3 poster om nyår
Nu är det snart 2008 och därför har jag samlat tre intressant poster om historien bakom nyårsfirandet.
Läs även andra bloggares åsikter om nyår, nyårsfirande, nyårsafton,1 januari, högtider, traditioner.
Hur firades nyår förr i tiden?
Om man med “förr i tiden” menar tiden då Sverige främst var ett bondesamhälle (alltså 1800-talet och tidigare) så är svaret på frågan hur man firade nyår mycket beroende på vilken samhällsklass som avses.
Överklassen var i hög utsträckning påverkad av kontinentala vanor och man hade nyårssupéer, avlade nyårsvisiter på nyårdagen och salutade för konungen.
Däremot var firandet under nyårshelgen (31 december - 1 januari) mycket sporadisk bland större delen av Sveriges befolkning - alltså bland de som var bönder. Att fira nytt år i övergången mellan december och januari är ju egentligen helt onaturligt och resultatet av en administrativ åtgärd i Rommarriket på 100-talet fvt. Snarare firade man de brytningstider som var mer anpassade efter naturens gång. Såhär skriver etnologen Gillis Herlitz:
Det kändes säkerligen mer motiverat att fira nytt år i samband med att skörde var bärgad, att slakten var genomförd, att hushållet gick i vintervila, än vid ett tillfälle då det inte hände så mycket i naturen eller arbetet på gården.
För vad vi måste komma ihåg är att årsrytmen under bondesamhället i hög utsträckning var anpassad efter livet på bondgården. Därför tedde sig säkerligen mer naturligt att fira ex. vårdagjämningen eller varför inte när sommarhalvåret började.
En sak som dock finns beskrivet vad gäller nyårsseder är att spå hur det nya året skulle bli. Återigen Gillis Herlitz:
Så länge människor funnits har nog just årskiften ansetts vara speciellt lämpliga för allehanda övernaturliga krafter att vara i rörelse och dessa kanske kunde nås genom besvärjelser, magiska riter och offer.
Ett vanligt sätt att spå det nya året - eller ta nyårstyda som det också hette - var att stöpa i bly eller tenn. Metallen smältes och hälldes i kallt vatten för att sedan formas till något. Denna form kunde avslöja hur det kommande året skulle se ut. Förutom dessa nyårstydor var firandet kring årsskiftet som sagt inget utbrett bland majoriteten av befolkningen.
Det var först under 1900-talet som nyåret började firas även bland de lägre klasserna. Troligtvis har Skansen och deras nyårsfirande - som började 1893 - samt att radion blev allmän egendom betytt mycket för att sprida nyårsfirandet bland de breda folklagren. I radion kunde man från1924 höra klockringning från olika kyrkor i landet.
Läs även andra bloggares åsikter om nyår, nyårsfirande, nyårsafton, tydor, högtider, traditioner, skansen
Källa: Mors dag och eid-il-fitr av Gillis Herlitz.
Vilken dag bör man fira nytt år?
Visst tycker man att det är självklart att det nya året börjar vid tolvslaget den 1 januari, men tänk en stund till så är det långt ifrån uppenbart att just skiftet mellan december och januari skall utgöra början på det nya året.
Att det är just januari som är den första månaden har att göra med ett administrativt beslut i Romarriket på 100-talet fvt. Från början var det 1 mars årets första dag - det var då som konsulerna installerades och årets krig planerades. Men ju större romarriket blev desto mer tid behövde man på sig att planera krigen så därför flyttades årsskiftet två månader bakåt. Men bara för att romarna valde 1 januari som nyårsdag var det inte så att alla direkt blev överens om när det nya året skulle firas.
Egentligen är ju nyårsfirande vid månadsskiften en rent administrativ åtgärd. Om vi skulle följa solens gång (vilket vore mer naturligt och mer rytmiskt) finns fyra bra tillfällen att fira: vårdagjämningen, sommarsolståndet, höstdagjämningen och vintersolståndet. I de flesta kulturer firas olika högtider vid dessa tidpunkter. I Sverige firar vi ju jul kring tiden för vintersolståndet och midsommar vid tiden för sommarsolståndet.
Problemet är dock att den tid det tar för jorden att snurra ett varv runt solen inte är exakt 365 dagar (det är några timmar mer). Så om man inte åtgärdar detta kommer högtidsdagar flytta sig bakåt - det är t.ex. därför som luciadagen kallas “årets längsta natt” eftersom det var då vintersolståndet inföll under medeltiden. Påsken valde man dock att ha flytande och lät dess tidpunkt regleras av månen.
När vår nuvarande tideräkningen fixerades på 500-talet var det munken Dionysius Exiguus som räknade ut vilket år Jesus skulle ha fötts. Han räknade dock inte med 1 januari som nyårsdag som romarna hade gjort utan istället antingen 25 mars (då Maria skulle ha befruktats av helig ande) eller 25 december (då Jesus skulle ha fötts). Att den kristna kyrkan inte valde 1 januari har också att göra med ett avståndstagande från det hedniska romerska firandet.
Olika länder och olika härskare använde sig under hundratals år av olika nyårsdagar. I Sverige var det främst 25 december och 1 januari som gällde, med övervikt för det senare. Dock var det ytterligare ett problem - att olika länder följde olika tideräkning. I den katolska delen av Europa hade man gått över till den gregorianska kalendern 1582 och helt enkelt strukit elva dagar i almanackan. Så här skriver Göran Hägg träffande:
För den som reste i Europa i början av 1700-talet bör förvirringen ha varit total. Centrala Sverige, Londontrakten och Nordtyskland hade nyår 1 januari, som emellertid inföll 12 dagar efter 1 januari i resten av världen. På sina håll på de Brittiska öarna höll man fast vid 25 mars efter Florensmodellen, men fortfarande ett annat 25 mars än i Florens. Och bland den svenska allmogen i till exempel Värmlands finnskogar användes ibland fortfarande träalmanackor som räknade året från 25 december, som inte var 25 december i resten av världen.
I mitten av 1700-talet införde så till sist även Storbritannien och Sverige den gregorianska kalendern och den 1 januari blev samma dag över hela Europa (utom i Ryssland som inte bytte förrän 1917).
Men bara för att de allra flesta i Europa firar nyår 1 januari så är det inte så i resten av världen. Det iranska nyåret Nooroz firas vid vårdagjämningen, det judiska i september eller oktober, det hinduiska (Diwali) i november eller december och så vidare.
Källa: Nyår i Sverige av Göran Hägg
Läs även andra bloggares åsikter om nyår, nyårsfirande, nyårsafton, 1 januari, romarriket, högtider, traditioner.
Bilderna är från Fotoakuten.se
Varför firar vi nytt år 1 januari?
Högtider brukar ofta förknippas med brytningstider. När mörker blir till ljus eller sommar blir till höst firar vi olika typer av högtider.
Alltså ter det sig märkligt att fira nyår just 1 januari. Skiftet mellan december och januari markerar ju ingen särskild brytningstid. Våren är fortfarande långt bort och vintersolståndet ligger bakom oss.
Att vi firar nytt år just nu har med politiska belsut från Romarriket att göra. Från början firade romarna nytt år 1 mars, vilket ju är mer naturligt då våren då är i antågande - (det är förresten därför september heter just september (sept = sju) och oktober heter oktober (okt = åtta) trots att de är månad nummer nio respektive tio).
Vid det romerska nyårsfirandet tillträdde konsulerna sina poster och de började planera för de fälttåg som armérna skulle dra iväg på. I och med att riket växte blev 1 mars alldeles för sent att böja planera fälttåg så man tidigarelade konsulerna tillträde.
Runt 150 fvt bestämdes att konsulerna skulle tillträde 1 januari och då firade man det nya året då istället.
Den kristna kyrkan motsatte sig nyårsfirandet 1 januari eftersom de ansåg att Jesus födelse 25 december borde vara den första dagen på det nya året och så var det under många år efter att Romarriket fallit samman.
Under renässansen på 1400-talet återupptogs så seden att fira nyår 1 januari fortfarande i strid mot kyrkans vilja, men när påven Greogorius XIII lanserade den gregorianska kalendern på 1500-talet fastslogs nyårsdagen till den 1 januari även av kyrkan.
För att motivera firandet rent religiöst påstod kyrkan att det var Jesu omskärelse man firande.
Källa: Mors dag och eid-il-fitr av Gillis Herlitz.
