Vilken dag är första vårdagen i Sverige?

Kort svar: Eftersom Sverige är ett avlångt land har den första vårdagen varierat mycket mellan södra, mellersta och norra Sverige – ofta nämns Mattiasdagen (24 februari) Gregoriusdagen (12/13 mars) och jungfru Marie bebådelsedag (25 mars) som den första vårdagen.

Det finns få platser i världen som kan tävla med Norden om att erbjuda möjlighet att bedriva jordbruk så långt norrut. Ingen annanstans på jorden har det funnits en jordbrukande befolkning så långt norrut – på samma breddgrad som Uppsala ligger t.ex. ”norra Kanadas tundra, Alaska, norra Kamtjaka och Sibiren”. Uppdelningen i tydliga årstider blir alltså mer påtaglig och våren blir mer efterlängtad ju längre norrut du kommer.

Nu för tiden använder vi ofta SMHI:s meteorologiska definition av sommar att dygnsmedeltemperaturen är stabilt över noll grader. När Sverige var ett jordbrukarland – fram till och med början av 1900-talet – var sådana definitioner dock inte mycket att komma med. Istället användes särskilda märkesdagar kopplade till namnsdagar i kalendern.

blommor

”Peter Katt” – 22 februari

Peter Katt är en folklig benämning på 22 februari som är en minnesdag för Petrus upphöjelse till biskop av Rom. Dagen heter Petri Cathedra men fick det folkliga namnet ”Peter Katt”. Så här skriver Svensson:

Från olika landskap i södra och mellersta Sverige omtalas Peter Katt som första vårdagen. Till vårtecknen hörde, att isarna började att murkna och bli osäkra, vilket har uttryckts så, att Peter Katt kastar den heta stenen i sjön.

Mattias – 24 februari

Även  Mattiasdagen (24 februari) kallas den första vårdagen och även Mattias sades ”kasta stenar i sjön”.  Sigfrid Svensson skriver (s. 94):

Framförallt i östra Götaland är det ofta Mattias, som sägs kasta den heta stenen i sjön, ett talesätt som i en enstaka äldre uppteckning även är känt från Jämtland.

Uttrycket ”kasta den heta stenen i sjön” innebär att isarna börjar smälta (eftersom det först sker kring stenar som skjuter upp ur vattnet.

Is som smälter

Gregorius – 13 mars (före 188 12 mars)

Gregoriusdagen var en viktig märkesdag. Man trodde att det väder som var på Gregorius skulle följa nästkommande fyra veckor. I vissa delar av landet räknades dagen som första vårdagen och i Bohuslän skulle man ”vidta åtgärder för att bli kvitt vinterns loppor”.

Vårfrudagen (jungfru Marie bebådelsedag) – 25 mars

Vårfrudagen (jungfru Marie bebådelsedag2) den 25 mars har väl egentligen aldrig varit den ”första vårdagen” men har ändå stor betydelse för våren.

Dock har vårfrudagen varit första dagen på ett nytt näringsår och en av fyra ”räppadagar”. Traditionellt delades jordbruksåret in i fyra ”räppor” (mellan vårfrudagen, midsommardagen, Mickelsmäss och juldagen).

Särskilt i de norra delarna av Sverige har våren förknippats med vårfrudagen och i Dalarna och Medelpad skulle alla vinterkörslor vara undanstökade.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-02-13)

Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

När är vårdagjämningen?

Kort svar: Vårdagjämningen är inte en dag utan en exakt tidpunkt som varierar från år till år, men alltid är kring 21 mars. Svensk tid infaller vårdagjämningen 2014 kl. 17.57 den 20 mars. 

Kring vårdagjämningen finns knutet en rad olika traditioner. Mest känd är kanske det iranska nyåret, men även Jungfru Marie bebådelsedag har sin plats i almanackan på grund av vårdagjämningen, liksom (förmodligen) förkristna vårblot.

För att förstå vad vårdagjämningen är måste man veta hur jorden och solen förhåller sig till varandra och vad det har för betydelse. Som bekant rör sig jorden i en bana runt solen (ett år)  samtidigt som jorden rör sig runt sin egen axel (ett dygn).

Från jorden ser det ut som om solen rör sig över himlavalvet – från öster till väster. Vid tiden för vintersolståndet går solen upp sent och ner tidigt (på norra halvklotet). Vid tiden för sommarsolståndet råder det motsatta – solen går upp tidigt och ner sent.

Solen rör skenbart sig över himlavalvet –  i förhållande till övriga stjärnor – under ett år utefter en bana som kallas ekliptikan. Runt jorden går också den tänkta cirkel som kallas himmelsekvatorn.

http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Celestial_Equator.gif

Från Wikipedia

Vid de två punkter där ekliptikan och himmelsekvatorn skär varandra infaller dagjämningarnahöstdagjämningen när solen passerar himmelsekvatorn från norr till söder och vårdagjämningen när solen passerar från söder till norr.

Eftersom solen passerar himmelsekvatorn på våren vid en exakt tidpunkt är det den tidpunkten som är själva vårdagjämningen. Och eftersom det är vid en exakt tidpunkt så är det olika tider beroende på vilken tidszon du befinner dig. Vårdagjämningen 2013 infaller den 20 mars kl 16.57 (UCT). Det innebär 17.57 svensk tid.

Skrivet av Mattias Axelsson (2012-03-13, uppdaterad 2014-02-18)

9 äldre texter om påsken

Påsken är ju ovanligt tidig i år och jag vill passa på att tipsa om nio olika texter jag skrev om påsken förra året. Från fullmåne till påskens avslutning.

När är det vår?

Övergången mellan olika tider på året ger ofta upphov till högtider och traditioner. I skiftet mellan mörker och ljus på vintern infaller både lucia och jul, när sommarhalvåret tar slut firas Halloween och i skiftet mellan ljus och mörker är det midsommar.

Även till den tidpunkt när våren börjar finns många traditioner knutna, men då är frågan när våren egentligen börjar.

I huvudsak går det att definiera vårens ankomst utifrån två håll: ett meteorologiskt och ett astronomiskt.

  1. Meteorologisk vår.
    Den meteorologiska våren är knuten till dygnsmedeltemperatur, men SMHI menar att temperaturen aldrig är så stabil som man skulle önska”. Därför är det svårt att hitta någon given definition av när den meteorologiska våren börjar. En ofta använd definition lyder att dygnsmedeltemperaturen är stabilt över noll grader. Stabilt betyder att det den varit det i åtminstone en vecka. Just nu (i början på mars 2008) har våren kommit till nästan halva Sverige.
  2. Astronomisk vår
    Ett annat sätt att se på våren är att den börjar i och med vårdagjämningen. Vid vårdagjämningen är dagen lika lång över hela jorden. Därefter går vi på det norra halvklotet mot ljusare tider och de på andra sidan jorden går mot mörkare.
    Anledningen till att det är så här är att jordens rotationsaxel inte är vinkelrät mot den bana som jorden färdas runt solen. Axeln lutar 23,5 grader, vilket innebär att nordpolen vid en viss tidpunkt (runt midsommar) är vänd maximalt mot solen och tar emot maximalt med instrålning från solen.
    Tre månader dessförinnan (alltså 20 eller 21 mars) passerar jorden den punkt i rotationen kring solen där lutningen är sådan att norra halvklotet får mer och mer solljus.
    Bilden (som jag helt fräck snott härifrån) visar hur det går till.
    arstider-2.jpg

Fördelen med att använda den förra definitionen är att den mer är knuten till hur våren faktiskt uppfattas. Att enbart se på hur jorden roterar kring solen gör att det fortfarande kan vara snö och minusgrader när det definitionsmässigt redan är vår.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .

När och varför hade man vårblot i Norden?

Kort svar: Exakt när vårblotet ägde rum är oklart. En del menar att det genomfördes i januari/februari medan andra menar att det var runt vårdagjämningen. Syftet med vårblotet var att garantera bra skörd.

I det förkristna bondesamhället fanns inte de regelbundna avbrotten i vardagen som söndagar och andra helgdagar gav i och med kristendomens årskalender . Livet och arbetet löpte på men människorna då hade liksom vi har idag behov av avbrott.

Eftersom gudarna var starkt kopplade till naturen var det den som styrde när och hur fester och riter utövades. Ett typexempel på en sådan tidpunkt är när vintern övergår i vår och naturen börjar leva upp igen. Britt-Mari Näsström skriver i boken Blot (s. 162)

Det finns återkommande uppgifter om ett stort blot som ägde rum under våren för att garantera sommarens sådd och skörd.

Liksom med andra förkristna högtider (ex. midvinterblotet) så är källorna kring ett vårblot tvetydiga. Näsström hänvisar till Adam av Bremen som den äldsta källan som omnämner ett vårblot. Adam av Bremen menar att detta vårblot genomfördes i samband med vårdagjämningen.

vårblommor

För att komplicera det hela finns ett blot som kallats disablotet. Om disablotet är det enda vårblotet eller ett av flera diton är oklart. Snorre Sturlasson skriver i Konunga-boken: eller, Sagor om ynglingarne och Norges konungar:

I Svitjod var det under hedna tiden gammal sed, att hufvudbloten skulle hållas i Uppsala i goe [ungefär 15 februari - 15 mars, enligt Näsström]  och skulle man då blota till frid och seger åt sin konung. Dit skulle man söka från allt Sveavälde, der skulle samtidigt vara alla Svears ting samt marknad och köpstämma, som stod en vecka. Men när kristnan infördes i Svitjod, höll man der likaväl lagting och marknad. Nu sedan kristnan var på alla håll i Svitjod och konungarne försummade att sitta i Uppsala, flyttades marknaden till kyndelsmessa;

Enligt Näsström är ”det största blotet” troligen samma som disablotet. Det blot som Adam av Bremen omnämner behöver inte vara detsamma som disablotet men, enligt Näsström, är det ”svårt att tänka sig att två så stora blot skulle ha ägt rum ungefär samma period” (s. 164)

Syftet med blotandet på våren var att bringa fruktbarhet (goda skördar) till jorden. Temat fruktbarhet är naturligt att tänka sig just i dessa tider om man ser sig kring i naturen hur allting växer. Ett samtida uttryck var att man blotade för att gynna ”god årsväxt och fred”.

Formeln uttrycker egentligen mer än bara att åkrarna ska växa bra och att man skall hålla fred under denna period. Ordet ”frið, som numera kan översättas med ”frid” eller ”fred”, härleds nämligen från samma sta som frija, ”älska”, och uttrycker sålunda en önskan om fruktbarhet även för männikor och djur.

När man i och med religionsskiftet skulle införa kristna helgdagar passade det därför utmärkt att lägga Jungfru Marie bebådelsedag just kring vårdagjämningen. Jungfru Marie bebådelsedag är enligt kristna kyrkan den dag då ängeln Gabriel förutspådde (bebådade) Jesus födsel nio månader senare.

I kristna länder har bebådelsedagen firats den 25 mars sedan åtminstone 600-talet. I Sverige var 25 mars en helgdag fram till 1953 då den avskaffades som helgdag. Kyrkan valde då att lägga bebådelsedagen på den söndag som infaller mellan den 22 och 28 mars.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2012-02-15)

Källor: Blot av Britt-Marie Näsström.