När är askonsdagen?

Kort svar: Askonsdagen är onsdagen efter fettisdagen och den dag som inleder den kristna påskfastan. Eftersom påsken är rörlig så infaller askonsdagen på olika datum varje år.

Så länge som Sverige var katolskt så var påskfastan en central del i det svenska påskfirandet. Påskfastan är de fyrtio dagar av försakelse som leder fram till  påskdagen. Idag saknar påskfastan nästan helt  praktisk betydelse för majoriteten av svenskar. En av de få saker som lever kvar är frossandet inför fastan i och med fettisdagen. Dock var fastetiden ända in på 1900-talet en tid av där och bröllop och fester ansågs stötande.

Om man skall se på hur tiden fram till påsk är upplagd enligt traditionen så börjar fastan i och med askonsdagen. Då är det fyrtiosex dagar kvar till påskdagen och i fyrtio av dessa (söndagarna är undantagna) är det brukligt att fasta. De fyrtio dagarna skall påminna om de fyrtio dagar som Jesus fastade i öknen.

1024px-Crossofashes

Eftersom påsken, som bekant, är en rörlig högtid (påskdagen kan infalla från 22 mars till 25 april) så är också askonsdagen en rörlig dag. Askonsdagen kan infalla från 4 februari till 10 mars – men alltid på en onsdag.

Askonsdagen har fått sitt namn efter den katolska seden att strö aska över sig i inledningen av fastan som ett tecken på försakelse. I t.ex. Västerbotten åt man på Askonsdagen en gröt som kallades askgröt och som kokades på aska för att tarmarna skulle dra ihop sig och hindra hungerskänslorna.

Skrivet av Mattias Axelsson gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2011-03-16)

Källa: Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar Stockholm:Carlssons Bokförlag

 

Annonser

Hur länge har vi ätit semlor i Sverige?

Kort svar: Fastlagsbröd har i någon form ätits sedan åtminstone medeltiden. Dock såg den tidens fastlagsbröden helt annorlunda ut gentemot dagens konditoribakade semlor.

Ordet semla kommer från latinets simila som betyder ”det finaste mjölet” och var från början en beteckning på bullar bakade just på det fina mjölet.

Att äta semlor härör från tiden före reformationen då Sverige fortfarande var katolskt och man skulle iakta påskfastan. Att äta fastlagsbröd på under fastlagen (och speciellt å fettisdagen) var alltså en sista chans att äta upp sig inför den fyrtio dagar långa fastan. På sina håll åt man då fastlagsbröden med betydligt mer matigare innehåll än vad vi äter idag. Fastlagsbröden var del av det som kallas ”den vita fastematen” som bestod av mjöl- och mjölkprodukter.

Även om fastan idag är ett minne blott för de flesta svenskar har semlan levt kvar. Genom åren har sättet som vi äter semlan på och även vilka dagar vi äter den på förändrats.

5315045443_89f79f3f00_b

Den moderna semlan har nästan inget gemensamt med de äldsta kända fastlagsbröden. Under århundradena har de äldsta fastlagsbröden successivt förändrats (t.ex. introducerades mandelmassan på 1800-talet och vispgrädden i början av 1900-talet) för att bli den moderna semla vi idag äter kring fettisdagen.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2007-02-20, uppdaterad 2018-02-11) 

Källa: Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar Stockholm:Carlssons Bokförlag

Öhrn, Mia (2006) Semlor Stockholm:Natur & Kultur

Axelsson, Mattias (2011)  Semla och samhälle – en studie om semlans förändring 1895-1955. Opublicerad c-uppsats i historia.

När får man börja äta semlor?

Kort svar: Numer går det att köpa semlor från strax efter jul men om du ska hålla dig till traditionen så är det på fettisdagen (den sista dagen före den kristna påskfastan) eller någon av de andra dagarna i fastlagen som semlorna ska ätas.

Semlan eller fastlagsbullen är – med namnet Heisswecken – kända från Tyskland sedan 1400-talet. . Heisswecken var kil- eller korsformade bröd som – vid fastlagen – åts varma och/eller med varm mjölk (alt varmt smör). Formen hade troligtvis religiös innebörd. Bröden var ganska små och bakades utan socker eftersom det var dyrt. Under seklerna har sedan semlans utseende förändrats radikalt till den gräddstinna efterrättsbulle den är idag.

Foto: http://www.fotoakuten.se

Andra namn för semla är fastlagsbullefettisdagsbulle och tisdagsbulle. Dessa namn är tydligare i kopplingen till en viss dag att äta semlan. Traditionellt är det nämligen fettisdagen som är den dag då semlan ska ätas.

Fettisdagen är den sista dagen i fastlagen – den period om tre dagar som ligger precis före den kristna påskfastan. Fettisdagen är alltså den sista dagen att fira rejält innan man påbörjar den fyrtio dagar långa fastan innan påskhelgen. Därför åt man fastlagsbullar på just fettisdagen.

Eftersom den finns en stor efterfrågan på semlor även innan fettisdagen och konditorierna så klart vill sälja så många semlor som möjligt har ordet ”semla” i princip helt ersatt ”fastlagsbulle” ”eller fettisdagsbulle” Genom att använda ordet semla kunde konditorierna alltså sälja fler semlor under längre tid. Så här skriver Bringeus:

Utan tvekan är det genom bageriernas och konditoriernas marknadsföring som beteckningen ”semla” blivit allt vanligare även i de delar av landet där ordet saknar tradition.

Att börja äta semlor innan fastlagen är ingen ny företeelse. Under mitten av 1900-talet gick semlan från att ha varit en bulle som ”serverades som efterrätt till en middag av bönor och fläsk som serverades på tisdagarna” (Öhrn, 2006) till att bli en gräddbakelse som åts eller köptes på konditorierna. Samtidigt blev det vanligare och vanligare att konditorierna sålde semlor från strax efter julen.

Källor: Bringéus, Nils-Arvid. ”Fastlagsbullarna och deras föregångare”. Ur Gastronomisk kalender 1978. Årgång 18. Stockholm. Nordstedts 1977.

Axelsson, Mattias (2011) Semla och samhälle – En studie om semlans förändring 1895-1955 opublicerad b-uppsats i historia

Är fastlag och fasta samma sak?

Kort svar: Nej, fastlag och fasta är varandras motsatser. Fastlagen är förberedelsen inför fastan (inför påsken).

När det är fastlagssöndag  tror många att det är den 40 dagar långa påskfastan som inleds men det sker inte förrän på askonsdagen (onsdagen efter fastlagen). Fastlagen (tre dagar från fastlagssöndagen till och med fettisdagen) och fastan (fyrtio dagar från askonsdagen till och med påskafton) är egentligen varandras totala motsatser. Fastan innebär försakelse och uppoffring medan fastlagen är en fest.

Vad är fastlagen?

Fastlagen är de dagar som kommer direkt före fastan. Ordet fastlag kommer av av danskan och lågtyskan Fastel-avent (Fasten-abend) och betyder ordagrant översatt ”aftonen före fastan”. Inför påskfastan är fastlagen tre dagar (fastlagssöndagen, bullamåndagen/blåmåndagen och fettisdag). Och det är på fettisdagen man äter semlor i Sverige.

5315045443_89f79f3f00_b
Foto: Flickr

Vad är fastan?

Fastan är en period då man begränsar sitt ätande. Fasta finns  i olika grad i de flesta religioner. Inom islam fastar man t.ex. en hel månad (Ramadan) varje år. Den kristna fastan inför påsk varar i fyrtio dagar, men så har det inte alltid varit.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap (uppdaterad 2013-02-15)

Källor: Maxén Maria och Helena Waldetoft Lindroth (1995) Glad påsk! Nordiska Museets Förlag: Stockholm

Unge, Ingemar, red (2001)  Våra Högtider – traditionerna, maten och festerna vi minns Prisma Bokförlag: Stockholm

Vad är sexagesima?

Kort svar: Sexagesima är den söndag som infaller 56 dagar före påskdagen.

Påsken är kristendomens viktigaste högtid. Både före och efter påsk finns det en rad dagar som är påsken och dess tema om död och uppståndelse. Inför påsken är det fyrtio dagar av fasta. Precis före fastan är tre dagar av fest som kallas fastlag. Och tidigare hade man även tre veckor av förfasta inför den riktiga påskfastan.

Förfastan bestod av tre söndagar – septuagesima, sexagesmina och quinquagesima. Orden betyder sjuttionde, sextionde och femtionde och syftar på hur många dagar som är kvar till påskdagen. Egentligen är det bara för Quinquagesima som det stämmer, på sexagesminasöndagen är det inte sextio utan femtiosex dagar kvar till påskdagen.

Quinquagesima heter på svenska fastlagssöndagen och ingår (tillsammans med fettisdagen) i den tre dagar långa fastlagen som avslutas i och med askonsdagen, vilken i sin tur är första dagen på fastan.

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-02-11, uppdaterad 2014-02-06)

Mershman, F. (1912). Sexagesima. In The Catholic Encyclopedia. New York: Robert Appleton Company. Retrieved February 6, 2014 from New Advent

När är det midvinter?

Kort svar: Midvinter har historiskt varit den tidpunkten då vintern är som kallast eller mitten på vintern (inte att blanda samman med vintersolståndet, då det är som mörkast)

Vintersolståndet infaller runt 21 december och är den tidpunkt då solen står som lägst på norra halvklotet. Detta betyder också att dagarna kring vintersolståndet är de kortaste och nätterna de längsta på året.

Vinterlandskap

Numer brukar många använda vintersolståndet synonymt med begreppet midvinter. Göran Stålbom kritiserar i boken Vintersolståndet sammanblandningen:

Man kan notera att forskare alltför sällan brytt sig om att skilja midvinter från vintersolståndet. /../ Vintersolståndet är det tillfälle då dagen är som kortast och natten är som längst. Vintersolståndet inträffar den 21 eller 22 december, och då är det /../ ibland mer höstlikt än vinterlikt.

Midvinter är något helt annat. Man brukar mena det tillfälle under året då det är som kallast. Midvintern är mitten på vintern , och inträffar någon gång i januari eller februari.

Under förkristen tid delade människor i norra Europa in året i två halvor som varade mellan Tiburtius (14 april) respektive Calixtus (14 oktober). Vinterhalvåret varade alltså mellan 14 oktober och 13 april. Mitt på vintern (midvintern) inföll då 14 januari.

Så här skriver Ebbe Schön i boken Folktrons år:

På Snorres tid ansågs midvinternatten /../ infalla mellan den 13 och 14 januari.

Andra traditioner berättar om t.ex. Henrikdagen (19 januari), Pauli omvändelse (25 januari) och kyndelsmässodagen (2 februari) som midvinter.

Skrivet av Mattias Axelsson 2007-02-04 (uppdaterad 2013-12-28)

Källor: 

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Stålbom, Göran (1994) Vintersolståndet – Om jul, jord och äring i folklig tradition Fabel