Vilket år ville SVT inte sända ”Tjuren Ferdinand” på julafton?

Kort svar: År 1982 ville SVT plocka bort ”Tjuren Ferdinand” från ”Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul”, men tittarstorm gjorde att man sände inslaget efter Kalle Anka på julafton.

Sedan 1960 har SVT varje år sänt Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul på julafton. Genom åren har olika inslag tagits bort och nya har tillkommit.

Bildresultat för Tjuren Ferdinand

Elva år efter starten var Tjuren Ferdinand med första gången. Kortfilmen om tjuren Ferdinand gjordes 1938 av Disneys produktionsbolag och har bl.a. vunnit en Oscar för bästa kortfilm.

År 1982 fick SVT för sig att det var dags att byta ut Tjuren Ferdinand mot en Den fula ankungen. 

fullskarmsinfangning-2016-11-13-160957
Urklipp ur SvD 1982-12-08

I Svenska Dagbladet den 8 december 1982 säger SVT:

Vi har tagit bort tjuren Ferdinand från Kalle Anka-programmet på julafton därför att så många barn önskat en förändring. Aldrig hade vi kunnat ana denna enorm reaktion från hela vuxen-Sverige. /../ Vi råkade tydligen trampa på Svea Rikes heligaste tå när det blev Ferdinand.

Den 10 december skriver samma tidning:

Nu är det definitivt och tjurigt fastslaget att tjuren Ferdinand inte får gästa Kalle Anka på julafton. Folkstormen som rasta mot TV de senaste dagarna kommer från vuxna, säger man på TV1 och hävdar att Kalle Anka på julafton är ett barnprogram. Och att barnen önskat en förändring av programmet.

Fem dagar före julafton lämnar dock SVT nya besked:

TV kommer att visa den Oscarsbelönade filmsnutten om den fridsamma tjuren. TV gav således med sig efter den folkstorm som utbröt efter beslutet att slopa Ferdinand ur det klassiska Kalle Anka-programmet på julafton.

fullskarmsinfangning-2016-11-13-161215
Urklipp från SvD 1982-12-19

fullskarmsinfangning-2016-11-13-164652självaste julafton 1982 kan man läsa följande:

Tjuren och julen är räddad. Trots att TV1 försökte tjudra tjuren Ferdinand så får ni alltså se honom /../ fast det blir i form av en extra-tjur, utanför det vanliga Kalle Anka-programmet. Efter det att Benjamin Syrsa och Bengt Feldreich låtit sina spröda toner klinga i finalen så släpps Ferdinand loss i Svensk TV.

Tjuren Ferdinand visades alltså även på julafton 1982 men det gjorde efter det ordinarie programmet, när Benjamin Syrsas sjungit färdig ”Ser du stjärnan i det blå”. Året efter var inslaget med Ferdinand tillbaka och har varit en del av programmet sedan dess.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2016-11-14)

Källor: Svenska Dagbladet i december 1982. Artiklarna finns länkade i texten.

 

 

Annonser

Hur dags börjar ”Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul” på julafton?

Kort svar: ”Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul” sänds mellan 15.00 och 16.00 på julafton den 24 december i SVT1.

Varje julafton bänkar sig mellan tre och fyra miljoner svenskar för att titta på några kortfilmer från Disney. Detta är en tradition som vi svenskar har hållit på med sedan premiären 1960. De första åren var det Bengt Feldreich som presenterade programmet, från 1972 fram till 2003 gjorde Arne Weise det och sedan dess har det varit olika julvärdar varje år.

fullskarmsinfangning-2016-11-08-225733

Klipp från SvD den 24 december 1960.

Det första året så sändes programmet (som till en början gick under titeln ”God jul önskar Musse Pigg, Kalle Anka, Piff och Puff, Benjamin Syrsa m fl.”) kl. 16.00. Och fram till 1976 varierade starttiden, vissa år började programmet 14.40 och viss år 14.25.

