Högtider

I Sverige infaller Mors dag alltid sista söndagen i maj. I år är alltså Mors dag 25 maj. Det som kan vara förvirrande är att originalet till vår Mor dag - Mother’s day i USA - infaller andra söndagen i maj (alltså 11 maj i år).

Anledningen till att USA har andra söndagen i maj som sin Mors dag är att initiativtagaren till firandet - Anna Jarvis - hade en mor som dog 9 maj 1905. Tre år senare - söndag 10 maj 1908 - hölls en gudtjänst med fokus på det fjärde budet och moderskärlek. Gudtjänstens innehåll och utsmyckning var ett verk av Anna Jarvis och när president Wilson 1914 proklamerade Mors dag som officiell helgdag blev det andra söndagen i maj.

Att vi i Sverige valde sista söndagen i maj när Mors dag infördes runt år 1919 beror förmodligen på att ju senare i maj man väljer att fira dagen desto större är chansen att det skall finnas färska blommor att uppvakta mor med. Dessutom är vädret troligtvis bättre.

Läs även andra bloggare om mors dag, almanacka, högtider, traditioner

Mors dag i Sverige infaller alltid sista söndagen i maj (vilket i år är 25 maj). Anledningen till placeringen i almanackan finns i dagens amerikanska ursprung.

I början av 1900-talet (10 maj 1908) i Philadelphia, USA, hölls på lärarinnan Anna Jarvis initiativ en gudtjänst med fokus på det fjärde budet och moderskärlek. Jarvis själv pyntade kyrkan och delade ut vita nejlikor till alla besökare. Dagen (10 maj) valdes eftersom det var Jarvis mammas dödsdag (eller rättare sagt den söndag som låg närmast hennes mammas dödsdag - 9 maj 1905).

Idén med en särskild dag för alla mödrar fick snabbt ökad popularitet och:

Redan 1911 firade varje stat i USA mors dag och samma år började även Mexiko, Kanada, Kina, Japan, Sydamerika och Afrika (sic!) att fira dagen.

År 1914 proklamerade president Wilson andra söndagen i maj till officiell helgdag i USA:s almanacka. Affärsmän och handlare såg snabbt potentialen i en helgdag riktade till mödrar och lanserade Mors dag med “våldsamma reklamkampanjer”.

Sverige var sedan ett av de första länderna i Europa som anammade Mors dag. Också hos oss var det en kvinna - Cecilia Båth-Holmberg - som drev förslaget i slutet av 1910-talet. Kommitterade för Mors dag i Uppsala gav 1920 ut broschyren “Mors dag” med “Anvisningar till firandet av Mors dag” där bl.a skivs att:

1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
2. Mor hälsas på morgonen med sång av barnen.
3. Hon bjudes före uppstigandet på godt kaffe och bröd, beredt av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.
4. Hon beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. Något vackert läses upp, utantill och ur detta häfte, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig för Mors förlåtelse för all ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.
6. Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahållits på Mors dag.

När Mors dag skulle lanseras i Sverige blev dagen framskjuten två veckor och firas istället sista söndagen i maj. Varför det blev så har troligtvis rent praktiska förklaringar. Så här skriver t.ex. Charlotte Tonbjer

Argumenten för att Mors dag ska firas just i maj är annars att det är den vackraste månaden när blommorna är som fagrast och att detta ytterligare skulle bli en ära för modern

Ju senare i maj man väljer att fira dagen desto större är chansen att det skall finnas färska blommor att uppvakta mor med. Det är - enligt mig - den troligaste förklaringen till vår relativt sena Mors dag. Så här skriver Nordiska museet:

för då är våren på fullt allvar här och vi kan med största säkerhet plocka blommor och plantera och hissa flaggan mot en blå vårhimmel och på så sätt fira mor riktigt ordentligt.

Läs även andra bloggare om mors dag, almanacka, högtider, traditioner

Källor: Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus och Svenska traditioner av Jan-Öyvind Swahn,

För den som jobbar vanliga kontorstider är årets lediga dagar färre än vanligt (men staten lär bli glad) eftersom kristi himmelfärds dag infaller samma dag som första maj (alltså 1 maj). Det betyder att två lediga dagar blir till en. Men varför är det så och hur ofta inträffar det?

Kristi himmelfärds dag är knuten till den kristna påsken och är således en rörlig helgdag. Det som firas är att Jesus fyrtio dagar efter sin uppståndelse “lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras [lärjungarnas] åsyn” (Apg 1:9). Eftersom påskdagen kan infalla mellan 22 mars och 15 april kan kristi himmelfärds dag infalla tidigast 30 april och senast 4 juni. I år är påsken (nästan) rekordtidig och infaller redan 23 mars, vilket gör att kristi himmelfärds dag infaller 1 maj.

Första maj infaller (såklart) alltid 1 maj och har varit en röd dag i Sverige sedan 1933. Redan långt tidigare hade 1 maj dock varit en ledig dag fri från arbete och fri från kyrkobesök eftersom inga egentliga kristna traditioner knutits till dagen. I slutet av 1800-talet började arbetarrörelsen använda dagen för att demonstrera och föra fram sina krav på t.ex. åtta timmars arbetsdag. Krav höjs då och då för att avskaffa första majs helgstatus, men ännu så länge har inga seriösa försök gjorts.

Att kristi himmelfärds dag och första maj infaller på samma datum är extremt ovanligt (eller i falla lika ovanligt som att påsken är så tidig som den är i år) och inträffar bara någon enstaka gång vart hundrade år ungefär - senaste gången var 1913 (och då var inte 1 maj en röd dag). Nästa gång första maj och kristi himmelfärds dag är på samma datum är först år 2160 och då lär ingen av oss vara med.

Läs även andra bloggare om kristi himmelfärds dag, första maj, 1 maj, högtider, helgdagar, almanacka, lediga dagar

Människor har i alla tider och i alla kulturer haft ett behov att organisera och strukturera en kaotisk tillvaro. Ett sätt är att dela upp tiden i greppbara enheter såsom år, veckor och dagar. Men även åren kan delas in och det på ett antal olika sätt. Ett vanligt är att dela in året i ett vinter- och ett sommarhalvår. I norra Europa har det vanligaste varit att vinterhalvåret varat från november till april och sommarhalvåret från maj till oktober.

I brytningstiden mellan sommar och vinter har det alltid funnits föreställningar om att onda och magiska krafter varit i rörelse - vilket också gäller andra brytningstider såsom ex. sommarsolståndet och skärtorsdagen. Till sommarhalvårets slut - 31 oktober - har i den anglosaxiska världen knutits firandet av Halloween - som har sitt ursprung i den keltiska festen Samhain. Då trodde man att döda människor vandrade och man tände ljus för att de skulle hitta tillbaks till sina gravar. På motsvarande sätt har 30 april i keltisk tradition firats som vinterns sista dag - Beltane. Ordet tros komma från Baal (Gud) och ett keltiskt ord för eld.

I Tyskland har 30 april firats som Walpurgisnacht - den natt då häxorna for till Blocksberg (motsvarande vår skärtorsdag då häxorna far till Blåkulla).

Även i Sverige har valborgsmässoafton firats som vinterns sista dag (varpå man sjunger “Vintern rasat ut..”) och således en dag då man firar ut det gamla och in det nya halvåret.

Sedan åtminstone medeltiden har valborgsdagen (alltså första maj) varit första dagen på det administrativa året. Så här skriver Bringéus:

Hantverkarna följde köpmännens mönster och sköt under 1400-talet upp årets stora sammankomst från fastlagen till valborgsdagen. Sedan tiggeri förbjudits under fastlagen, försköts även djänkarnas (skolgossarnas) fetsfirande till majdagen.

På så vis blir valborgsmässoafton en typ av nyårsafton (egentligen inte mindre logisk än 31 december). Firandet av valborgsmässoafton är alltså ett firande av sommarhalvårets början och traditionerna som knutits till firandet är av blandad härkomst. Att tända eldar på valborgsmässoafton är en sed som kan ha sitt ursprung hos tyska köpmän som importerade sedan till Sverige under 17- och 1800-talet. Swahn skriver dock:

Men troligt är dock att den här vackra seden ändå har ett äldre, inhemskt förflutet. Somliga folklorister har hävdat att det ytterst skulle röra sig om keltiskt, närmast irländskt ursprung, I det fordom keltiska Västeuropa var 1 maj sommarhalvårets första och firades inte minst med bål.

Även Eskeröd är inne på samma linje då han menar att valborgseldarna har andra, rent praktiska, orsaker. Skiftet april/maj var det vanligt att djuren släpptes ut på bete och då användes eldarna för att skrämma bort rovdjur. Vidare röjde man slåttermarkerna på våren och var då tvungna att elda upp allt ris varvid stora bål blev nödvändiga.

Det omvittnas också ofta att man till valborgsmässoelden tog allt det torra riset från vinterns lövfoder. Då djuren släpptes ut och det inte blev mer ris, var det en praktisk åtgärd att elda upp det. /../ Med tanke på de magiska spekulationer, som ofta knyts till ingångsdagar för nya perioder av året, ligger det nära till hans att särskild skyddsmagi inför djuren betesgång kommit att tillämpas här.

Oavsett om det är tyska köpmän eller svenska bönder som ligger bakom valborgseldarna torde det vara klarlagt att firandet av sista april som vinterns sista dag finns i en rad olika kulturer och epoker. I Sverige kallar vi dagen för valborgsmässoafton (vilket egentligen är lite märkligt eftersom Valborg kom in i almanackan först 1901).

Läs även andra bloggare om valborgsmässoafton, valborg, 30 april, 1 maj, första maj, högtider, traditioner

Källor: Årets festseder av Nils-Arvid Bringéus, Svenska traditioner av Jan-Öyvind Swahn, Årets fester av Albert Eskeröd samt Highdays and Holidays av Margaret Joy.

Första april är sedan åtminstone slutet av 1600-talet den dagen då vi i Sverige luras med aprilskämt. Varför det blivit just 1 april är det egentligen ingen som med säkerhet vet. Så här skriver Bringéus:

I Sigfrid Svenssons bok “Bondens år” söker man förgäves efter den första april. Det kan inte tolkas på annat sätt än att första april inte var någon märkesdag i bondens år. Datumet har inte heller någon kyrklig förankring.

Det finns förstås en rad teorier (mer eller mindre bra) om valet av 1 april som lurardag. T.ex. skulle Judas Iskariot ha hängt sig 1 april, vilket rent kalendariskt är mindre sannolikt. Swahn skriver:

Faktum är förstås att vi inte vet dess ursprung och aldrig lär få veta det.

Borgenstierna och Larsson presenterar en teori som det “kanske finns ett korn av sanning i”. Aprilskämten skulle då haft sitt ursprung i Romarriket och det faktum att härtågen började planeras 1 april. Ju mer Romarriket växte desto mer tid behövdes för planering och mars månad och senare januari och februari lades till kalendern.

De nyårsgåvor som ämbetsmännen kanske en gång fått den 1 april överlämnades istället 1 januari: “lurad på presenter blir du om du tror att du skall få något den1 april.

En teori som presenteras på Wikipedia (och som jag inte funnit någon annanstans) är följande:

Tidigare började det nya året den 25 mars och första april var oktaven, dvs. den åttonde dagen, då festigheterna kulminerade och avslutades. När tidpunkten flyttades till första januari var det många som struntade i den nya situationen och fortsatte fira nyår i april. Ofta skämtades med dessa personer och senare blev det tradition att utsätta någon för skämt den första april.

Båda dessa teorier är rena spekulationer och det finns egentligen inga som helst belägg för varför just 1 april blivit den stora lurardagen.

Källor: Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus, Svenska traditioner av Jan-Öyvind Swahn samt Festdagar av Ingeborg Borgenstierna och Thomas Larsson

Läs även andra bloggare om 1 april, första april, aprilskämt

Idag (25 mars) är det “riktiga” Jungfru Marie Bebådelsedag (i folkmun kallad Vår Fru-dagen och Våffeldagen). Maria var ju Jesus mamma och bebådelsedagen har fått sitt namn eftersom det var dagen då hon hon fick budskapet att hon var havande med Jesus. Således borde väl dagen heta Jungfru Marias bebådelsedag och inte Jungfru Marie Bebådelsedag. Men så här skriver Språkrådet:

Formen Marie är en lätt försvenskad form av den latinska genitivformen Mariæ.

Och så här skriver DN:s språkvårdare Catharina Grünbaum:

Den latinska genitivformen av Maria är Mariae, i medeltidslatinet uttalat /mari:e/.
På svenska har det blivit Marie, och det möter vi i en rad namn som anknyter till den heliga jungfrun: Marie sänghalm, det vill säga gulmåra, Jungfru Marie nycklar, Jungfru Marie hand, ett par orkidéarter.

Läs även andra bloggare om jungfru marie bebådelsedag, vår, våffeldagen, språk, högtider

Förmodligen är ordet våffeldagen resultatet av ett slarvigt uttal av Vår Fru-dagen, alltså Jungfru Marie Bebådelsedag. Säger du Vår Fru-dagen snabbt blir det lätt Våfferdagen och i de delar av landet där man talar med tjocka r och l är det lätt att glida över i Våffeldagen.

Jungfru Marie Bebådelsedag (alltså Våffeldagen) firas alltid 25 mars och infaller alltså (till skillnad från påsk och de högtider på våren som är knutna till påsk) på samma datum varje år. Just i år - eftersom påsken är rekordtidig - råkar bebådelsedagen infalla i anknytning till den kristna påsken, men det finns egentligen inget samband dem emellan. Anledningen till att det är just 25 mars som är bebådelsedagen (alltså den dagen då jungfru Maria fick veta att hon vara havande med Jesus) förklarar Sven-Eric Liedman så här:

Den 1 januari var inte den kristna nyårsdagen utan antingen den 25 mars, Marie bebådelsedag, eller juldagen. Dionysius räknade säkert med den 25 mars – då Kristi människoblivande börjar – eftersom hela hans kalkyl bygger på detta datum. Han sökte nämligen ett lämpligt år, då påskdagen skulle ha infallit den 25 mars och då Jesu uppståndelse kunde tänkas ha skett. Han antog alltså att det förflöt ett jämnt antal år från avlelsen till den dag Jesus slutgiltigt lämnade sin jordiska kropp. Födelse- eller rättare sagt konceptionsåret – årtalet 1 – fann han genom att från denna påskdag räkna bort det antal människoår som Jesus enligt traditionen uppnådde.

I den gamla julianska kalendern inföll vårdagjämningen kring 25 mars och därför är det logiskt att fira tillblivelsen av Jesus just denna dag våren börjar och vi går mot ljusare tider (jmfr Jesus som “världens ljus“)

Läser du årets almanacka noga ser du dock att även söndagen 9 mars har namnet Jungfru Marie Bebådelsedag. Det eftersom bebådelsedagen i svenska kyrkor sedan 1952 firas på en söndag, men alltid före palmsöndagen, även om det folkliga firandet (numer att äta våfflor) ligger kvar 25 mars.

Läs även andra bloggare om våfflor, våffeldagen, jungfru marie bebådelsedag, vår frudagen

Källor: Folk i fest - traditioner i Norden av Jan-Öyvind Swhan (red) och Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus.

Påsken är ju ovanligt tidig i år och jag vill passa på att tipsa om nio olika texter jag skrev om påsken förra året. Från fullmåne till påskens avslutning.

• Varför är det alltid fullmåne runt påsk?
• Firades påsk före kristendomen?
• Vad är en dymmel?
• Varför heter det skärtorsdag?
• Varifrån kommer traditionen med påskkärringar?
• När kunde man börja gå på långfredagsbio?
• Är påskriset en förkristen tradition?
• Varför äter vi ägg till påsk?
• När tar påsken slut?

Stilla veckan är den sista veckan i fastan och sträcker från söndagen före påskdagen till påskafton. Andra namn på stilla veckan är dymmelveckan och påskveckan. Veckans dagar har lite speciella namn som jag skall förklara.

• Söndag 16 mars - Palmsöndagen
  Palmsöndagen har fått sitt namn eftersom man firar Jesus intåg i Jerusalem då folk som kommit för att fira påsk “tog palmkvistar och gick ut för att möta honom” (Joh 12:13).
• Måndag 17 mars - Blåmåndagen
  Färgen blå är en lugn och stilla färg och kyrkorummet kläddes ofta i blått - därifrån kommer förmodligen namnet blåmåndag. Namnet blåmåndag gäller också för måndagen i fastlagen (alltså måndagen före fettisdagen).
  
• Tisdag 18 mars - Vita tisdagen
  Liksom måndagen har tisdagen fått namn från fastlagen och tisdagen kallas ibland även svartatisdag och stinnkaketisdag.
• Onsdag 19 mars - Dymmelonsdagen
  På dymmelonsdagen gick fastan in i ett allvarligare skede och det skulle råda stillhet och tysthet. Troligtvis härstammar ordet dymmel från det fornordiska dymbil som betyder stum (jämför med engelskans dumb).
• Torsdag 20 mars - Skärtorsdagen
  En äldre betydelse av verbet “skära” är rena och det syftar på att Jesus (enligt evangelierna) tvättade lärjungarnas fötter just på torsdagen i påskveckan.
• Fredag 21 mars - Långfredagen
  Enligt kristen tradition var det på långfredagen som Jesus avrättades på korset. Därför var långfredagen under lång tid en dag präglat av stort allvar. Fram till 1969 var offentliga nöjesarrangemang förbjudna i Sverige
• Lördag 22 mars - Påskafton
  Påskafton är ingen särskild dag i kristet påskfirande. Jesus ligger i graven och väntar på att uppstå. Dock är det på påskafton som vi i Sverige började fira påsk efter den långa fastan, på samma sätt som vi firar julafton mer än juldagen och midsommarafton mer än midsommardagen.

Läs även andra bloggares åsikter om påsk, stilla veckan, palmsöndag, dymmelonsdag, skärtorsdag, långfredag, påskafton, högtider, traditioner

Övergången mellan olika tider på året ger ofta upphov till högtider och traditioner. I skiftet mellan mörker och ljus på vintern infaller både lucia och jul, när sommarhalvåret tar slut firas Halloween och i skiftet mellan ljus och mörker är det midsommar.

Även till den tidpunkt när våren börjar finns många traditioner knutna, men då är frågan när våren egentligen börjar.

I huvudsak går det att definiera vårens ankomst utifrån två håll: ett meteorologiskt och ett astronomiskt.

1. Meteorologisk vår.
   Den meteorologiska våren är knuten till dygnsmedeltemperatur, men SMHI menar att “temperaturen aldrig är så stabil som man skulle önska”. Därför är det svårt att hitta någon given definition av när den meteorologiska våren börjar. En ofta använd definition lyder att dygnsmedeltemperaturen är stabilt över noll grader. Stabilt betyder att det den varit det i åtminstone en vecka. Just nu (i början på mars 2008) har våren kommit till nästan halva Sverige.
2. Astronomisk vår
   Ett annat sätt att se på våren är att den börjar i och med vårdagjämningen. Vid vårdagjämningen är dagen lika lång över hela jorden. Därefter går vi på det norra halvklotet mot ljusare tider och de på andra sidan jorden går mot mörkare.
   Anledningen till att det är så här är att jordens rotationsaxel inte är vinkelrät mot den bana som jorden färdas runt solen. Axeln lutar 23,5 grader, vilket innebär att nordpolen vid en viss tidpunkt (runt midsommar) är vänd maximalt mot solen och tar emot maximalt med instrålning från solen.
   Tre månader dessförinnan (alltså 20 eller 21 mars) passerar jorden den punkt i rotationen kring solen där lutningen är sådan att norra halvklotet får mer och mer solljus.
   Bilden (som jag helt fräck snott härifrån) visar hur det går till.
   

Fördelen med att använda den förra definitionen är att den mer är knuten till hur våren faktiskt uppfattas. Att enbart se på hur jorden roterar kring solen gör att det fortfarande kan vara snö och minusgrader när det definitionsmässigt redan är vår.

Läs även andra bloggares åsikter om vår, vårdagjämning, astronomi, jorden, högtider, årstider.