Vilken dag är St Patricks day i Sverige 2018?

Kort svar: St Patricks day infaller alltid 17 mars oavsett år.

Helgondagar är dagar som firas till minne av olika helgon. Historiskt har i Sverige flera helgondagar uppmärksammats t.ex. Olof 29 juli, Lars 10 augustiMartin 11 november och Lucia 13 december. Ett helgon som däremot inte firats i Sverige alls är Irlands skyddshelgon Patrick.

Patrick levde på 300- eller 400-talet och var troligen missionär på den irländska ön. Det finns många olika legender om Patrick, bl.a. att han drev ut alla ormar från Irland, även om det ibland tolkats som att det egentligen var den förkristna tron och druider som han drev ut.

6086081141_78a50fd393_b.jpgBild från Flickr.

Enligt traditionen dog Patrick 17 mars 461 och det är den dagen som därmed blivit hans helgondag, även om han formellt aldrig blev kanoniserad av påven. Det är alltså 17 mars som är St Patricks day.

Som festdag tog St Patricks day fart med den irländska emigrationen till USA under 1800-talet och dagen har traditionellt firats mer bland den irländska diasporan (t.ex. i Boston och Chicago) än på Irland. Till Sverige har St Patricks day firande inte kommit i någon större skala. Dock uppmärksammas dagen (och veckan) dels med en parad i Stockholm och dels på en på diverse pubar som t.ex. serverar irländsk öl och vissa pubar kör irländska teman med sång och musik den 17 mars.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-03-04)

Källa: Croin, Mike och Daryl Adair (2001) The Wearing of the Green: A History of St Patrick’s Day Routledge

Annonser

Vad är Gregoriusdagen 13 mars?

Kort svar: Gregoriusdagen infaller 13 mars (före 1882 den 12 mars) och räknas ibland som den första vårdagen.

Gregorius I (inte samma Gregorius som gav namn till den gregorianska kalendern dock) var påve blev påve 590 och dog den 12 mars 604. Gregorius I helgonförklades och fick sin helgondag på sin dödsdag 12 mars.

800px-Francisco_de_Zurbarán_040.jpg
Gregorius I

När Sverige blev kristet någon gång på 1100-talet kom en helt utvecklad kalender med olika helgdagar med på köpet. Sigfrid Svensson skriver i Bondens år 

Med den nya religionen kom en ny kalender, och att lära känna denna var rentav en praktisk förutsättning för att bli en sann kristen /../ det vållade större svårigheter än själva bytet av gudar och religion

Förutom de allmänna dagarna såsom påsk, pingst,  jul och midsommar fanns ett flertal Mariadagar (ex. kyndelsmässsodagenMarie bebådelsedagMarie himmelsfärd och Marie besöksdag), apostladagarna och en rad helgondagar, däribland Gregorius 12 mars.

Dock var Gregorius inte någon helgondag man firade i allmänhet, till skillnad från t.ex. Birgitta (7/10) och Anna (9/12). Men till Gregoriusdagen fanns istället minnesregler för vädret kommande veckor. Så här skriver Nordisk museet:

Sådant väder som det var på Gregoriusdagen skulle det bli fyra veckor i följd. Om Gregorius var kall, kunde man fortsätta att hämta timmer i skogen ytterligare fyra veckor, eftersom timmer bäst hämtades med släde. Om det var töväder, så skulle gräset gro och växa fint: ”Gregorius tö, är bättre än femton skrindor hö.”

I vissa delar av Sverige räknades Gregorius som första vårdagen. År 1882 flyttades Gregorius från 12 mars till 13 mars,

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-03-04)

Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Gregoriusdagen” nordiskamuseet.se

Vilket helgon firas den 6 december?

Kort svar: Den 6 december har St Nikolaus sin helgondag.

Ett helgon är en person som under sitt liv, enligt kyrkan, haft en särskild relation till Gud och sedan efter sin död kanoniserats – alltså blivit helgon. Många av de märkesdagar som finns i den svenska almanackan är från början helgondagar – ex. Olsmässan (29 juni)Larsmäss (10 augusti) och Brittadagen (7 oktober). Ett helgon som fått stor betydelse – fast inte som helgon utan som inspiration till den moderna jultomten – är St Nikolaus.

