Varför är kanelbullens dag den 4 oktober?
Kort svar: När Hembakningsrådet och Kaeth Gardestedt 1989 införde kanelbullens dag valde de 4 oktober eftersom det skulle vara ett datum som inte krockade med någon annan mathögtid.
Varje år de senaste tio åren har märks det en ökad aktivitet hos konditorierna kring de 4 oktober. Anledningen är att just detta datum infaller kanelbullens dag. Att vi uppmärksammar kanelbullens dag överhuvudtaget beror på Hembakningsrådet och att de för tio år sedan (1999) fyllde femtio år och då ville man fira jubileet på något roligt sätt. Kaeth Gardestedt, projektansvarig för Hembakningsrådet, fick uppdraget att komma på en idé och hon lanserade Kanelbullens dag. Hon säger själv:
- Jag ville att Hembakningsrådet skulle lanseras över hela Sverige, och hur gör man det? Jo, med ett bakverk! Och vad är det svenskaste av alla bakverk? Jo, kanelbullen!
Det stora uppsvinget för Kanelbullens dag kom, enligt Björn Hellman (vd för Sveriges Bagare & Konditorer), först 2004 då en organisationen genomförde ett stort antal aktiviteter för att uppmärksamma dagen.
Men varför blev det just 4 oktober av alla de 365 dagar som fanns att välja på?
Eftersom det inte finns något forskat kring kanelbullens dag (vad jag vet) är det bästa sättet såklart att vända sig till primärkällan – Kaeth Gardestedt. Hon förklarar valet av datum så här:
Därför föreslog jag den 4 oktober – Hembakningsrådet hade startat på hösten. Dagen skulle inte kollidera med surströmming, kräftor, äppelfestivaler och annat som finns på hösten. 1999 var den 4 oktober Internationella barndagen. Det tyckte jag var en lämplig dag eftersom min tanke med Kanelbullens Dag var att det skulle vara en omtankens dag.
Ur det perspektivet är oktober månad den absolut bästa månaden då de flesta andra månader redan är upptagna av ex semlor (februari), påskmat (mars/april), sill, potatis och jordgubbar (juni), kräftor och surströmming (augusti/september), gås (november), lussekatter och julmat (december).
Dessutom är det förmodligen betydligt lättare att klämma in en ny tradition på den högtidsfattiga hösten jämfört med vintern (med lucia, jul, nyår, tjugonde knut o s v) eller våren (våffeldagen, påsk, valborg, första maj o s v).
Läs även andra bloggare om kanelbullens dag, kanelbullar, kanelbulle, bulle, 4 oktober.
Varför är våffeldagen 25 mars?
Kort svar: Dels beror det på att 25 mars kallats våffeldagen efter ett slarvigt uttal av Vår fru-dagen (Jungfru Marie bebådelsedag) och dels på att det fanns riklig tillgång på ägg eftersom det ofta var fasta 25 mars.
Att våffeldagen kommit att bli 25 mars förklaras ofta med att det är den folkliga benämningen på Jungfru Marie bebådelsedag – Vår fru-dagen – som slarvigt uttalat kommit att bli våffeldagen. Säger du Vår Fru-dagen snabbt blir det lätt Våfferdagen och i de delar av landet där man talar med tjocka r och l är det lätt att glida över i Våffeldagen. Häri ligger en förklaring till att våffelätandet historiskt inte varit så spritt i de sydliga landskapen.
Men det är såklart inte enbart det slarviga uttalet av Vår fru-dagen som ligger bakom det myckna våffelätandet just 25 mars. Förmodligen finns det en rent praktisk förklaring. Nämligen den goda tillgången på ägg.
Trots att Jungfru Marie bebådelsedag infaller 25 mars har den ingenting med påskfirandet att göra. Att bebådelsedagen infaller 25 mars har istället med vårdagjämningen att göra. De allra flesta år infaller bebådelsedagen under den kristna fasteperioden före påsk.
