Vilka dagar är röda dagar i december 2018?

Kort svar: Förutom fem söndagar är även juldagen och annandag jul röda dagar i december. Dessutom räknas julafton och nyårsafton i allt väsentligt som röda dagar även om de inte är det.

Från början var syftet med helgdagar att folk skulle vara lediga ifrån sitt arbete för att kunna fira gudstjänst i kyrkan, numer är det snarare den arbetsfria delen som är väsentlig.

Helgdagarna (eller röda dagar som de också kallas) är sprids över året med en tydlig övervikt för den första årshalvan. Men under årets sista skälvande veckor kommer två röda dagar i rad.

Juldagen (alltid 25 december) är en röd dag och har varit det så länge som vi har haft helgdagar. Samma sak är det med annandag jul (26 december). Fram till slutet av 1700-talet hade vi också en tredjedag och fjärdedag jul då folk var lediga.

Dock är julafton (24 december) faktiskt inte helgdag, men likställs i semesterlagen med röd dag. På samma sätt är det med nyårsafton (31 december).

Skrivet av Mattias Axelsson (2018-12-05)

Källor: Regeringens proposition 1988/89:114 om allmänna helgdagar

Vad är röda dagar? – Hotell och restaurangfacket

Annonser

Är juldagen (25 december) helgdag?

Kort svar: Ja, juldagen 25 december är röd dag i Sverige.

Förutom söndagar och de helgdagar som infaller på en söndag (alltså påskdagen och pingstdagen) är elva dagar i Sverige allmänna helgdagar. Från början var syftet med helgdagar att folk skulle vara lediga ifrån sitt arbete för att kunna fira gudstjänst i kyrkan, numer är det snarare den arbetsfria delen som är väsentlig.

Fullskärmsinfångning 2015-12-25 115512

Det svenska julfirandet rymmer en rad dagar och fram till slutet av 1700-talet hade vi också en tredjedag och fjärdedag jul då folk var lediga. Dock är julafton (24 december) faktiskt inte helgdag, men likställs i semesterlagen med röd dag. Juldagen (25 december) och annandag jul (26 december) är däremot röda dagar.

Skrivet av Mattias Axelsson (2015-12-25)

Källa: Lag (1989:253) om allmänna helgdagar

Vilka är räppadagarna?

Kort svar: Räppadagarna är fyra dagar (ofta jungfru Marie bebådelsedag, midsommardagen, mickelsmäss och juldagen) som användes i Götaland för att dela in året i fyra delar (räppor) om cirka tre månader.

Att dela in tiden i olika enheter har människor gjort så långt tillbaka i tiden som vi har källmaterial. Det finns något djupt mänskligt i att vilja strukturera den kaotiska tillvaro som ett liv innebär. För detta ändamål har vi uppfunnit sekel, år, månader, dagar, timmar och så vidare. Dessa enheter har genom århundraden gett en känsla av sammanhang och kontinuitet.

I Norden är de fyra årstiderna tydliga och ännu tydligare var de när majoriteten av människorna jobbade inom jordbruket. Ett år följde en rytm som var tydligt kopplad till årsbruket och de olika saker som behövdes göras. Det skulle sås på våren, det skulle skördas på sommaren, det skulle slaktas på hösten och så vidare.

Slåtter

Som en hjälp för att ha koll på dagarna delade man i delar av Götaland in året i fyra ”räppor” eller ”trettingar”. Varje räppa omfattade cirka tretton veckor och räknades baklänges från respektive räppadag. Oftast var det  jungfru Marie bebådelsedag (25 mars), midsommardagen (24 juni), mickelsmäss (29 september) och juldagen (25 december) som var räppadagar. Vårräppan räknades alltså baklänges från midsommardagen till och med jungfru Marie bebådelsedag. Trettonde vårräppan blev således första veckan efter bebådelsedagen. Så här förklarar Institutet för språk och folkminne:

Året delades tidigare in i fyra kvartal som kallades för räppar eller trettingar, det var trettonveckorsperioder som utgick från de fyra räppadagarna. Det kvartal som sträckte sig fram till midsommardagen kallades för vårfrudagsräppen och inleddes på vårfrudagen

Räpporna och räkningen var starkt knutna till olika sysslor i jordbruket som skörd och slåtter och liknande. När Sverige 1753 bytte från den julianska till den gregorianska kalendern flyttades alla märkesdagar elva dagar bakåt vilket ställdes till det för bönderna. Den smidiga lösningen var att man behöll de gamla dagarna fast på nya datum – t.ex. så var 5 juli länge kallad för ”gamla midsommardagen” och 5 april blev ”gamla Marie bebådelsedag”.

Skrivet av Mattias Axelsson (2015-02-19)

Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Vilket datum inföll nyårsdagen i Sverige före 1500-talet ?

(Obs! Om du kommer hit för att du vill ha svar på DN:s kryss är svaret i DN 25 mars, även om det inte stämmer med verkligheten. Se kommentar nedan)

Kort svar: Under medeltiden användes både 25 december och 1 januari som nyårsdag. Från och med Gustav Vasas regenttid är det 1 januari som är nyårsdag i Sverige.

Att fastställa när ett nytt år börjar är inte alldeles okomplicerat. De enheter vi idag använder för att mäta tid (år, månader, veckor och dagar) är inte i fas med varandra och bara vissa av dem är i fas med himlakropparnas rörelser (ex. solens upp- och nedgång, månens faser och jordens varv runt solen).

Ett år (som vi har definierat det) är den tid det tar för jorden att röra sig ett varv runt solen (c.a. 365,2425 dagar). När man sätter början respektive slutet för ett år är godtyckligt – det kan vara vid vårdagjämningen likväl som vid en viss månads början. Genom historien har olika tidpunkter fungerat som nyårsdag. Romarna var först med att använda 1 januari någon gång strax innan vår tideräknings början. Dock slog detta bruk inte omedelbart inte igenom i den kristna världen.

Inom kristendomen var den första utgångspunkten att firande av nyår på romerskt vis var ett hedniskt bruk. Så här skriver Lars Nystedt:

Vid konciliet i Tours, år 576, fastslogs att de som firade nyår den 1 januari gjorde sig skyldiga till ett antiquus error och man hotade dem med bannlysning om de inte upphörde med sådant.

Istället tänkte man att Jesus tillblivelse var ett bättre sätt att ha som startpunkt för ett nytt år. Det var munken Dionysius Exiguus som på 500-talet räknade ut vilket år Jesus föddes eller egentligen vilket år han avlades. Så här skriver Sven-Eric Liedman

Dionysius’ kalender har också andra och för oss än mer överraskande drag. Den 1 januari var inte den kristna nyårsdagen utan antingen den 25 mars, Marie bebådelsedag, eller juldagen. Dionysius räknade säkert med den 25 mars – då Kristi människoblivande börjar – eftersom hela hans kalkyl bygger på detta datum.

Så de första kristna hade alltså antingen 25 mars eller 25 december som nyårsdag. I olika delar av Europa var det olika bud om vilken av dagarna man skulle använda.

Av olika anledningar började man i England och andra delar av nordvästra Europa att under senare delen av medeltiden på vissa platser gå tillbaka till den romerska bruket att fira nyår 1 januari istället. Bringéus skriver (s. 10):

Den romerska tidpunkten för årsskiftet vann allt större utbredning fastän kyrkan försökte lansera juldagen. Kampen om de båda tidpunkterna spåras ännu på de svenska runstavarna.

För Sveriges del så var det både 25 december och den 1 januari som användes som nyårsdag under medeltiden. Så här skriver Göran Hägg (s. 12):

I Sverige tycks således den 25 december och den 1 januari ha tävlat med varandra [om att vara nyårsdag, min anm.] under medeltiden . Men tidigare än på de flesta håll verkar det byråkratiskt effektiva 1 januarinyåret ha blivit accepterat av den svenska kungamakten, kyrkan och klostren. Och från och med Gustav Vasa är det ingen tvekan om vad som gäller.

Swahn skriver likadant (s. 94):

Kyrkoårets början [flyttades} till juldagen, som i Sverige räknades som Nyårsdag ända till 1500-talet.

I den övriga delen av den kristna världen blev 1 januari successivt nyårsdag och när påven 1691 anslöt sig till detta datum blev det rådande för hela kristna Europa.

(På Nordiska museets hemsida finns en uppgift om att 25 mars skulle varit nyårsdag fram till 1500-talet. Detta är en uppgift som går helt emot de övriga källor som jag har använt mig av.)

Skrivet av Mattias Axelsson (2012-12-28)

Källor: Nyår i Sverige av Göran Hägg

Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus

Svenska traditioner Jan-Öjvind Swahn

Dionysius glömde inte bort år 0” av Sven-Eric Liedman

Nytt år – men varför just nu?” av Lars Nystedt i SvD 2007-12-31

När kan man säga ”god fortsättning”?

Kort svar: God fortsättning kan dels användas under dagarna efter julafton fram till nyårsafton och dels dagarna efter nyårsdagen.

När och hur man använder sig av olika säsongsrelaterade hälsningsfraser är inte alldeles självklart, t.ex. ”glad påsk” eller ”god helg”. Självklart kan man använda fraser hur man vill men om de ska förstås av mottagaren är det ändå viktigt att följa de bruk som är vanligast.

IMG_20141225_111520

Vad gäller ”god fortsättning” så förklarar Språkrådet det så här:

Vanligast är dock uttrycket [god fortsättning, min anm] i mellandagarna och i början av januari. Då används det oftast utan ytterligare specificering: ”God fortsättning!” När uttrycket används mellan jul och nyår betyder det ”god fortsättning på helgerna” och när det används i januari betyder det ”god fortsättning på det nya året”. Båda användningarna är vanliga och helt accepterade.

Även DN:s folkvettsexpert Magdalena Ribbing är inne på samma linje. Hon menar att ”god jul” kan användas till och med julafton. Därefter är det ”god fortsättning” som gäller fram till nyårsafton.

”Gott nytt år” säger man främst efter tolvslaget på nyårsafton. Sedan kan man säga ”god fortsättning” igen dagarna efter det. I det fallet menar man att man önskar en god fortsättning på det nya året.

Skrivet av Mattias Axelsson (2012-12-27)

Källor: ”När säger man god fortsättning?” på Språkrådet 2011-12-25

God fortsättning eller gott slut?” på dn.se 2011-12-27

Föddes Jesus 25 december?

Kort svar: Nej.

De allra flesta språk gör kopplingen mellan Jesus födelse och julen. På engelska heter det Christmas, på franskan Noël och på tyskan Weihnachten (den heliga natten). Svenskans ord – ”jul” – skiljer sig från de flesta övriga språk då det är det äldre förkristna ordet för högtiden som har bevarats.

Men om nu de flesta språk syftar på Jesus födelse vad gäller julfirandet den 25 december – kan vi veta huruvida Jesus verkligen föddes den dagen?

De enda källor som överhuvudtaget talar om Jesus födelse är två av Bibelns fyra evangelier – dels Matteusevangeliet och dels Lukasevangeliet (den text som kommit att kallas julevangeliet). Och ingen av författarna skriver någonstans vilket datum som själva födelse äger rum.

Vi kan i texterna finna små ledtrådar som skulle kunna vara början på ett svar när Jesus verkligen föddes.

För det första står det:

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten.

Även om det är varmare i Palestina i december än vad det är i Sverige så är det ändå troligtvis för kallt för en grupp herdar att sova utomhus. Därför är det ganska osannolikt att det var på vintern som Jesus föddes. Dock är det i sig inget tungt vägande bevis för att Jesus föddes någon specifik årstid.

Ytterligare en ledtråd är Betlehemsstjärnan. Så här skrivs det i Matteusevangeliet:

När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.”

Vad det skulle ha varit för ”stjärna” som de tre vise männen såg går bara att spekulera kring.

En  teori är att Betlehemsstjärnan är en konjunktion mellan planeterna Venus och Jupiter. Det är astronomen Dave Reneke som för fram teorin och sätter datumet för Jesus födelse till 17 juni. Men liksom berättelsen om herdarna så ger inte Betlhemsstjärnan någon information som går att använda för att bestämma datum för Jesus födelse.

För det första kristna var inte Jesus födelse särskilt viktig och det var först ett par århundraden efter Jesus död som man började fira hans födelse. Att det blev just 25 december har inget med några historiska källor att göra utan beror på att romarna firade solgudens födelse detta datum och för enkelhetens skull bytte den romerske kejsaren bara motivet och behöll datumet – 25 december.

Källa: Den stora julboken av Jan-Öywind Swahn och ”Jesus was born in June” ur The Telegraph

Varför firar vi jul 25 december?

Kort svar: Att juldagen är 25 december beror på att man i romarriket firade solgudens födelse den dagen. När kristendomen skulle bli statsreligion behöll man dagen, men bytte innehållet. Nu firades istället Jesus födelse.

Inom den västerländska kyrkan firas Jesus födelsedag den 25 december (ortodoxa som följer den julianska kalendern firar juldagen den 7 januari). Att juldagen är 25 december har ingenting att göra med att Jesus skulle ha fötts det datumet, eftersom vi inte har en aning om när på året Jesus verkligen föddes.

100_0519

Från början var dessutom kristna helt ointresserade av att fira födelsedagar. Så under flera hundra år efter att kristendomen grundades som religion firades Jesus födelsedag inte alls. Och när den kristna kyrkan började fira hans födelsedag så var det till en början den 6 januari. Det var först när kristendomen växte till sig och blev den dominerande i romarriket som dagen flyttades.

Sol Invictus

Sedan år 274 firades i romarriket en fest kallad Dies Natalis Solis Invicti den 25 december. Festen var ”den obesegrade solens födelsedag” och infördes av kejsar Aurelianus. Under åren som gick smälte olika former av soldyrkan och kejsarkult samman så att 25 december blev en dag då soldyrkande religioner kunde fira solen och kejsaren på samma gång. Eller med Swahns ord:

Den 25 december [blev] till något som vi med våra mått mätt skulle kunna kalla för en kombination av svenska flaggans dag, kungens födelsedag och julafton.

Att de styrande i Rom valde just 25 december som ”den obesegrade solens födelsedag” hänger samman med vintersolståndet. Den dag som vintersolståndet infaller är också den dag som ”ljuset återkommer”. Efter att vintersolståndet varit blir dygnet ljusare, vilket kan tolkas som att solen återföds.

sol-invictus

När Dies Natalis Solis Invicti infördes var vintersolståndet snarare ett par dagar tidigare (c.a. 22 december) men eftersom vintersolståndet inföll 25 december när den julianska kalendern introducerades 45 fvt valde man att lägga festen just 25 december.

Kristendomen

Eftersom kristna till en början valde att inte fira födelsedagar var frågan när Jesus föddes inte aktuell. Och när dagen för firandet av födelsedagen skulle bestämmas var kyrkan pragmatisk så till vida att man inte förbjöd gamla fester och traditioner utan gav dem nytt innehåll.

Kejsar Konstanin den store gjorde under sin regenttid på 300-talet kristendomen till statsreligion och det var också på 300-talet som den 25 december blev officiell födelsedag för Jesus.

Att man valde just 25 december berodde så klart på att romarna tidigare firat solgudens födelse. Nu skulle de istället fira den kristna gudens födelse.

Dock valde de kristna kyrkorna i östra Europa att inte lyssna på påven i Rom. Istället fortsatte de att fira epifania 6 januari. Även i länder som lyssnade på påven kunde det gå långsamt. I ex Tyskland dröjde det till år 813 innan julfirandet 25 december infördes.

Norden

När kristendomen infördes i Norden runt 1000-talet firades redan någon typ av fest kallad jul kring vintersolståndet. Dock inte midvinterblotet som låg senare i almanackan. Hur och exakt när jul firades vet vi inte.

Eftersom det redan fanns ett utbrett firande av jul i Norden när kristendomen kom med sin kristna jul tycks det ha fungerat relativt smidigt att införa den kristna traditionen även här. Dock skall äldre generationers religiositet kring jul inte överdrivas. Så här skriver Swahn:

När man läser skildringar av äldre dagars jul är det dock påfallande hur liten roll som det religiösa inslaget spelar.

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-12-23)

Källa: Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker

Läs även andra bloggare om , , , , , ,