Om personen Nikolaus vet vi – ur ett historiskt perspektiv – inte särskilt mycket. Troligen var han ärkebiskop i Myra i nuvarande Turkiet under början av 300-talet. Det mesta som berättas om honom är legender. Enligt legenderna ska han bl.a ha hjälp nödställda skepp på sjön enbart genom böner och han ska även ha återuppväckt tre pojkar som mördats av en girig värdshusvärd.

205px-russian_icon_instaplanet_saint_nicholas

Som helgon blev St Nikolaus bl.a. skyddshelgon för barn, sjömän och handlare och hans helgondag blev den 6 december. Bruket att ge gåvor till barnen i juletid går bl.a. tillbaka på att det i klosterskolorna delades ut gåvor den 6 december vilket var både avslutningsdag och alltså helgonet St Nikolaus dag. Då klädde en munk ut sig till helgonet och gav gåvor till de snälla barnen och bannor till de som varit stygga. Med sig hade han en djävulsfigur som liknade en bock.

St Nikolaus hade på 1500-talet sitt starkaste fäste i Nederländerna då han var beskyddare av just sjöfart och handel. Nederländerna var inne i en starkt uppåtgående period ekonomiskt just då. Det holländska namnet på helgonet var Sinterklaas och när holländare på 1600-talet kolonialiserade västra USA följde helgonet med.

När den moderna jultomten (Santa Claus) gjorde entré i USA under 1800-talet, tack vare främst Clement C Moores dikt A visit from St Nicholas och Thomas Nasts teckningar (inspirerade av dikten), var det bara namnet kvar från helgonet St Nikolaus.

År 1863 ritade Nast sin första Santa Claus och fortsatte sedan att utveckla honom som en dvärgliknande figur med rödbrusigt ansikte och vitt skägg klädd i ylle och en vit minkmössa med tofs. Nast hade bayerskt påbrå och hans bild av Santa Claus var naturligt nog mer inspirerad av den tyska folktron bild av dvärgar än av hur man trodde att helgonet St Nikolaus såg ut.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-12-02)

Källor: Norlin, Arne (2012) Myten om tomten Arx förlag

Ehrensvärd, Ulla (1979) Den svenska Tomten Svenska Turistföreningens förlag

Vad är Larsmässa (Larsdagen) den 10 augusti?

Kort svar: Larsmässan är ett namn på Larsdagen 10 augusti. Enligt vissa skulle slåttern vara färdig senast denna dag och på andra ställen fick skörden inte börja före Larsmäss.

Före industrisamhällets genombrott var den absoluta majoriteten av svenskarna lantbrukare i någon form. Bondens år var regelbundet och beroendet av naturen stort. För att hålla reda på när man skulle så, slå, skörda och så vidare använda man ofta de olika märkesdagar som införts i och med kristnandet av Sverige under 1100-talet. Några av de kristna helgdagar som infördes var helgondagarna och de flesta av dem har haft betydelse som märkesdagar för skörd och vädertydor.

Under augusti månad hade bonden förmodligen den mest intensiva tiden under året – råg skulle skäras, lin skulle tröskas, havren skulle skördas, jord skulle plöjas och så vidare. Därför är det såklart inte konstigt att det i augusti finns flera dagar som fungerat som märkesdagar kopplade till jordbruket – däribland Lars (eller egentligen Laurentius) den 10 augusti.

