Varför kallas julafton för dopparedan?

22 december , 2012 at 7:51 f m (jul, mat)

Kort svar: Att kalla julafton för dopparedagen (alt. dopparedan) kommer av en äldre sed att under julaftonsdagen doppa bröd i skinskspadet medan man gjorde de sista sysslorna på gården inför julfirandet på kvällen.

Dop i grytanNär vi i Sverige räknar ner till julaftonsfirandet brukar vi ofta säga ”dan före dan före dopparedan”. Denna benämning på julafton (dopparedan) är unik för Sverige, dock inte själva traditionen att doppa bröd på julafton.

Bröd förr i tiden var generellt mycket hårdare och mer svårtuggat än dagen mjuka limpor eftersom brödet lagrade under mycket längre tid, färskbröd bakades i princip bara till högtider. Att doppa det hårda brödet i grytan för att mjuka upp det var därför inte nödvändigtvis ett bruk enbart kopplat enbart till julafton.

Men julaftonens dopp i grytan är det som levt kvar i vår tid, även om det idag är färre och färre som faktiskt doppar till julbordet (28 procent i en undersökning från ICA 2012).

När man doppade i grytan förr i tiden var det inte som den del av den stora julmiddagen utan något som gjordes i samband med förberedelserna inför julfirandet. Kött av olika slag (skinka och korv t.ex.) kokades och spadet som blev över kryddades till en doppspad. Häri sänkte man ner brödet ordentligt och fiskade sedan upp det med en slev.

Så här skriver Lena Kättström Höök:

På julafton var det praktiskt att i all hast doppa lite bröd i köttspadet, som ändå stod på spisen, medan sista handen lades vid julförberedelserna. Vanligen doppade man i grytan mitt på dagen vilket går tillbaka till medeltidens julfasta som varade fram till julaftons kväll. (s. 46)

Julfastan innebar ett förbud mot att äta kött (härav lutfiskens betydelse på julbordet), men genom att doppa lite bröd i köttspadet kunde man ändå få en smak av köttet utan att bryta fastan.

Skrivet av Mattias Axelsson (2012-12-22) (tack till Lise Blomqvist för bra kommentarer)

Källa: God Jul! av Lena Kättström Höök (1995), Nordiska Museets förlag.

Direktlänk 2 kommentarer

Vad är viktigast på julbordet för svenskar?

10 december , 2012 at 5:58 e m (jul, mat)

Kort svar: Julskinka

De flesta av årets högtider är förknippade med mat – ägg och lamm vid påsk, sill och potatis vid midsommar och kräftor och surströmming på sensommaren. Inte minst är julhelgen en stor mathelg.

Ursprunget till de olika rätter som står på våra julbord är olika. En del, som lutfisken, är sekelgamla – andra, som köttbullarna, hamnade på julbordet under andra hälften av 1900-talet. Men vilka är egentligen de populäraste rätterna?

Samtliga de undersökningar som jag läst visar att julskinkan är ohotad etta. Mellan 84 och 97 procent anger att de har julskinka på julbordet. Som tvåa kommer sill och köttbullar – olika vem som kommer två respektive trea på olika listor.

Synovate/Temo gjorde 2006 en undersökning där 1022 svenskar intervjuades om olika julrelaterade saker. På frågan ”Kommer julbordet innehålla något av följande?” svarade:

  1. Julskinka – 96 procent
  2. Köttbullar – 94 procent
  3. Sill – 92 procent
  4. Korv – 87 procent
  5. Risgrynsgröt – 74 procent
  6. Lax – 70 procent
  7. Kål (röd, brun eller grön) – 67 procent
  8. Revbensspjäll – 53 procent
  9. Lutfisk – 36 procent

Yougov genomförde hösten 2012 1 402 intervjuer om vilka sju rätter som var viktigast på julbordet:

  1. Skinka – 84 procent
  2. Köttbullar – 76 procent
  3. Sill – 68 procent
  4. Janssons frestelse – 59 procent
  5. Lax – 48 procent
  6. Revbensspjäll – 35 procent
  7. Julkorv – 29 procent

I december 2002 tog Vår Bostad hjälp av Sifo för att ta reda på vad som var viktigast på julbordet:

