Äter man lussekatter utan saffran i Göteborg?
Kort svar: Historiskt har göteborgare varit skeptiska till saffran i lussekatter, men sedan åttiotalet har lussekatter med saffran blivit allt vanligare.
Lussekatter är intimt förknippade med luciafirande. Och för de allra flesta är förmodligen lussekatter också intimt förknippade med saffran (i alla fall om man ser på de recept som finns på ex. Matklubben, menyse, Tasteline, recept.org, recept.nu, tydal och matinfo). Dock hamnar jag i min hemstad Göteborg ofta i diskussion med folk som menar att lussekattar inte ska bakas med saffran.
Och rent historiskt är det faktiskt så att det finns en skepsis mot saffran i lussebrödet hos göteborgare. På femtiotalet fanns saffran knappt att få tag på i Göteborg och när den kom sextiotalet menade många att saffran smakade medicin. Först på åttio- och nittiotalet slog saffran igenom som krydda i Göteborg.
Även i de sydligare landskapen som ex. Skåne och Blekinge har lussekatter av tradition bakats utan saffran. Jan Öywind Swahn säger:
Saffran är helt enkelt en östsvensk företeelse. När jag var en ung och glad och bodde hemma i Karlskrona på 30-talet såg jag aldrig en saffransbulle.
Dock har den alltmer centraliserade produktionen av bakverk och kakor (och alla andra livsmedel också för den delen) gjort att de traditioner som rått i Stockholm också spridits snabbare över resten av landet.
Läs även andra bloggare om lussekatter, saffran, lucia, bröd, lussekatt, luciafirande
Hur går texten till ”Natten går tunga fjät”?
Kort svar: ”Natten går tunga fjät runt gård och stuva kring jord som sol’n förlät skuggorna ruva”. Det ska alltså vara ”förlät” och inte ”förgät”.
En av de vanligaste missuppfattningarna vad gäller sånger som hör ihop med julhelgen är nog texten till luciasången. För det första så finns det inte mindre än tre olika varianter på texten och för det andra så är de två äldsta svårbegripliga pga sitt ålderdomliga språk.
De vanligaste varianterna är de två äldsta. Den första svenska texten på luciasången skrev Sigrid Elmblad 1919. Den börjar så här:
Sankta Lucia, ljusklara hägring,
sprid i vår vinternatt glans av din fägring!
Drömmar med vingesus under oss sia,
tänd dina vita ljus Sankta Lucia!
I Elmblads text är kanske det krångligaste partiet ”under oss sia” eftersom under inte är preposition utan substantiv. Men den Elmblads text är ett under av klarhet om man jämför med Arvid Rosén från 1928 som första gången trycktes i Sånger för skolan. Så här lyder första versen:
Natten går tunga fjät runt gård och stuva
kring jord som sol’n förlät skuggorna ruva
||: Då i vårt mörka hus stiger med tända ljus
Sankta Lucia, Sankta Lucia :||
I första meningen är det fjät som kan verka konstigt. Fjät betyder spår eller steg. Natten går alltså med tunga steg runt gård och stuva (som betyder stuga).
Och skuggorna ruvar runt jorden som solen förlät. Här är kanske den allra vanligaste missuppfattningen vad gäller Roséns text. För det skall faktiskt vara just ”förlät” och inte ”förgät” som många verkar tro är den ursprungliga texten.
Förklaringen är att ”förlåta” i en ålderdomlig variant betyder ”överge” eller ”lämna”. Ordet kommer från medellågtyska vorlâten och tyska verlassen = lämna. Skuggorna ruvar alltså efterom solen lämnade och övergav jorden.
Även om originalets text lyder ”sol’n förlät” verkar det ganska tidigt ha kommit textvarianter där förlät ändrats till det mer begriplig förgät (skulle i så fall betyda glömt). I senare sångböcker har ”förgät” blivit standard.
Hos Gladers luciasida finns hela den korrekta texten till luciasången samt ytterligare några sånger som förknippas med luciatåg.
Källor: Institutet för språk och folkminnen, DN:s språkspalt och Faktoider.nu
Läs även andra bloggare om luciasången, lucia, förgät, förlät, natten går tunga fjät, språk
7 saker du måste veta om lucia
- Lucia skrivs med stor begynnelsebokstav (versal) om det handlar om helgonet Lucia från Syrakus, men lucia skrivs med liten begynnelsebokstav (gemen) om det handlar om en lucia som går i luciatåg.
- Anledningen till att vi firar lucia den 13 december är att vintersolståndet (årets längsta natt) under medeltiden inföll ungefär kring luciadagen.
- Första gången en lucia som liknar dagens lucior sågs i Sverige var 1764 i Skövde.
- När luciafirandet spreds utanför de västsvenska landskapen till universitetsstäderna var lucia oftast en man eftersom kvinnor saknades i den akademiska världen.
- Dem vita klänningen och ljuskronan i håret som lucia bär är antingen ett lån från tyska Kinken-Jes eller stjärngossetågens ängel som hamnat i luciatåget istället.
- Stockholms-Dagblad anordnade 1927 det första moderna luciatåget genom Stockholm.
- Helgonet Lucia har egentligen inget mer än namnet gemensamt med vår moderna lucia.
Läs även andra bloggare om lucia, 13 december, vintersolståndet, lusse, luciafirande, högtider
Varför firar vi lucia den 13 december?
Kort svar: Att vi i Sverige firar lucia den 13 december har egentligen ingenting med helgonet Lucia att göra utan härrör från det faktum att vintersolståndet på medeltiden inföll just runt 13 december.
En vanlig missuppfattning är att vi firar lucia den 13 december eftersom helgonet Lucia från Syrakusa dog den dagen. Men vårt svenska luciafirande har inget gemensamt med helgonet Lucia (utom just namnet).
Att 13 december blivit en dag som vi firar i Sverige har att göra med en felaktighet i den julianska kalender som vi använde i Sverige fram till 1753. Ett solår är 365,2422 dagar, men ett kalenderår i den julianska kalendern 365,25 dagar. Inte mycket kan tyckas men på 128 år hade felet vuxit till en hel dag och från 100-talet fvt till 1300-talet hade felet vuxit till nästan två veckor.
Särskild betydelse hade årets förskjutning för de dagar som markerar övergångsperioder – ex. vinter- och sommarsolstånd respektive vår- och höstdagjämning. Vintersolståndet låg ursprungligen 25 december (därav julfirandet på denna dag) men hade på medeltiden hamnat runt 13 december. Denna natt var alltså på medeltiden årets längsta. I en almanacka från 1702 står att läsa om 13 december:
[den] längsta Natten då den kalla och olustiga Wintern tar sin början
Den 13 december markerade alltså tydligt en övergångstid och som kring alla andra övergångstider på året så knöts det folkliga föreställningar om att onda krafter var i rörelse under natten. Att namnsdagen 13 december var Lucia kom p.g.a. ljudlikheten i folkligt medvetande att förstås som att det var Lucifer som drog fram genom natten med sitt följe.
Eftersom helgonet Lucia aldrig spelat någon större roll i svenskt högtidsfirande finns det inte heller några likheter mellan henne och de första lussegubbarna och lussegummorna. Om lussegubbarnas och lussebrudarnas utseende finns få berättelser men från Sillbodal i Värmland finns följande:
Om Lusse ställde ungdomen till med en Lussedans. En var utklädd till Lussebrud. Hon var utklädd i långhalm och hade ett halmband runt midjan, som fasthöll halmane. Med Lussebruden kunde alla dansa till halmen föll av.
Att vara lussebrud var ingen ära. Istället var lussebrudens rykte att hon var lösaktig och karltokig. En lucia som är mer lik den lucia vi känner idag finns omnämnd från Skövde första gången 1764. Då är det en vitklädd kvinna med ljus i håret och vingar på axlarna. Vingarna försvinner så småningom och seden sprids från de västra landskapen till studentstäderna via de västsvenska studentnationerna. Eftersom inga kvinnor fanns vid de högre studierna var det återigen män som gick som lucia.
Återigen bör påpekas att den svenska lucian inte hämtat någon inspiration från det italienska helgonet (utom namnet). Utseendet på lucia är istället antingen (som Carl W. von Sydow m.fl. menar) en traditionsöverföring från det tyska ”Kinder Jes” som var en efterträdare till St Nikolaus som gåvoutdelare kring jul eller ett senare lån från stjärnogossetågens änglar (som bl.a. Hilding Celander och Martin P:n Nilsson menar).
Sitt moderna genombrott fick luciafirandet 1927 då Stockholms Dagblad anordnade det första luciatåget i form av en kortege genom Stockholm. Snart därefter följde flera av landets tidningar exemplet och anordnade egna luciatåg och omröstningar kring vem som skulle få vara årets lucia.
Anledningen till att vi firar lucia har alltså (tvärtemot vad de flesta verkar tro) mycket lite att göra med helgonet Lucia.
Källor: Årets festseder av Nils-Arvid Bringéus, Vintersolståndet av Göra Stålblom, Folktrons år av Ebbe Schön och Stora Julboken av Jan-Öyvind Swahn
Andra bloggar om: lucia, lussebrud, 13 december, jul, högtider, traditioner