Slåtter
Slåttern skulle vara färdig innan Larsmäss 10 augusti

Till Larsdagen finns det flera olika minnesregler kopplade. I de västra och sydliga landskapen skulle slåttern vara färdig (detta kan på andra platser också gälla Bartolomeusdagen den 24 augusti) och från Västergötland berättades det att lien inte längre bet efter Larsmäss. Från Dalarna finns talesättet:

Då gräset fått larsmässejacka så är det svårt att få av det

Tiden i början i slutet av juli och början av augusti kunde innebära slut på säden om det tidigare varit ett dåligt år. De förråd av mat som fanns började ofta tryta samtidigt som värmen och luftfuktighet i samband med rötmånaden ofta skämde den mat som fanns. Tiden kring Olsmässan (29 juli) var inte sällan synonymt med matbrist och hunger i de hushåll som levde på gränsen. Säden som fanns från tidigare års skörd började ofta tryta och många bönder ville, av traditionella skäl, inte börja årets skörd förrän Larsmäss. Att stå utan säd var ett fattigdomstecken och inget bönderna ville visa. Ebbe Schön skriver (s. 92)

På en del orter måste alla vänta till den 10 augusti, Larsmässan, innan skörden fick börja, även om säden stod gul och mogen. Så hårda var traditionens bud.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-08-10)

Källa: Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Stockholm:Rabén&Sjögren

Vem är ”Anna med kanna”?

Kort svar: ”Anna med kannan” är en folklig benämning på Annadagen (9 december) då lutfisken skulle läggas i blöt och julölet skulle börja bryggas eller vara färdigbryggt (det finns olika traditioner om det).

I det gamla bondesamhället var dagarna och veckorna innan jul en lång förberedelsetid. Julens mat och dryck skulle göras i ordning och till olika dagar finns det knutet olika traditioner – t.ex. Annadagen 9 december.

Anna selbdritt westdeutsch 16Jh

Annadagen 9 december har sitt namn från jungfru Marias mamma Anna. Anna finns inte med i något av de kanoniska evangelierna, istället finns legender om henne i en bok som kallas Jakobs protoevangelium. Där står det bl.a.:

När dagarna hade gått, renade sig Anna och gav barnet bröstet. Och hon gav det namnet Maria.

I Sverige började man fira Annadagen den 9 december under medeltiden, i och med att kristendomen kom till Sverige. Likt flera andra dagar i december kom Annadagen att bli en dag som uppmärksammades för olika typer av julförberedelser – i första hand lutfisken och julölet. Så här skriver Swahn:

Än idag minns nog en del husmödrar den gamla regeln att det är på Annadagen som man skall lägga lutfisken i blöt /../ och för forna tiders husfäder var det nog väl så väsentligt att den 9 december var den dag då julölet borde vara färdigt för en första avsmakning

De flesta böcker om julen skriver, likt Swahn, att det första julölet skulle vara färdigt till Annadagen – därav uttrycket ”Anna den granna, som kommer med kanna”. Dock finns det de som menar att Annadagen var av annan betydelse för julölet – ex. Svensson:

Från olika landskap omtalas också, att vid Annadagen var det tid att brygga julölet.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-10-07)

Källor: Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker

Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

När är det brittsommar?

Kort svar: Brittsommar är från början benämningen på dagarna kring Birgittadagen (7 oktober) då det enligt traditionen skulle blir tillfälligt varmare i höstkylan.

Många dagar (särskilt helgon- och apostladagar) har olika typer av väderfenomen knutna till sig. På persmäss (Petrus och Paulus 29 juni) trodde man att det första regnet efter sommartorkan skulle komma. ”Jakob skakar på sleven” var ett uttryck från Medelpad som visar att 25 juli också var en dag att förknippa med regn. Mattiasdagen (24 februari) var dagen då isarna skulle börja smälta.

Brittsommar

Hösten är en årstid då det successivt blir kallare och mörkare. Men enligt traditionen infaller några dagar av varmare väder i början av oktober, kring Birgittadagen den 7 oktober) – det är detta som kallas brittsommar. SMHI skriver:

En legend berättar att den heliga Birgitta tyckte att vi hade så kallt och bistert  klimat här i Norden, att hon bad för oss. Herren ska då ha svarat med att kring den heliga Birgittas dag ge oss några extra sommardagar. Dessa kom att kallas Brittsommar.