Från 1976 har det dock varit samma tid – ”Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul” börjar 15.00.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2016-11-09)

Källor: Robert Andersson, Stefan Diös (2000), Disneys julafton, Egmont Serieförlaget

Vilken dag är julafton 2018?

Kort svar: Julafton 2018 infaller måndag 24 december.

Julafton (eller ”dopparedan” som den också kallas) är förmodligen den mest traditionstyngda dagen i det svenska kalenderåret. Det ska ätas speciell mat, det ska ses på speciella teveprogram, det ska delas ut julklappar och det ska göras en massa andra saker.

julgran

I de allra flesta länder sker själva julfirandet den 25 december, men i Sverige är det dagen före – julafton – som är allra mest förknippad med firande. Och eftersom julafton alltid är 24 december infaller den på olika veckodagar varje år. Årets julafton (som inte är en röd dag i almanackan, men ändå kan likställas med röd dag) infaller lördagen den 24 december.

Skrivet av Mattias Axelsson 2017-01-03, uppdaterad 2018-01-04

Är julafton (24 december) en röd dag?

Kort svar: Nej, julafton (24 december) är inte en röd dag. Juldagen (25 december) och annandag jul (26 december) är däremot röda dagar.

Röd dag är ett annat ord för helgdag och kommer av att dagarna är markerade med röd siffra i almanackorna. Vilka dagar som i Sverige räknas som helgdagar reglerar i Lag (1989:253) om allmänna helgdagar. Förutom söndagar räknas följande dagar som helgdagar:

påskdagen och pingstdagen, nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, även när de inte infaller på en söndag, långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, nationaldagen, midsommardagen och alla helgons dag.

Varken nyårsafton (31 december), julafton (24 december), påskafton eller midsommarafton räknas alltså som allmän helgdag i Sverige trots att det är dagar som firas i större utsträckning än deras respektive helgdag (nyårsdagen, juldagen, påskdagen och midsommardagen).

julgran

Även om julafton inte räknas som en ”röd dag” kan man ändå i praktiken likställa den med en ”röd dag”. I den proposition som ligger till grund för lagen om allmänna helgdagar skriver man bl.a.

Lördagar samt midsom­marafton, julafton och nyårsafton är inte helgdagar men är ofta likställda med allmän helgdag.

Även i semesterlagen likställs dessa tre helgdagsaftnar med allmänna helgdagar:

Med söndag jämställs allmän helgdag samt midsommarafton, julafton och nyårsafton.

Dock betyder detta inte att man per automatik är ledig på julafton.  Så här svarar Helen Nilsson på Tria (ett samarbete mellan fackförbunden ST, Unionen och Vision): 

Det är arbetsgivarens och verksamhetens behov som styr på vilka dagar det behövs personal. Det gör att vissa verksamheter inte kan ha kläm- eller helgdagar. Arbetstidslagen säger att heltid motsvarar högst 40 timmar per vecka, men inget mer. Om arbetsgivaren inte har något kollektivavtal innebär det att julafton kan ses som vilken arbetsdag som helst, och inte ge rätt till varken ledigt eller extra

I många kollektivavtal (bl.a. det som gäller för hotell- och restaurangbranschen) räknas julafton som en röd dag på så vis att det ger rätt till en extra ledig dag om man arbetar då:

Midsommarafton, julafton och nyårsafton som infaller måndag t.o.m. fredag också berättigar till en extra ledighetsdag.

Även om julafton inte är en röd dag så är de två följande dagarna (juldagen och annandag jul) det. Fram till 1772 var även tredje– och fjärdedag jul röda dagar.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-12-05)

Källor: Regeringens proposition 1988/89:114 om allmänna helgdagar

Vad är röda dagar? – Hotell och restaurangfacket

Varför kallas julafton för dopparedan?

Kort svar: Att kalla julafton för dopparedagen (alt. dopparedan) kommer av en äldre sed att under julaftonsdagen doppa bröd i skinskspadet medan man gjorde de sista sysslorna på gården inför julfirandet på kvällen.

Dop i grytanNär vi i Sverige räknar ner till julaftonsfirandet brukar vi ofta säga ”dan före dan före dopparedan”. Denna benämning på julafton (dopparedan) är unik för Sverige, dock inte själva traditionen att doppa bröd på julafton.

Bröd förr i tiden var generellt mycket hårdare och mer svårtuggat än dagen mjuka limpor eftersom brödet lagrade under mycket längre tid, färskbröd bakades i princip bara till högtider. Att doppa det hårda brödet i grytan för att mjuka upp det var därför inte nödvändigtvis ett bruk enbart kopplat enbart till julafton.

Men julaftonens dopp i grytan är det som levt kvar i vår tid, även om det idag är färre och färre som faktiskt doppar till julbordet (28 procent i en undersökning från ICA 2012).

När man doppade i grytan förr i tiden var det inte som den del av den stora julmiddagen utan något som gjordes i samband med förberedelserna inför julfirandet. Kött av olika slag (skinka och korv t.ex.) kokades och spadet som blev över kryddades till en doppspad. Häri sänkte man ner brödet ordentligt och fiskade sedan upp det med en slev.

Så här skriver Lena Kättström Höök:

På julafton var det praktiskt att i all hast doppa lite bröd i köttspadet, som ändå stod på spisen, medan sista handen lades vid julförberedelserna. Vanligen doppade man i grytan mitt på dagen vilket går tillbaka till medeltidens julfasta som varade fram till julaftons kväll. (s. 46)

Julfastan innebar ett förbud mot att äta kött (härav lutfiskens betydelse på julbordet), men genom att doppa lite bröd i köttspadet kunde man ändå få en smak av köttet utan att bryta fastan.

Skrivet av Mattias Axelsson (2012-12-22) (tack till Lise Blomqvist för bra kommentarer)

Källa: God Jul! av Lena Kättström Höök (1995), Nordiska Museets förlag.

Varför firar vi jul i Sverige?

Kort svar: Att svara kort på frågan om julens ursprung går egentligen inte. Men väldigt förenklat kan man säga att svenskt julfirande har tusenåriga rötter och i grunden handlar om en fest när året är som mörkast (vintersolståndet). Detta julfirande har sedan genom seklerna influerats av olika strömningar, t.ex. kristendomens traditioner, nationalromantiken på 1800-talet och amerikaniseringen under 1900-talet.

julgranAtt försöka reda ut julens ursprung kan tyckas vara ett döfött projekt redan från början eftersom det egentligen är en alldeles för stor fråga att svara på. Det är ju nämligen inte så enkelt att man kan säga att det finns en anledning till varför vi firar jul. Rötterna till vårt moderna julfirande är flera. Arkeologen och författaren till klassikern Årets folkliga fester (1936) Martin P:n Nilsson skrev om julens dubbla rötter:

En forntida hednisk julfest har sammansmält med den kristna julfesten, vilken fullt utbildad medfördes av kyrkan, då kristendomen infördes i Norden.

1. Nordiskt förkristet julfirande

Om vi börjar med det forntida och hedniska (som Nilsson kallar det) så vet vi att människor i alla tider högtidlighållit tidpunkter kopplade till solen – vårdagjämningen, sommarsolståndet, höstdagjämningen och inte minst vintersolståndet då natten är som mörkast.

I Norden är skillnaderna mellan ljus och mörker högst påtagliga, vilket Göran Stålblom (s. 142) påpekar. Ingen annan stans på jorden har det funnits en jordbrukande befolkning så långt norrut – på samma breddgrad som Uppsala ligger t.ex. ”norra Kanadas tundra, Alaska, norra Kamtjaka och Sibiren”. Och ju längre norrut du kommer på jorden desto mörkare blir vinternatten.

