Högtider

Att äta lamm till påsk har fått ordentligt genomslag i tidningarnas matbilagor och på olika receptsidor. Men trots att det finns en koppling till det judiska påskfirandet (lammet som offrades och vars blod målades på dörren) och även till det kristna (Jesus som offerlammet) så har lamm på det svenska påskbordet funnits i mindre än hundra år.

Även om det i “matfundamentalistiska” (Som Swahn uttrycket det) kretsar i främst Bohuslän varit sed att äta lamm under flera sekler så är det först på 1900-talet som påsklammet gjort sin allmänna intåg på det svenska påskbordet. Anledningen är som vanligt praktiska. I medelhavsområdet är klimatet varmare och lammen var vid tiden för påsk färdiga för slakt. I det kalla Norden var lammen ännu för unga när påsken inföll. Först när det blivit möjligt att importera lamm från främst Nya Zeeland har lammet funnit sin väg till påskbordet. Swahn förklarar:

Påsklammets sentida inmarsch i våra helgmatsedler vid påsk skall nog snarast ses som en följd av att frysteknik och moderna färskvarutransporter har upphävt de naturliga terminerna för en hel del av våra fordomdags säsongsbetonade matvanor.

Liksom med t.ex. sill och potatis vid midsommar eller semlor med mandelmassa och grädde är alltså påsklammet en produkt av 1900-talet.

Källa: Folk i fest - traditioner i Norden av Jan-Öyvind Swhan (red)

Läs även andra bloggare om påsk, påsklamm, lamm, mat, högtider, bohuslän, religion

Till skillnad från påskens och julens överdåd av maträtter är midsommaraftonens bord enkelt dukat - sill, färskpotatis, gräddfil och gräslök. Och till efterrätt jordgubbar som kan inmundigas på olika sätt.

Att äta sill och färskpotatis till midsommar är en ung tradition. Den skapades någon gång under 1920-talet i städerna och har i princip inget att göra med bondesamhällets midsommarmeny.

Att äta färskpotatis betraktades förr som ett stort slöseri. Istället skulle potatisen få ligga i jorden tillräckligt länge så att den skulle kunna växa till sig. Potatis nämns i och för sig som midsommarmat i äldre tider, men då är det inte färskpotatis utan potatis från det förra årets skörd. Att kunna visa upp att man hade fyllda förråd gav nämligen status.

Sill var förr att betrakta som vardagsmat och fanns i de flesta hem. Just därför fanns det ingen anledning att äta den särskilt vid festliga tillfälle.

Istället är det faktiskt gräddfilen som är det äldsta inslaget på midsommarbordet. “Johannefil” åts på midsommar i norra Sverige och även i andra delar av landet åts mjölkmat såsom ost och mjölkvälling. Precis som med påskäggen finns det praktiska förklaringar till att mjölkprodukter åts så livligt kring midsommar. Under vinterns kyla och svält gav korna dåligt med mjölk, men till midsommar hade de kalvat och mjölk fanns i stora mängder.

Källa: Svenska traditioner av Jan-Öjvind Swahn

Andra bloggar om: midsommar, mat, färskpotatis, sill, gräddfil, högtider, traditioner,

Idag är det fritt fram att frossa i semlor utan att förståsigpåare tittar snett på dig. Ordet semla kommer från latinets simila som betyder “det finaste mjölet” och var från början en beteckning på bullar bakade just på det fina mjölet.

Att äta semlor härör från tiden före reformationen då Sverige fortfarande var katolskt och man skulle iakta fastan. Att äta semlor på fettisdagen var alltså en sista chans att äta upp sig inför den fyrtio dagar långa fastan. På sina håll åt man då semlor med betydligt mer matigare innehåll än vad vi äter idag. Semlor var del av det som kallas “den vita fastematen” som bestod av mjöl- och mjölkprodukter.

Även om fastan idag är ett minne blott för de flesta svenskar har semlan levt kvar. Genom åren har sättet som vi äter semlan på och även vilka dagar vi äter den på förändrats, liksom alla andra traditioner förändras över tid. Förr åt man som sagt bara semlor på fettisdagen, medan det under 1900-talet blev vanligare att äta semlor alla tisdagar fram till påskafton. Numer börjar ju semlor i vissa affärer (jag tror att det var Coop i Kista) säljas redan i november. Jag själv börjar äta semlor någon gång i slutet av januari.

I mitten av 1800-talet fanns ett recept på semlor i Hagdahls kokbok med inkråm av grädde smör, mandelmassa, socker, suckat och citronskal. Mandelmassa som fyllning nämns första gången i Årstafruns dagbok 1833. Att ha massa grädde under locket lär ha införts av skådespelerskan Hjördis Petterssons far efter första världskriget som ett sätt att fira att ransoneringen var slut.

Semlan som den ser ut idag är alltså relativt sentida och kommer förmodligen att fortsätta förändras, till vissa traditionskramares stora förtret.

Källor: Högtider och fest året runt av Ingemar Liman och Nordiska museet.

Andra bloggar om: högtider, traditioner, fasta, fettisdag, semlor. Pingat på intressant.