  1. julskinka – 83 procent
  2. sill – 36 procent
  3. köttbullar – 30 procent
  4. Janssons frestelse – 20 procent
  5. prinskorv – 17 procent
  6. risgrynsgröt – 15 procent
  7. lutfisk – 14 procent
  8. lax – 6 procent
  9. revbensspjäll – 5 procent
  10. dopp i grytan – 5 procent

Lui marknadsinformation och Temo frågade 2003 vilken som var favoritmaten på julbordet:

  1. julskinka – 66 procent
  2. sill -39 procent
  3. köttbullar -22 procent
  4. Janssons frestelse -20 procent
  5. prinskorv -14 procent
  6. lutfisk -10 procent
  7. lax -10 procent
  8. gröt -8 procent
  9. revbensspjäll -8 procent
  10. sylta -7 procent

Notera att frågorna som ställts i de olika undersökningarna varierar, men tydligt är att julskinkan, sillen och köttbullarna är det absolut mest centrala på svenskens julbord. Därefter kommer ofta Janssons frestelse, korv av olika slag och lax.

Källor: Artiklarna som länkas till vid respektive topplista.

Skrivet av: Mattias Axelsson (2012-10-28)

Direktlänk Kommentera

När började man ha köttbullar på julbordet?

3 december , 2012 at 8:57 f m (jul, mat)

Kort svar: Köttbullar introducerades på svenska julbord i början av 1970-talet.

Ett svenskt julbord kan innehålla en rad olika rätter, men när olika undersökningar gjorts för att se vilka rätter som är vanligast är det – förutom julskinkan och sillen – köttbullarna som hamnat i topp. Att just köttbullarna är så populära kan tyckas märkligt med tanke på att de introducerades på det svenska julbordet så sent som i början av sjuttiotalet.

Nedanstående bild är tagen ur Bonniers Kokbok (1960). Här kan man se de rätter som var typiska för sextiotalets julbord – julskinka, dopp i grytan, olika slags korvar, syltor och en hel del annat. De flesta av de rätter som är populära idag finns med, dock inte köttbullarna.

Julbord 1960 - ur Bonniers kokbok(ur Bonniers Kokbok – 1960)

Köttbullarna är en rätt som ofta uppfattas som ”typiskt svensk” (läs t.ex.  Jonathan Metzgers avhandling I köttbullslandet: Konstruktionen av svenskt och utländskt på det kulinariska fältet. Däri citeras bl.a. kokboken Mammas köttbullar från 1964: 

köttbullar /../  är en rätt som är hela svenska folkets egendom. Från norr till söder i hela vårt avlånga land lagas det någon gång i veckan köttbullar i vartenda kök… Drömmen om mammas goda köttbullar finns kanske hos de flesta av oss. (citerat i Metzgers, s. 32)

Men även om köttbullarna varit en del av det svenska köket under en lång tid skulle det dröja innan de tar plats på julbordet. Att enskilda familjer kan ha haft köttbullar som en del av sitt julbord redan före sjuttiotalet är uppenbart men det stora genomslaget kom när ”Husmoderns köksalmanack” i sin utgåva 1970 föreslog köttbullar som en del av julbordet.

Köttbullar /../  är mycket nyare på julbordet än man kan tro. I ”Husmoderns köksalmanack”, som utkommer årligen, nämns inte köttbullar som en naturlig rätt på julbordet förrän 1970 (ne.se)

Under de kommande åren blev köttbullarna populärare och populärare och idag utgör köttbullarna, tillsammans med julskinkan och sillen, det som svensken i allmänhet anser vara det viktigaste på julbordet.

Källor: 

Julbord – dukat för frossa – Populär Historia 2006

Moderna julbord: Allt är inte så traditionellt som vi tror – Nationalencyklopedin

Metzger, Jonathan (2005) I köttbullslandet: Konstruktionen av svenskt och utländskt på det kulinariska fältet. Doktorsavhandling vid Stockholms universitet.

Skrivet av: Mattias Axelsson (2012-12-03)

Direktlänk 2 kommentarer

Varför heter det ”glögg”?

22 december , 2011 at 8:28 f m (jul, mat)

Kort svar: Ordet glögg kommer av ordet ”glödga” som betyder ungefär upphetta tills det glöder. Glögg är alltså en värmd dryck, ofta vin.