Ordet brittsommar finns enligt SAOB belagt tidigast 1856 i Fredrika Bremers bok Hertha – Eller en själs historia:

Ej tjusande som Nordamerikas indianska sommar men ändå rörande ljuvlig och skön är ofta i Sverige den tid, som vi kalla ”Sanct Birgittas sommar” eller ”Brittsommaren”. Den inträder vid samma tid som den amerikanska eftersommaren, men den slutar mycket förr; dess liv är likt ett skönt leende, som för ett ögonblick upplyser ett dystert anlete.

Huruvida det verkligen blir varmare eller inte kring Birgittadagen är oklart. SMHI menar att det finns vissa tecken på detta, men ”det troligaste är att det trots allt är en slump

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-10-01)

Källor: Brittsommar” – smhi.se 2012-10-05

Saob – uppslagsord: brittsommar.

Vad är Olsmässan (Olofsdagen)?

Kort svar: Olsmässan (eller Olsmäss) är den folkliga benämningen på Olof den heliges dag 29 juli. Vid Olsmäss började maten ofta tryta i det gamla bondesamhället och de magra veckorna i slutet av juli kallades för Olskroken eller Olsmässokroken.

Före industrisamhällets genombrott var den absoluta majoriteten av svenskarna lantbrukare i någon form. Bondens år var regelbundet och beroendet av naturen stort. För att hålla reda på när man skulle så, skörda och så vidare använda man ofta de olika märkesdagar som införts i och med kristnandet av Sverige under 1100-talet.

250px-Sankt_Olof_i_Sankt_Olof

Under sommaren växte det på åkrarna i väntan på att ”lien skulle gå i säden” och det var dags att skörda. De förråd av mat som fanns började ofta tryta samtidigt som värmen och luftfuktighet i samband med rötmånaden ofta skämde den mat som fanns. Slutet på juli månad var ofta synonymt med matbrist och hunger i de hushåll som levde på gränsen. En märkesdag som förknippas just med detta är Olofsdagen (också kallade Olsmäss eller Olosmäss) den 29 juni. Så här skriver Ebbe Schön (s. 91):

Tiden kring Olofsdagen, den 29 juli, kallade för ”Olsmässokroken” och kännetecknades inte sällan av hunger och elände, mitt i den blommande sommaren.

Namnet kommer av den norske kungen Olav den helige som dog på detta datum år 1030. Han var kung av Norge och blev det första nordiska helgonet. Fram till reformationen var Olofsdagen en av alla helgdagar som firades i Sverige, men den avskaffades under 1500-talet. I Norge firas dock Olsmäss fortfarande:

Olsokfeiringen er på frammarsj i dagens Norge, også i byströk, men spesielt i hytte- og seterströkene i fjellområdet og fjellbygdene.

Även efter att Olofsdagen status som helgdag avskaffades i Sverige fortsatte det att vara en viktig minnesdag. Säden som fanns från tidigare års skörd började ofta tryta i slutet av juli och många bönder ville, av traditionella skäl, inte börja årets skörd förrän Larsmäss den 10 augusti. Att stå utan säd var ett fattigdomstecken och inget bönderna ville visa. Schön igen (s. 92):

Den som hade slut på säd ville inte gärna visa det. Han undvek att dunka med slagorna på logen utan tog istället några nekar och bankade dem tyst mot loggolvet så att han fick säd till ett mindre bak. Om grannarna hörde slagorna begrep de att den gamla säden var slut och sa:
– Nu låter den stackarn hungerklockorna gå!
Eller också:
– Nu ringer han för Olle!

I vissa trakter, särskilt före kalenderreformen 1753, var Olofsdagen märkesdag för att markera skarven mellan två odlingsår. Uttrycket ”Bär Erik ax så ger Olof kaka” innebar att den säd (ax) som såtts runt Ersmäss (Eriksdagen) den 18 maj skulle kunna skördas och bakas (ge kaka) kring Olofsdagen 29 juni. Så här skriver dock Swahn (s. 31):

Det kunde stämma före 1753, när man opererade bor 11 dagar ur februari, så att almanackan blev rättvisande igen. Sen dess torde det inte bakas särskilt många kakor av årets skörd på Olofsdagen.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-07-28)

Källor:

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Swahn, Jan-Öyvind (2007) Svenska traditioner Ordalaget: Bromma

Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf