dag fri från arbete och fri från kyrkobesök eftersom inga egentliga kristna traditioner knutits till dagen. I slutet av 1800-talet började arbetarrörelsen använda dagen för att demonstrera och föra fram sina krav på t.ex. åtta timmars arbetsdag. Krav höjs då och då för att avskaffa första majs helgstatus, men ännu så länge har inga seriösa försök gjorts.

Att kristi himmelfärds dag och första maj infaller på samma datum är extremt ovanligt (eller i falla lika ovanligt som att påsken är så tidig som den är i år) och inträffar bara någon enstaka gång vart hundrade år ungefär - senaste gången var 1913 (och då var inte 1 maj en röd dag). Nästa gång första maj och kristi himmelfärds dag är på samma datum är först år 2160 och då lär ingen av oss vara med.

Läs även andra bloggare om kristi himmelfärds dag, första maj, 1 maj, högtider, helgdagar, almanacka, lediga dagar

Första april är sedan åtminstone slutet av 1600-talet den dagen då vi i Sverige luras med aprilskämt. Varför det blivit just 1 april är det egentligen ingen som med säkerhet vet. Så här skriver Bringéus:

I Sigfrid Svenssons bok “Bondens år” söker man förgäves efter den första april. Det kan inte tolkas på annat sätt än att första april inte var någon märkesdag i bondens år. Datumet har inte heller någon kyrklig förankring.

Det finns förstås en rad teorier (mer eller mindre bra) om valet av 1 april som lurardag. T.ex. skulle Judas Iskariot ha hängt sig 1 april, vilket rent kalendariskt är mindre sannolikt. Swahn skriver:

Faktum är förstås att vi inte vet dess ursprung och aldrig lär få veta det.

Borgenstierna och Larsson presenterar en teori som det “kanske finns ett korn av sanning i”. Aprilskämten skulle då haft sitt ursprung i Romarriket och det faktum att härtågen började planeras 1 april. Ju mer Romarriket växte desto mer tid behövdes för planering och mars månad och senare januari och februari lades till kalendern.

De nyårsgåvor som ämbetsmännen kanske en gång fått den 1 april överlämnades istället 1 januari: “lurad på presenter blir du om du tror att du skall få något den1 april.

En teori som presenteras på Wikipedia (och som jag inte funnit någon annanstans) är följande:

Tidigare började det nya året den 25 mars och första april var oktaven, dvs. den åttonde dagen, då festigheterna kulminerade och avslutades. När tidpunkten flyttades till första januari var det många som struntade i den nya situationen och fortsatte fira nyår i april. Ofta skämtades med dessa personer och senare blev det tradition att utsätta någon för skämt den första april.

Båda dessa teorier är rena spekulationer och det finns egentligen inga som helst belägg för varför just 1 april blivit den stora lurardagen.

Källor: Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus, Svenska traditioner av Jan-Öyvind Swahn samt Festdagar av Ingeborg Borgenstierna och Thomas Larsson

Läs även andra bloggare om 1 april, första april, aprilskämt

Årets påsk (2008) är nästan rekordtidig. Hade det inte varit skottår i år hade påskdagen infallit så tidigt som den kan (22 mars), men istället infaller den en dag senare - 23 mars.

Att det alltid råder en viss osäkerhet kring när påsken är (vilket ju inte är fallet med jul eller midsommar t.ex.) beror på att påsken är en rörlig högtid. Påskdagen är (för att förenkla saken något) alltid den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen och eftersom vårdagjämningen infaller torsdag 20 mars i år och fullmånen är dagen efter (på långfredagen) så blir påskdagen 2008 den 23 mars.

Det är dock inte helt sant eftersom påsken egentligen inte beror vare sig på vårdagjämningen eller den astronomiska fullmånen - om man får tro flera källor på nätet har dock inte funnit någon mer pålitlig referens . Skillnaderna är dock så små att de är betydelselösa i nästan alla fall.

Det är inte den astronomiska (verkliga) fullmånen, som man räknar efter när man bestämmer påskdagen, utan den s.k. metonska (ecklesiastiska) fullmånen, som gäller kyrklig administration. Enligt kyrkomötet i Nicaea 325 firas påskdagen första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen som beräknas med hjälp av Metons cykel inte den astronomiska. Det blir söndagen närmast efter 20 mars, oavsett vilken dag den verkliga vårdagjämningen inträffar. Denna fullmåne kallas påskfullmånen och dygnet då den inträffar kallas påskterminen.

Läs även andra bloggares åsikter om påsk, fullmåne, påskdagen, almanacka, vårdagjämningen, 2008

Övergången mellan olika tider på året ger ofta upphov till högtider och traditioner. I skiftet mellan mörker och ljus på vintern infaller både lucia och jul, när sommarhalvåret tar slut firas Halloween och i skiftet mellan ljus och mörker är det midsommar.

Även till den tidpunkt när våren börjar finns många traditioner knutna, men då är frågan när våren egentligen börjar.

I huvudsak går det att definiera vårens ankomst utifrån två håll: ett meteorologiskt och ett astronomiskt.

1. Meteorologisk vår.
   Den meteorologiska våren är knuten till dygnsmedeltemperatur, men SMHI menar att “temperaturen aldrig är så stabil som man skulle önska”. Därför är det svårt att hitta någon given definition av när den meteorologiska våren börjar. En ofta använd definition lyder att dygnsmedeltemperaturen är stabilt över noll grader. Stabilt betyder att det den varit det i åtminstone en vecka. Just nu (i början på mars 2008) har våren kommit till nästan halva Sverige.
2. Astronomisk vår
   Ett annat sätt att se på våren är att den börjar i och med vårdagjämningen. Vid vårdagjämningen är dagen lika lång över hela jorden. Därefter går vi på det norra halvklotet mot ljusare tider och de på andra sidan jorden går mot mörkare.
   Anledningen till att det är så här är att jordens rotationsaxel inte är vinkelrät mot den bana som jorden färdas runt solen. Axeln lutar 23,5 grader, vilket innebär att nordpolen vid en viss tidpunkt (runt midsommar) är vänd maximalt mot solen och tar emot maximalt med instrålning från solen.
   Tre månader dessförinnan (alltså 20 eller 21 mars) passerar jorden den punkt i rotationen kring solen där lutningen är sådan att norra halvklotet får mer och mer solljus.
   Bilden (som jag helt fräck snott härifrån) visar hur det går till.
   

Fördelen med att använda den förra definitionen är att den mer är knuten till hur våren faktiskt uppfattas. Att enbart se på hur jorden roterar kring solen gör att det fortfarande kan vara snö och minusgrader när det definitionsmässigt redan är vår.

Läs även andra bloggares åsikter om vår, vårdagjämning, astronomi, jorden, högtider, årstider.

Sedan år 2000 är det i almanackan den 29 februari som är skottdagen. Dessförinnan var 24 februari skottdag, men för att slippa problemet med att namnsdagarna i slutet av februari flyttades vart fjärde år valde man att kalla den sista dagen i februari för skottdagen.

Men varför är det just februari månad som förlängs med en dag vart fjärde år (utom sekelskiftesår, om de inte är jämt delbara med fyrahundra)? Som mycket annat är det i Romarriket vi får söka svaret på den frågan.

Eftersom de tidigaste kalendrarna, såväl i Rom som i Babylonien och i den judiska traditionen, var månkalendrar så stämde de inte överens med det astronomiska året (dvs den tid det tar för jorden att ta sig ett varv runt solen). I den äldsta kända romerksa kalendern fanns tio månader, från mars till december. Året började alltså 1 mars och slutade sista december. Om tiden däremellan skriver Juhani Westman:

Ur-romarnas år tog alltså slut redan vid midvintersolståndet och det är ju därför som vi alltjämnt kallar julmånaden “decembris”, den tionde i stället för den tolfte. Vårt December alltså. Vi kan dra slutsatsen att folket, på den tiden när Rom grundades, inte gjorde någonting av vikt under midvinterns regniga och mörka tid, och då behövdes ingen tideräkning för dem att sitta inne i sina hyddor och tjura.