Då bebådelsedagen inföll under fastan bröt man tillfälligt förbudet att äta ägg och den goda tillgången på ägg (som en konsekvens av hönornas värpning och att ingen åt äggen) gjorde att man kunde festa till det och göra våffelsmet med ägg, vilket var den festligare varianten.
Läs även andra bloggare om våffeldagen, våffeldagen 2009, vår fru-dagen, jungfru marie bebådelsedag
Vilket datum är våffeldagen 2009?
Kort svar: Våffeldagen 2009 är 25 mars.
Våffeldagen infaller (nästan alltid) under stilla veckan eller under fasteperioden som pågår 46 dagar innan påsk. Eftersom påskens datum är rörligt så är det många som tror att våffeldagens datum också är rörligt, men så är inte fallet.
Våffeldagen har fått sitt namn av ett slarvigt uttal av Vår Fru-dagen, alltså Jungfru Marie bebådelsedag. Säger du Vår Fru-dagen snabbt blir det lätt våfferdagen och i de delar av landet där man talar med tjocka r och l är det lätt att glida över i våffeldagen.
Jungfru Marie bebådelsedag är alltid 25 mars (nio månader före firandet av Jesus födelse – 25 december). Enligt traditionen var det då som jungfru Maria fick veta att hon var havande med Jesus. Att man valde just 25 mars har samband med att våren börjar och då tedde det sig logiskt att fira tillblivelsen av Jesus just denna dag eftersom vi går mot ljusare tider (jmfr Jesus som “världens ljus“)
Sedan 1953 är 25 mars inte längre någon röd dag i den svenska almanackan. Istället är det den söndag som infaller närmast 25 mars (i år – 2009 – 22 mars) som bör namnet Jungfru Marie bebådelsedag. Den 25 mars bär istället namnet Marie bebådelsedag och det är då man enligt traditionen skall äta våfflor.
Läs även andra bloggare om våffeldagen, våffeldagen 2009, vår fru-dagen, jungfru marie bebådelsedag
Vad är hetvägg?
Kort svar: I dag betyder hetvägg oftast att äta en semla med varm mjölk och kryddor. Från början var hetvägg en översättning av tyska Heisswecken som betyder ”varma kilar”.
Hetvägg är ett av alla namn på det som de flesta idag kallar semla. Men varifrån kommer ordet hetvägg? Som så många av de svenska traditionerna är det från Tyskland.
Från medeltiden finns en rad belägg för att det i Tyskland, Danmark och Skåne åts något som på tyska kallades Heisswecken. Översätts till svenska blir det ”varma kilar”.
Wecken?
”Wecken” syftar på den form som bröden hade. De var alltså kors- eller kilformat (inte runda som nu) och formen skvallrar om att bröden hade en religiös betydelse under medeltiden. Så här skriver Harrison och Ulvros:
Korsformade bröd, eller bröd med kors som mönster, var vanliga och kan knytas samman med att bröd rent allmänt förknippades med fruktbarhet och det gudomliga.
Heiss?
Vad gäller förledet – ”heiss” – är det något mer oklart vad som åsyftas. En teori är att Heisswecken påminner om bröd som bakats utan jäst eller surdeg och därför snabbt blir oätliga om de inte äts varma. Heis i Heiswecken skulle alltså syfta på att man åt bröden varma. Bringeus menar dock att det inte är en förklaring som övertygar då skillnaderna mellan Heisswecken och bröd utan jäst eller surdeg är stora.
Vi vet att man åtminstone sedan 1600-talet har ätit bröden med varm mjölk eller smält, varmt smör. Således kan heiss istället syfta på att man åt bröden med varm mjölk.
Bringeus skriver:
Att fastlagsbröden ätits varma redan under medletiden antyder belägg för ordet ”Heisswecken” i en köksbok från ett hospital i Hamburg 1457. Den varma mjölken eller smöret har naturligtvis också bidragit till att göra bröden lättätna.
Hetvägg?