Eftersom jordbruket i princip låg nere under de kalla vintermånaderna och förråden (förhoppningsvis) var välfyllda är december månad given som en månad för fest. Som Stålblom konstaterar är ”den enda högtid som man kan vara säker på att ha varit firad bland germanfolken i hednisk tid är julen”.

Julfirande har alltså förekommit långt innan kristendomen kom till Norden. Om det julfirande som fanns i Norden före kristendomens intåg vet vi dock faktiskt inte så mycket. Det mesta som har skrivits är gissningar (mer eller mindre välgrundade). Vi vet som sagt att det firades någon form av fest under de kalla vintermånaderna, men hur och exakt när går det pga bristande källmaterial att säga väldigt lite om. Ebbe Schön skriver t.ex. så här om när det firades jul i det förkristna Norden.

Kanske var det just vid vintersolståndet, men det kan lika gärna ha varit i mitten eller slutet av januari eller till och med i början av februari.

Ofta brukar det heta att midvinterblotet skulle vara lika med det förkristna julfirandet. Inte heller det vet vi särskilt mycket om. En av de viktigaste källorna för vad vi vet om midvinterblotet är Snorre Sturlassons sagor i vilka han utförligt beskriver hur midvinterblotet gick till. Problemet är att Snorre skrev sina sagor på 1200-talet, alltså 200 år efter att de skall ha utspelat sig. Ungefär som om jag skulle försöka mig på att beskriva i detalj hur man firade jul på 1800-talet enbart utifrån hörsägen.

midvinterblot01.jpg

Nordiska Museets hemsida går man ett steg längre och avfärdar helt att vintersolståndet skulle ha firats i bondesamhället före kristendomen:

Vintersolståndet hade ingen känd betydelse i bondesamhället. Föreställningen om att det i förkristen tid fanns ett midvinterblot måste man ur forskningssynpunkt avfärda, eftersom det saknas belägg och källor. Vintersolståndet har dock nuförtiden fått en viss massmedial betydelse.

En sak som vi dock vet med stor säkerhet är att det dracks en massa öl under julfirandet. Öldrickandet i december var så viktigt att det fanns ett särskilt uttryck – ”att dricka jul”. Före kristendomen drack man till Oden, Frö och Njord och när kristendomen kom byttes gudarna ut men drickandet fortsatte. Från tidig medeltid finns en norsk lagtext som skriver om stränga straff för den som inte bryggde öl och signade det åt Kristus och Sankta Maria och till god årsväxt och fred.

2. Kristet julfirande

Kristendomen har som ingen annan religion bidragit till julfirandet. De stora europeiska språken har ju t.o.m kristendomen att tacka för ordet (engelskans Christmas,  franskans Noël och tyskans Weihnachten).

Men om vi med julfirandet åsyftar firande av Jesus födelse var det från början något som ignorerades av kristna. Att fira en persons födelsedag ansågs hedniskt och istället var det naturligtvis påsken som var den viktiga högtiden.

Istället firade man Guds uppenbarelse genom dopet eller Epifania. Epifaniafirandet började hos en sekt på 200-talet som den 6 januari firade Jesus dop. Man ansåg att Jesus hade blivit Guds son genom dopet så därför blev firandet också en form av andlig födelsedag. Den kristna kyrkan i öster där sekten verkade valde att fira Jesus födelsedag den 6 januari för att helt enkelt konkurrera ut sekten. Och epifania är fortfarande den viktigaste dagen under julen för den ortodoxa kyrkan.

sol-invictus.gif

När kristendomen växte sig stark i Romarriket under 200- och 300-talet skulle dock 25 december få en alldeles speciell betydelse.

På 300-talet i Rom firades solgudens födelse (dies natalis Sol invicti) den 25 december, samma dag som vintersolståndet inföll enligt den julianska kalendern. Att man firade solgudens födelse just denna dag ter sig naturligt då det ju är då som solen återvänder.

När kristendomen så blev statsreligion i Romarriket valde man att ersätta firandet av solgudens födelse med firandet av Jesus födelse.

