Vilka dagar var helgdagar i Sverige på medeltiden?

Kort svar: Under senmedeltiden i Sverige var närmare hundra av årets dagar helgdagar. Exakt vilka dagar som var helg beror på stift, men i samtliga stift var påsk, pingst, jul, Mariadagar och apostaldagar helgdagar.

När kristendomens kom till  Norden under 1100-talet medfördes också en helt nya kalender med ett nytt sätt att fira helgdagar. Sigfrid Svensson skriver i Bondens år 

Med den nya religionen kom en ny kalender, och att lära känna denna var rentav en praktisk förutsättning för att bli en sann kristen /../ det vållade större svårigheter än själva bytet av gudar och religion

De helgdagar som infördes i Sverige under medeltiden var direkt knutna till den katolska kyrkan. En del var lätta att införa då de låg vid tidpunkter där man redan i det förkristna samhället firade fester – ex. den kristna julen i samband med vintersolståndet och jungfru Marie bebådelsedag i samband med vårdagjämningen. Andra dagar – som de flesta apostladagar och helgondagar – var svårare eftersom någon naturlig motsvarighet inte fanns. Dock utvecklades det successivt en folktradition som knöt olika typer av minnesregler inom jordbruket till helgondagarna.

Vallentunakalendariet

Bild på Vallentunakalendariet det äldsta kända rent svenska kalendariet (1100-talet).

Medeltida helgdagar

Vilka dagar som under medeltiden firades som helgdagar varierade något mellan olika stift – men förutom de allmänna dagarna såsom påsk, pingst,  jul och midsommar fanns ett flertal Mariadagar (ex. kyndelsmässsodagenMarie bebådelsedag, Marie himmelsfärd och Marie besöksdag), apostladagarna och en rad helgondagar.

Under medeltiden delades årets helgdagar in i två kategorier – festa chori (”korsfester) och festa fori (”torgfester”). Festa chori gällde enbart präster och de som var i kloster. På dagar som räknades till festa fori skulle däremot även allmogen vila från arbete och vara med på mässa.

Enligt Sigfrid Svensson var (förutom de stora årshögtiderna – påsk, pingst och jul) följande dagar helgdagar i samtliga svenska stift vid slutet av medeltiden (runt 1500-talets början):

Till denna lista ska också fogas de dagar som var helgdagar i anknytning till påsken, pingsten och julen.

Ovanstående dagar finns belagda som helgdagar i samtliga stift, vilket betyder att 41 dagar (förutom alla söndagar) var helgdagar av festa fori-karaktär i samtliga stift under senmedeltiden. Ytterligare 16 dagar finns som helgdagar i minst tre stift:

  • Henrik – helgondag (19/1)
  • Sigfrid – helgondag (15/2)
  • Petter Katt – apostladag (22/2)
  • Markus – helgondag (25/4)
  • Erik – helgondag (18/5)
  • Botolf – helgondag (17/6)
  • Petri fäng – apostladag(1/8)
  • Korsmässan (14/9)
  • Birgitta – helgondag (7/10)
  • Klemens – helgondag (23/11)
  • Katarina – helgondag (25/11)
  • Anna – helgondag (9/12)

Göran Malmstedt använder i boken Helgdagsreduktionen kalendern för Uppsala stift år 1514 (före reformationen) som exempel på medeltida helgdagar. I Uppsala var 59 dagar plus alla söndagar 51 stycken helgdagar av festa fori-karaktär – alltså inte mindre än 110 dagar. Under senmedeltiden var således närmare en tredjedel av årets alla dagar helgdagar även för bönder och borgare.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap.(2014-08-05)

Källor: 

Malmstedt, Göran (1994) Helgdagsreduktionen. Övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 Avhandling vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet.

Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s