Till svenska språket översattes Heisswecken till hetvägg och finns belagt första gången 1689. Varför det blev just hetvägg (Wecken kan betyda både kil och vägg) är oklart.
När vi i dagligt tal använder hetvägg i svenskan är det främst att äta semla i en tallrik med varm mjölk kryddat med ex kanel som åsyftas.
Läs även andra bloggare om hetvägg, hetvägg, semla, semlor, fastlagsbulle, fettisdagsbulle, fettisdag, fastlag, påsk
Källor: Semlor av Mia Öhrn, Historiebok för kakälskare av Dick Harrison och Eva Helen Ulvros samt Fastlagsbullarna och deras föregångare av Nils-Arvid Bringeus.
Varför heter det semla?
Kort svar: Semla kommer av latinets simila (det fina mjölet). Att semla slagit ut andra benämningar på bakverket beror troligtvis på att konditorierna på så vis kan sälja semlan under en längre period än bara fastlagen eller fettisdagen.
Att ordet semla kommer av latinets simila som betyder ”det finaste mjölet” är känt av många. Men hur kommer det sig att semla har blivit det totalt dominerande ordet, till skillnad från hetvägg, fastlagsbulle, fettisdagsbulle eller tisdagsbulle?
En förklaring som Nils-Arvid Bringéus anför är att det hänger samman med konditoriernas ökade roll i tillverkningen av semlor. Undersökningar pekar tydligt på att under förra seklet första hälft sjönk andelen svenskar som bakade sina egna semlor drastiskt, samtidigt som konsumtionen av konditoribakade semlor ökade.
Eftersom den fanns en stor efterfrågan på semlor ville konditorierna så klart sälja mer och genom att istället för fettisdags- eller fastlagsbulle använda ordet semla frikopplades bakverket från själva fastlagen eller fettisdagen. Genom att använda ordet semla kunde konditorierna alltså sälja fler semlor under längre tid. Så här skriver Bringeus:
Utan tvekan är det genom begeriernas och konditoriernas marknadsföring som betetckningen ”smela” ”semla” blivit allt vanligare även i de delar av landet där ordet saknar tradition.
Källa: Bringéus, Nils-Arvid. ”Fastlagsbullarna och deras föregångare”. Ur Gastronomisk kalender 1978. Årgång 18. Stockholm. Nordstedts 1977.
Läs även andra bloggare om semla, semlor, etymologi, hetvägg, fastlagsbulle, fettisdagsbulle, tisdagsbulle, fettisdag, fastlag, påsk
När är fettisdagen 2009?
Kort svar: Fettisdagen 2009 är tisdagen 24 februari.
Fettisdagen är den sista dagen före fastan och således den sista dagen i den tre dagar långa fastlagen. Fastlagen är den festperiod som kommer precis före fastan och då är det tänkt att man ska ha fest och äta gott. I Sverige har fettisdagen varit den dag då det av tradition äts semlor.
Fastan inför påsk är fyrtio dagar plus sex söndagar (alltså 46 dagar totalt). Alltså är fettisdagen alltid 47 dagar före påskdagen. Påsken är ju en av de rörliga högtiderna (den infaller alltså inte på samma datum varje år) och därmed är fettisdagen också en rörlig dag.
Påsken 2009 infaller i mitten av april – påskdagen är 12 april – och därför är fettisdagen ungefär en och en halv månad tidigare: 24 februari.
Läs även andra bloggare om fettisdag, fettisdagen 2009, semlor, högtider, fasta, fastlag
Äter man lussekatter utan saffran i Göteborg?
Kort svar: Historiskt har göteborgare varit skeptiska till saffran i lussekatter, men sedan åttiotalet har lussekatter med saffran blivit allt vanligare.
Lussekatter är intimt förknippade med luciafirande. Och för de allra flesta är förmodligen lussekatter också intimt förknippade med saffran (i alla fall om man ser på de recept som finns på ex. Matklubben, menyse, Tasteline, recept.org, recept.nu, tydal och matinfo). Dock hamnar jag i min hemstad Göteborg ofta i diskussion med folk som menar att lussekattar inte ska bakas med saffran.
Och rent historiskt är det faktiskt så att det finns en skepsis mot saffran i lussebrödet hos göteborgare. På femtiotalet fanns saffran knappt att få tag på i Göteborg och när den kom sextiotalet menade många att saffran smakade medicin. Först på åttio- och nittiotalet slog saffran igenom som krydda i Göteborg.
Även i de sydligare landskapen som ex. Skåne och Blekinge har lussekatter av tradition bakats utan saffran. Jan Öywind Swahn säger:
Saffran är helt enkelt en östsvensk företeelse. När jag var en ung och glad och bodde hemma i Karlskrona på 30-talet såg jag aldrig en saffransbulle.
Dock har den alltmer centraliserade produktionen av bakverk och kakor (och alla andra livsmedel också för den delen) gjort att de traditioner som rått i Stockholm också spridits snabbare över resten av landet.
Läs även andra bloggare om lussekatter, saffran, lucia, bröd, lussekatt, luciafirande
Varför heter det pepparkakor om det inte är någon peppar i?
Kort svar: När pepparkakor började bakas för fler hundra år sedan var det verkligen peppar i degen.
Om vi tittar på några populära pepparkaksrecept (Recepten.se, ICA, recept.org, Tasteline och Coop) kan vi se att det inte finns någon peppar i pepparkakor, men varför heter det i så fall pepparkakor?
Hur längs människor har ätit pepparkakor vet vi inte säker, men till Sverige kom den från Tyskland på medeltiden. Första gången som ett pepparkaksrecept finns belagt i Norden är 1490 från det danska hovet. Och då fanns det mycket riktigt peppar i receptet. Jan-Öywind Swahn skriver:
Kryddsmaken var så väl tilltagen att man i en del äldre kokböcker rekommenderade stötta pepparkakor som krydda vid matlagning /../ Det låg hög status i att använda och bjuda på kryddat bröd.
Peppar kunde dock på den tiden betyda alla typer av starkare kryddblandningar – så egentligen är det kanske mer korrekt att kalla pepparkaka för kryddkaka. Eftersom peppar var en dyr krydda blev pepparkakor något som framför allt åts i de högre samhällsklasserna.
Under århundradena efter medeltiden kom fler kryddor till Sverige och de blev billigare vilket ledde till att även de breda folklagren började äta pepparkaka. I recept från den här tiden, skriver Harrison och Ulvros, finns smaktillsatser som:
kardemumma, muskot, anis, fänkål, pomerans, kryddnejlikor, kanel samt förstås socker.
Det är svårt att säga exakt när pepparn försvann ur pepparkakorna, men ännu 1896 kunde pepparkaksreceptet i kokboken Husmanskost – En hjälpreda för sparsamma husmödrar innehålla:
finskurna pomeransskal, kanel, peppar, nejlikor, ingefära och kardemummor efter smak
Det är på 1800-talet som pepparkakan blir en julkaka, förmodligen eftersom vanliga människor då fick möjlighet att köpa socker och mjöl.
Att pepparkakan blev en julkaka kan bero på att den i början var en delikatess något man bakade vid festligare tillfällen, t.ex. vid jul då man kunde grädda dem på eftervärmen från julbaket.
Källor: Stora julboken av Jan-Öjvid Swahn och Historiebok för kakälskare av Dick Harrison och Eva Helen Ulvros.
Läs även andra bloggare om pepparkaka, pepparkakor, recept, jul, mat, traditioner
När får man börja äta surströmming?
Kort svar: Numer finns inget i lag fastställt datum för surströmmingspremiären, men många tillverkare försöker hålla tredje torsdagen i augusti som premiärdatum.