Att dricka kryddat vin är känt sedan åtminstone antiken. Men tillsatte kryddor för att dölja dålig smak och för att kryddorna ansågs ge bättre hälsa.

I Sverige är benämningen glödgat vin (i betydelsen uppvärmt vin) känt sedan början av 1600-talet.

Iagh beder eder, mina wäner båda,
I wilia fölia migh hem till min
På en kanna glödgat wyn.

Att dricka varmt vin var – naturligt nog – främst förknippat med de kallare månaderna och sedan slutet av 1800-talet är glöggen tydligt förknippat med just julhelgen och de högtidsdagar som kommer närmast före jul i december månad.

Just ordet glögg kommer alltså av verbet ”glödga” som betyder ”upphetta (ngt) till glödning, bringa (ngt) att glöda

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2012-12-25)

Källa: Svenska Akademins ordbok

Direktlänk Kommentera

När började saffran användas som en julkrydda?

11 december , 2010 at 9:40 e m (jul, mat)

Kort svar: Saffran har använts som julkrydda sedan andra hälften av 1800-talet.

Saffran är förmodligen det mest exklusiva du kan äta. Priset för ett kilo saffran kan hamna på 80 000 kronor och i december används en hel del saffran i de svenska julbaken.

Men även om saffran har varit känd som krydda i Sverige sedan åtminstone 1300-talet (det första belägget är från 1328 från en räkning som heliga Birgitta fick för gravölet över hennes far) är det först för något sekel sedan som den började användas som en julkrydda.

Som brödkrydda omnämns saffran t.ex. av Olaus Magnus på 1500-talet. Han skriver om hur östgoterna bakade  vetebröd bestrukna av saffran.

När järnspisen introducerades i Sverige på 1800-talet kunde folk baka på ett helt nytt sätt. Nu var det plötsligt mycket lättare att baka vetebröd som skulle ätas direkt. Då kunde man också baka ex saffransbullar mycket oftare och det var också under 1800-talet som recept på saffransbröd började dyka upp i kokböckerna.

Så här skriver Jan-Öjvind Swahn:

Men nu [i slutet av 1800-talet, min anm.] fick saffran ytterligare en roll, nämligen som ingrediens i julens fina bullar och kusar av siktat vetemjöl. I vad mån man införde denna kryddning därför att man tyckte saffran smakade gott, eller därför att det såg grant ut med saffran i brödet, eller därför att det innebar status åt familjen lär vi väl aldrig få veta.

Sedan ska det nämnas att saffran till en början bara nyttjades i Mälarlandskapen, i Östergötland och på Gotland. För resten av Sveriges befolkning var saffran så gott som okänd som julkrydda. I Göteborg slog saffran igenom som julkrydda först för ett par decennier sedan.

Källa: Stora julboken av Jan-Öjvind Swahn

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Direktlänk Kommentera

När är semmeldagen 2010?

9 februari , 2010 at 4:17 e m (mat, påsk, semlor)

Kort svar: Semmeldagen (eller fettisdagen som den också kallas) infaller sista dagen före fastan – i år är det tisdagen 16 februari.

Semmeldagen är ett mindre vanligt namn på fettisdagen. Fettisdagen är den sista dagen på den tre dagar långa fastlagen. Fastlagen är en period av frosseri och fest som infaller precis före en fasta.

Fastan inför påsk är fyrtio dagar (plus sex söndagar) och börjar med askonsdagen. Således är fettisdagen fyrtiosju dagar före påskdagen och eftersom påsken är en rörlig högtid och infaller på olika datum från år till år är semmeldagens datum olika från år till år.

Påskdagen 2010 infaller söndagen den fjärde april och fyrtiosju dagar dessförinnan – 16 februari – infaller semmeldagen.

Läs även andra bloggare om , , , , , , , ,

–> Missa inte Högtider på Facebook <—

Direktlänk 1 kommentar

Varför är kanelbullens dag den 4 oktober?

3 oktober , 2009 at 7:24 f m (höst, mat)

Kort svar: När Hembakningsrådet och Kaeth Gardestedt 1999 införde kanelbullens dag valde de 4 oktober eftersom det skulle vara ett datum som inte krockade med någon annan mathögtid.

Varje år de senaste tio åren har märks det en ökad aktivitet hos konditorierna kring de 4 oktober. Anledningen är att just detta datum infaller kanelbullens dag. Att vi uppmärksammar kanelbullens dag överhuvudtaget beror på Hembakningsrådet och att de för tio år sedan (1999) fyllde femtio år och då ville man fira jubileet på något roligt sätt. Kaeth Gardestedt, projektansvarig för Hembakningsrådet, fick uppdraget att komma på en idé och hon lanserade Kanelbullens dag. Hon säger själv:

- Jag ville att Hembakningsrådet skulle lanseras över hela Sverige, och hur gör man det? Jo, med ett bakverk! Och vad är det svenskaste av alla bakverk? Jo, kanelbullen!

Det stora uppsvinget för Kanelbullens dag kom, enligt Björn Hellman (vd för Sveriges Bagare & Konditorer), först 2004 då en organisationen genomförde ett stort antal aktiviteter för att uppmärksamma dagen.

Kanelbullar

Men varför blev det just 4 oktober av alla de 365 dagar som fanns att välja på?

Eftersom det inte finns något forskat kring kanelbullens dag (vad jag vet) är det bästa sättet såklart att vända sig till primärkällan – Kaeth Gardestedt. Hon förklarar valet av datum så här:

Därför föreslog jag den 4 oktober – Hembakningsrådet hade startat på hösten. Dagen skulle inte kollidera med surströmming, kräftor, äppelfestivaler och annat som finns på hösten. 1999 var den 4 oktober Internationella barndagen. Det tyckte jag var en lämplig dag eftersom min tanke med Kanelbullens Dag var att det skulle vara en omtankens dag.

Ur det perspektivet är oktober månad den absolut bästa månaden då de flesta andra månader redan är upptagna av ex semlor (februari), påskmat (mars/april), sill, potatis och jordgubbar (juni), kräftor och surströmming (augusti/september), gås (november), lussekatter och julmat (december).

Dessutom är det förmodligen betydligt lättare att klämma in en ny tradition på den högtidsfattiga hösten jämfört med vintern (med lucia, jul, nyår, tjugonde knut o s v) eller våren (våffeldagen, påsk, valborg, första maj o s v).

Läs även andra bloggare om , , , , .

Direktlänk 1 kommentar

Vilket datum är våffeldagen 2009?

16 mars , 2009 at 10:31 f m (mat, våfflor)

Kort svar: Våffeldagen 2009 är 25 mars.

Våffeldagen infaller (nästan alltid) under stilla veckan eller under fasteperioden som pågår 46 dagar innan påsk. Eftersom påskens datum är rörligt så är det många som tror att våffeldagens datum också är rörligt, men så är inte fallet.

Våffeldagen har fått sitt namn av ett slarvigt uttal av vårfrudagen, alltså Jungfru Marie bebådelsedag. Säger du vårfrudagen snabbt blir det lätt våfferdagen och i de delar av landet där man talar med tjocka r och l är det lätt att glida över i våffeldagen.

Jungfru Marie bebådelsedag är alltid 25 mars (nio månader före firandet av Jesus födelse – 25 december). Enligt traditionen var det då som jungfru Maria fick veta att hon var havande med Jesus. Att man valde just 25 mars har samband med att våren börjar och då tedde det sig logiskt att fira tillblivelsen av Jesus just denna dag  eftersom vi går mot ljusare tider (jmfr Jesus som “världens ljus“)

Sedan 1953 är 25 mars inte längre någon röd dag i den svenska almanackan. Istället är det den söndag som infaller närmast 25 mars (i år – 2009 – 22 mars) som bör namnet Jungfru Marie bebådelsedag. Den 25 mars bär istället namnet Marie bebådelsedag och det är då man enligt traditionen skall äta våfflor.

Läs även andra bloggare om , , ,

Direktlänk 1 kommentar

Vad är hetvägg?

19 februari , 2009 at 8:23 e m (mat, påsk, semlor)

Kort svar: I dag betyder hetvägg oftast att äta en semla med varm mjölk och kryddor. Från början var hetvägg en översättning av tyska Heisswecken som betyder ”varma kilar”.

Hetvägg är ett av alla namn på det som de flesta idag kallar semla. Men varifrån kommer ordet hetvägg? Som så många av de svenska traditionerna är det från Tyskland.

Från medeltiden finns en rad belägg för att det i Tyskland, Danmark och Skåne åts något som på tyska kallades Heisswecken. Översätts till svenska blir det ”varma kilar”.

Wecken?

”Wecken” syftar på den form som bröden hade. De var alltså kors- eller kilformat (inte runda som nu) och formen skvallrar om att bröden hade en religiös betydelse under medeltiden. Så här skriver Harrison och Ulvros:

Korsformade bröd, eller bröd med kors som mönster, var vanliga och kan knytas samman med att bröd rent allmänt förknippades med fruktbarhet och det gudomliga.

Heiss?

Vad gäller förledet – ”heiss” – är det något mer oklart vad som åsyftas. En teori är att Heisswecken påminner  om bröd som bakats utan jäst eller surdeg och därför snabbt blir oätliga om de inte äts varma. Heis i Heiswecken skulle alltså syfta på att man åt bröden varma. Bringeus menar dock att det inte är en förklaring som övertygar då skillnaderna mellan Heisswecken och bröd utan jäst eller surdeg är stora.

Vi vet att man åtminstone sedan 1600-talet har ätit bröden med varm mjölk eller smält, varmt smör.  Således kan heiss istället syfta på att man åt bröden med varm mjölk.

Bringeus skriver:

Att fastlagsbröden ätits varma redan under medletiden antyder belägg för ordet ”Heisswecken” i en köksbok från ett hospital i Hamburg 1457. Den varma mjölken eller smöret har naturligtvis också bidragit till att göra bröden lättätna.

Hetvägg?

Till svenska språket översattes Heisswecken till hetvägg och finns belagt första gången 1689. Varför det blev just hetvägg (Wecken kan betyda både kil och vägg) är oklart.

När vi i dagligt tal använder hetvägg i svenskan är det främst att äta semla i en tallrik med varm mjölk kryddat med ex kanel som åsyftas.

Läs även andra bloggare om , , , , , , , ,

Källor: Semlor av Mia Öhrn, Historiebok för kakälskare av Dick Harrison och Eva Helen Ulvros samt Fastlagsbullarna och deras föregångare av Nils-Arvid Bringeus.

Direktlänk 14 kommentarer

Varför heter det semla?

16 februari , 2009 at 8:11 e m (mat, påsk, semlor)

Kort svar: Semla kommer av latinets simila (det fina mjölet). Att semla slagit ut andra benämningar på bakverket beror troligtvis på att konditorierna på så vis kan sälja semlan under en längre period än bara fastlagen eller fettisdagen.

Att ordet semla kommer av latinets simila som betyder ”det finaste mjölet” är känt av många. Men hur kommer det sig att semla har blivit det totalt dominerande ordet, till skillnad från hetvägg, fastlagsbulle, fettisdagsbulle eller tisdagsbulle?

En förklaring som Nils-Arvid Bringéus anför är att det hänger samman med konditoriernas ökade roll i tillverkningen av semlor. Undersökningar pekar tydligt på att under förra seklet första hälft sjönk andelen svenskar som bakade sina egna semlor drastiskt, samtidigt som konsumtionen av konditoribakade semlor ökade.

Eftersom den fanns en stor efterfrågan på semlor ville konditorierna så klart sälja mer och genom att istället för fettisdags- eller fastlagsbulle använda ordet semla frikopplades bakverket från själva fastlagen eller fettisdagen. Genom att använda ordet semla kunde konditorierna alltså sälja fler semlor under längre tid. Så här skriver Bringeus:

Utan tvekan är det genom begeriernas och konditoriernas marknadsföring som betetckningen ”semla” blivit allt vanligare även i de delar av landet där ordet saknar tradition.

Källa: Bringéus, Nils-Arvid. ”Fastlagsbullarna och deras föregångare”. Ur Gastronomisk kalender 1978. Årgång 18. Stockholm. Nordstedts 1977.

Direktlänk 19 kommentarer

Next page »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.