År 713 fvt gjordes en ordentlig kalenderreform och månaderna januari och februari lades till. Men fortfarande var 1 mars årets första dag. Således blev februari den sista och när det behövdes kapades den till 23 dagar för att få plats med en extra skottmånad för att få kalendern i fas med årstiderna (därför var 24 februari länge skottdag i Sverige).

Allteftersom Romarriket växte blev behovet att flytta nyårsdagen större. Eftersom man på nyårsdagen tillsatte nya konsuler och planerade årets fälttåg var tiden från 1 mars för kort när Romarriket var som störst. Därför flyttades nyår på 100-talet fvt till 1 januari.

Omkring år 46 fvt infördes så den julianska kalendern som gjorde skottmånaderna överflödiga. Istället bestämdes att en extra dag (skottdag) skulle läggas till årets 365 vart fjärde år. Och eftersom februari av hävd var den månad som det togs bort och lades till dagar i så passade det bäst att låta skottdagen ligga i slutet av februari.

Läs även andra bloggares åsikter om skottår, skottdag, år, tid, almanacka, kalender, romarriket,

Ett år är en tidsrymd som inte är alldeles självklar att definiera längden på. Eftersom årslängden beror på vilken tid det tar för jorden att ta sig ett varv runt solen går året inte att dela jämnt i dagar - jorden tar nämligen drygt 365 dagar på sig (ungefär 365 dagar och 6 timmar, lite beroende på hur man räknar).

För att råda bot på problemet att dagarna förskjuts sex timmar bakåt per år valde man till en början (bl.a. i den judiska, babylonska och den gamla romerska kalendern) att då och då lägga till en extra skottmånad. Problemet var att inga särskilda principer gällde och att årstider och högtider försköts fram och tillbaka i kalendern.

Därför gav Julius Ceaser uppdrag åt astronomen Sosigenes att räkna fram en ny och bättre kalender - kallad den julianska - och den började användas år 46 fvt. I den julianska kalenderna infördes en extra dag vart fjärde år (skottår). Genom att inför en extra dag försökte man kompensera för att det astronomiska året var mer än 365 dagar.

Tyvärr var Sosigenes inte tillräckligt exakt utan utgick från att ett astronomiskt år är 365,25 dagar när det i själva verket är 365,2422 dagar. Inte så stor skillnad kan tyckas men på 128 år blir felet en hel dag. Fram till medeltiden hade alltså nästan två veckor lagts till felaktigt vilket gjort att högtidsdagar och dylikt förskjutits. Luciadagen är ett sådant exempel som när dagen började firas nog inföll på årets längst natt, men som på medeltiden då flyttat c.a. tio dagar men ändå hos vissa kallades “årets längsta”.

Så på 1500-talet bestämde den dåvarande påven Gregorius XIII att en ny kalender skulle införas. Nu uteslöts de årtal som är jämnt delbara med hundra (ex. 1800 och 1900) från skottåren, men undantag för årtal som också är jämt delbara med fyrahundra (ex. 2000). På så vis blir kalenderfelet bara ett dygn på 3236 år.

Olika länder bytte kalender vid olika tidpunkt vilket ledde till att tiden räknades på olika sätt i olika delar av Europa under ett antal sekel. I Sverige var vi relativt sena med övergången även om beslut tagits redan 1699. Då bestämdes att vi i Sverige skulle ta bort en dag varje år för att successivt byta kalender. Skottdagen år 1700 togs också bort men därefter stagnerade arbetet och Sveriges kalender låg helt ur fas med övriga Europas. Därför beslöt Karl XII att februari 1712 skulle ha trettio dagar och att den julianska kalendern återtogs.

Inte förrän år 1753 infördes den gregorianska kalendern i Sverige och det gjordes abrupt genom att elva dagar togs bort från kalendern. Efter 17 februari 1753 kommer 1 mars samma år. 18-28 februari har alltså försvunnit ur den svenska historien. Ett problem för bl.a. släktforskare som skall bedöma hur gamla människor som levde vid den här reformationen blev.

Läs även andra bloggares åsikter om skottår, skottdag, år, tid, almanacka, kalender