Surströmmingspremiären 2008 kan få problem eftersom surströmmingstillverkaren Höga Kusten tvingas återkalla hela årstillverkning på 120 000 burkar. Liksom med kräftor så är surströmmingspremiären fast rotad i augusti, även om det inte längre finns några regler för när surströmming får börja säljas.
Fram till 1998 fanns dock regler för surströmmingenspremiären. Så här står det i Livsmedelsverkets kungörelse om fiskvaror (SLV FS 1979:6):
surströmming får i detaljhandeln saluhållas tidigast den tredje torsdagen i augusti månad det år då strömmingen blivit beredd
Anledningen till att Livsmedelsverket bestämde ett datum var:
en gammal praktisk regel som kommit till för att förhindra att dåligt jäst och omogen fisk går till försäljning.
År 1998 valde dock Livsmedelsverket att upphäva den gamla kungörelsen. Statsinspektör Hans Brådenmark förklarar:
Det finns inget livsmedelshygieniskt motiv för en sådan bestämmelse. Strömmingen blir lekmogen vid olika tider längs Norrlandskusten, och inläggningen blir därför klar vid olika tider
Dock försöker de allra flesta producenter hålla på datumet – tredje torsdagen i augusti – även om tidigare års inläggningar kan säljas före detta datum.
Årets surströmmingspremiär – 2008 – blir alltså torsdag 21 augusti.
Läs även andra bloggare om surströmming, surströmmingspremiär, surströmmingspremiären 2008, fisk, traditioner, mat
Hur länge har vi ätit kräftor i Sverige?
I dagarna konsumeras det stor mängder kräftor i Sverige. Tidningarna är fyllda med smaktest och recept. Kräftskivan är tillsammans med midsommar förmodligen den svenskaste av traditioner. Men hur länge har vi ätit kräftor i Sverige egentligen?
Förmodligen kom kräftan som maträtt till Sverige från kontinenten någon gång under medeltiden. Ett av de första skriftliga beläggen på kräfta i matlagning är ett brev från Erik XIV år 1562. Kräftorna skulle användas på hans syster Anna Wasas bröllop. Även Eriks bröder Johan II och Karl IX var förtjusta i flodkräftor.
Dock fanns en stor skepsis mot kräftor hos vanligt folk ända in på 1700-talet. Kräftor ansågs vara ”osund föda” och Carl von Linné avrådde folk från att äta dessa ”insekter”. Det var främst i de högre klasserna som kräftorna förekom i matlagningen och då oftast som ingrediens i olika rätter – t.ex. kräftkorv, kräftbullar och kräftkaka. Och om de åts hela så kokades de i vin, vatten, salt och vinäger och åts varma.
Så även om kräftan introducerats i den svenska matlagningen redan för flera hundra år sedan var det främst ett ”herreskapsäta” (för att använda Swahns ord) och inget som allmogen åt.
Kräftans genombrott i de bred folklagren lät vänta på sig till slutet av 1800-talet. Så här skriver författarna till boken Allt om Kräftor:
Det riktiga uppsvinget för kräftan kom i och med rationaliseringen inom jordbruket /…/ vilket ledde till att en hel del människor plötsligt stod utan gård och arbete. Några av dem började fiska på heltid. En bra marknad fanns i de växande städernas befolkningar.
Kräftfisket ökade markant under senare hälften av 1800-talet till följd av den ökade efterfrågan. Detta ledde i sin tur till stor oro från myndigheternas sida att kräftorna skulle försvinna p.g.a. det ökade fisket. Därför infördes succesivt regleringar av när kräftfisket fick starta – i början av augusti var den tid på året som gällde.
Så egentligen är det bara i dryga hundra år som kräftor ätits i någon större utsträckning i Sverige. Och att det är just i början av augusti som de äts beror på myndighetsbeslut.
Läs även andra bloggare om kräftor, kräftpremiär, mat, augusti, fiske, traditioner
Källor: Allt om kräftor – och lite dill… av Kjell-Åke Andersson m.fl. och Svenska traditioner av Jan-Öyvind Swahn