Vid samma tid firades även två andra högtider i Romarriket – dels saturnalier (en gammal romersk glädjefest till guden Saturnus ära) den 17 december och Kalendefetsen (firandet av det romerska ämbetsårets ingång) den 1 januari. Så småningom skedde en sammansmältning av dessa två romerska högtider till en nyårsfest som till formen påminner en hel del om vårt moderna nyårsfirande.

3. Kristet julfirande möter hedniskt

Det kristna firandet av julen hade alltså flera hundra år på nacken när det introducerades i Sverige under århundradens kring 1100-talet. Så här skriver Jan-Öyvind Swahn (s. 26) om medeltida julfirande:

Men bör kunna förutsätta att det medeltida kyrkliga julfirandet med sina centraldirigerade mässor inte avvek särskilt mycket från de kontinentala förebilderna. När de gäller formerna för hur man julade i hemmen har vi däremot knapphändiga underrättanden.

Förutom att man introducerade Jesus födelse som en orsak till julfirande var den katolska kyrkans viktigaste bidrag förmodligen de olika helgonen – Anders som slaskar eller braskar, Anna med kannan, Lucia som i fall gett namn åt en viktig tradition i december och till viss del även St Nikolaus även om hans bidrag till den svenska jultomten kommit först under 1900-talets amerikaniseringsvåg.

Hur mycket kristendomen påverkade det svenska julfirandet beror på vilken samhällsklass vi tittar på. Kungar och adel ville såklart efterlikna det europeiska firandet och tog in seder från kontinenten. Även borgerskapet påverkades av europeiska (särskilt tyska) handelsutbyten. Bönder är förmodligen, för att låna Swahns formulering (s. 27): ”de som i huvudsak höll de gamla festbruken från de hedniska julgillena vid liv”.

4. Senaste århundradena

Reformationen under 1500-talet ändrade inte i något större avseende på julfirandet. En del helgondyrkan rensades naturligtvis bort, men seder som var knutna till ex. Sankt Nikolaus och till Lucia levde vidare. Förmodligen för att den direkta kopplingen till de faktiska helgonen var svag.

Först från 1700- och 1800-talet finns det ordentligt med skriftliga källor som kan användas för att beskriva hur julfirandet växte fram. Och det är under dessa sekel och mycket i och med nationalromantiken under 1800-talet som många av de julseder vi firar idag växte fram.

Jultomten är ett tydligt sådant exempel som kunnat slå rot tack vare nationalromantiskt nyväckt intresse i folktro. En av grunderna för nationalromantiken var en längtan tillbaka till det gamla och ursprungliga, ju äldre desto bättre. Dock visste man då ännu mindre än vad vi vet idag om hur julen firades i det gamla Sverige.Därför är många av de till synes urgamla traditionerna som skapades under 1800-talet mycket tidstypiska för just detta sekel och alls inte urgamla som vi lätt kan förledas att tro – ett sådant exempel är julskinkan.

Under 1900-talet har en rad nya traditioner tillkommit – t.ex. Kalle Anka och hans vänner önskar god jul och den rödklädde, strovuxne och vitskäggige jultomten som populariserades i USA under mitten av 1900-talet.

Så för att återgå till frågan varför vi firar jul så beror det på en enastående blandning av traditioner från en rad olika håll. Många tusen år tillbaka i tiden firade våra förfäder en fest när det va som mörkast. Till denna mångtusenåriga tradition har sedan olika seder och bruk lagts till och tagits bort under seklerna som gått.

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-12-21 senast uppdaterad 2013-12-24)

Källor:

Eskedröd, Albert (1973) Årets fester LT Förlag

Nilsson, Martin P:n (1936) Årets folkliga fester  Isaac Marcus’ Boktryckeri

Schön, Ebbe (1998) Svenska traditioner: årets fester och livets högtider

Stålbom, Göran (1994) Vintersolståndet – Om jul, jord och äring i folklig tradition Fabel

Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker