Vad är speciellt med Tibutriusdagen den 14 april?

Kort svar: Tiburtiusdagen den 14 april räknades förr som den första sommardagen i södra Sverige. Det bygger på en äldre indelning av året i ett vinter- (14 oktober – 13 april) och ett sommarhalvår (14 april – 13 oktober).

Det går att dela in ett år på flera olika sätt. Numer torde det vanligaste vara att göra det i form av fyra årstider (vinter, vår, sommar och höst), men det går att göra på andra sätt. I äldre tider fanns det en alternativ indelning då man helt enkelt klöv året på mitten i ett vinterhalvår och ett sommarhalvår.

Vinterhalvåret löpte då från 14 oktober (Calixtusdagen) till 13 april. Den 14 april var Tibutriusdagen och då började sommarhalvåret, åtminstone i södra Sverige.

1430575_67545122

Det finns en hel del minnesregler som vittnar om att den varmare årstiden var i annalkande. Från Jämtland berättas:

Den dagen [Tiburtius] stiger björnen ur idet, men är det snöigt och styggt, så går han och lägger sig fjorton dagar till.

Från Västergötland berättas:

När Tiburtius kommer, får sjön lov att gå upp antingen den vill eller inte.

Så här skriver Topelius om Tiburtiusdagen:

I folktraditionen har alltid Tiburtiusdagen kallats den första sommardagen, sen må aprilvädret vara hur nyckfullt som helst. /../ Att sommaren skulle komma redan i mitten av april beror på, att man i gamla tider hade en enklare årsindelning med två och inte fyra årstider.

Skrivet av: Mattias Axelsson (2014-04-02)

Källor:

Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Topelius, Christer (1989) En årsrunda – 75 helgerm högtider och gamla bemärkelsedagar Kristianstad:Tiden Förlag

Annonser

Vilken dag är första vårdagen i Sverige?

Kort svar: Eftersom Sverige är ett avlångt land har den första vårdagen varierat mycket mellan södra, mellersta och norra Sverige – ofta nämns Mattiasdagen (24 februari) Gregoriusdagen (12/13 mars) och jungfru Marie bebådelsedag (25 mars) som den första vårdagen.

Det finns få platser i världen som kan tävla med Norden om att erbjuda möjlighet att bedriva jordbruk så långt norrut. Ingen annanstans på jorden har det funnits en jordbrukande befolkning så långt norrut – på samma breddgrad som Uppsala ligger t.ex. ”norra Kanadas tundra, Alaska, norra Kamtjaka och Sibiren”. Uppdelningen i tydliga årstider blir alltså mer påtaglig och våren blir mer efterlängtad ju längre norrut du kommer.

Nu för tiden använder vi ofta SMHI:s meteorologiska definition av vår att dygnsmedeltemperaturen är stabilt över noll grader. När Sverige var ett jordbrukarland – fram till och med början av 1900-talet – var sådana definitioner dock inte mycket att komma med. Istället användes särskilda märkesdagar kopplade till namnsdagar i kalendern.

blommor

”Peter Katt” – 22 februari

Peter Katt är en folklig benämning på 22 februari som är en minnesdag för Petrus upphöjelse till biskop av Rom. Dagen heter Petri Cathedra men fick det folkliga namnet ”Peter Katt”. Så här skriver Svensson:

Från olika landskap i södra och mellersta Sverige omtalas Peter Katt som första vårdagen. Till vårtecknen hörde, att isarna började att murkna och bli osäkra, vilket har uttryckts så, att Peter Katt kastar den heta stenen i sjön.

Mattias – 24 februari

Även  Mattiasdagen (24 februari) kallas den första vårdagen och även Mattias sades ”kasta stenar i sjön”.  Sigfrid Svensson skriver (s. 94):

Framförallt i östra Götaland är det ofta Mattias, som sägs kasta den heta stenen i sjön, ett talesätt som i en enstaka äldre uppteckning även är känt från Jämtland.

Uttrycket ”kasta den heta stenen i sjön” innebär att isarna börjar smälta (eftersom det först sker kring stenar som skjuter upp ur vattnet.

Is som smälter

Gregorius – 13 mars (före 1882 12 mars)

Gregoriusdagen var en viktig märkesdag. Man trodde att det väder som var på Gregorius skulle följa nästkommande fyra veckor. I vissa delar av landet räknades dagen som första vårdagen och i Bohuslän skulle man ”vidta åtgärder för att bli kvitt vinterns loppor”.

Vårfrudagen (jungfru Marie bebådelsedag) – 25 mars

Vårfrudagen (jungfru Marie bebådelsedag2) den 25 mars har väl egentligen aldrig varit den ”första vårdagen” men har ändå stor betydelse för våren. Däremot har vårfrudagen varit första dagen på ett nytt näringsår och en av fyra ”räppadagar”. Traditionellt delades jordbruksåret in i fyra ”räppor” (mellan vårfrudagen, midsommardagen, Mickelsmäss och juldagen).

Särskilt i de norra delarna av Sverige har våren förknippats med vårfrudagen och i Dalarna och Medelpad skulle alla vinterkörslor vara undanstökade.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-02-13)

Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Vad är sommarsolståndet?

Kort svar: Sommarsolståndet är en tidpunkt när solen står som högst på norra halvklotet. Sommarsolståndet inträffar 20 eller 21 juni svensk tid.

Solen har en central betydelse för vår kalender och för de högtider som firas. Vid två tillfällen står solen som högst (sommarsolståndet)respektive som lägst på himmeln (vintersolståndet)  – och vid dessa tidpunkter firar vi i Sverige midsommar respektive jul.

För att förstå vad sommarsolståndet är måste man veta hur jorden och solen förhåller sig till varandra och vad det har för betydelse. Som bekant rör sig jorden i en bana runt solen (ett år)  samtidigt som jorden rör sig runt sin egen axel (ett dygn).

Från jorden ser det ut som om solen rör sig över himlavalvet – från öster till väster och vid middagstid står den rakt i söder – med en hastighet av 15 grader per timme. Rörelsen i vertikal riktning är betydligt långsammare – en kvartsgrad per dygn.

Solens placering på himlavalvet mäts i i förhållande till himmelsekvatorn (en tänkt storcirkel på himlavalvet som utgår ifrån jordens ekvator). Avståndet från himmelsekvator kallas deklination och för solens del varierar det på ett ungefär mellan 23 grader norr om himmelsekvatorn och 23 grader söder om himmelsekvatorn under ett år.

När solens når sin högst deklination (c.a. N.23) betyder det att solens står som allra högst på himlen – och det är vid den exakta tidpunkten som sommarsolståndet inträffar.

kara_image6

Vad bilder visar är de olika banor som solen tar över himlavalvet beroende på om det är juni eller december på norra halvklotet. Runt den 21 juni står solen alltså som högst och det är då sommarsolståndet inträffar.

Källa: Nautica – Folkuniversitet

Skrivet av: Mattias Axelsson (2013-06-10)

Vilken dag är den första sommardagen?

Kort svar: Meteorologiskt är den första sommardagen då det varit varmare än 10 grader fem dagar i följd. Enligt den gamla bondekalendern finns olika dagar som räknas som första sommardagen, bl.a. Tiburtiusdagen (14 april) Valborg (1 maj) och Urbanusdag (25 maj).

Sverige är ett land med mycket tydliga årtidsväxlingar, allra helst märks det i samband med äldre tiders jordbruk. Under den mörka och kalla vintern låg allt arbete nere men när våren och försommaren kom blev det hög aktivitet bland bönderna. Därför har det alltid varit av intresse att fastställa när sommaren börjar och när den första sådden skulle i jorden.

P1060411

Nu för tiden använder vi ofta SMHI:s meteorologiska definition av sommar att dygnsmedeltemperaturen ska vara 10 grader eller högre fem dygn i följd. När Sverige var ett jordbrukarland – fram till och med början av 1900-talet – var sådana definitioner dock inte mycket att komma med. Istället användes särskilda märkesdagar kopplade till namnsdagar i kalendern.

Tiburtiusdagen – 14 april

Enligt en äldre indelning av året så räknade man i ett vinterhalvår och ett sommarhalvår. Vinterhalvåret varade då ifrån Calixtusdagen (14 oktober) till Tiburtiusdagen (14 april) (och därmed blev för övrigt midvintern är runt 14 januari). Tiburtius var alltså första dagen på sommarhalvåret. Så här skriver Topelius (s. 61)

I folktraditionen har alltid Tiburtiusdagen kallats den första sommardagen, sen må aprilvädret vara hur nyckfullt som helst. /../ Att sommaren skulle komma redan i mitten av april beror på, att man i gamla tider hade en enklare årsindelning med två och inte fyra årstider.

Valborg – 1 maj

En senare indelning, inspirerade av indelningar som förekommit på kontinenten, av året i två delar lägger vinterhalvåret från 1 november till sista april (valborgsmässoafton).

I  keltisk tradition har 30 april firats som vinterns sista dag – Beltane. Ordet tros komma från Baal (Gud) och ett keltiskt ord för eld. Även i Sverige har valborgsmässoafton firats som vinterns sista dag (varpå man sjunger ”Vintern rasat ut..”) och således en dag då man firar ut det gamla och in det nya halvåret.

Med den uppdelningen blir Valborgsdagen (1 maj) vara sommarens första dag och har därför firats på olika sätt – t.ex. med papegojskjutningen, majgrevar, majbrasor och majstänger. Så här skriver Gerward:

Majdagen ansågs officiellt vara sommarhalvårets första dag och innebar att det var flyttdag för arrendebönder.

Urbanus – 25 maj

Den 25 maj har Urban namnsdag. Från medeltiden fram till år 1901 var det den äldre namnformen, Urbanus, som gällde. I de södra delarna av landet har Urbanusdagen ibland kallats den första sommardagen och följande minnesregel återges av Svensson (s. 105):

Urban, Vilhelmina och Beda,
de tre skola sommaren leda

Topelis citerar Vilhelm Moberg som skriver att ”25 maj är i allmänhet vårsådden avklarad” och att dagen ”betecknar en gräns mellan vår och sommar”.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-05-29)

Källor:

Gerward, Gullan (1996) Majgrevefesten: en kulturhistorisk analys. Stockholm: Carlssons Bokförlag

Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Topelius, Christer (1989) En årsrunda – 75 helgerm högtider och gamla bemärkelsedagar Kristianstad:Tiden Förlag

Vad är vintersolståndet?

Kort svar: Vintersolståndet är en tidpunkt när solen står som lägst på norra halvklotet. Vintersolståndet inträffar 20 eller 21 december svensk tid.

Solen har en central betydelse för vår kalender och för de högtider som firas. Vid två tillfällen står solen som högst (sommarsolståndet)respektive som lägst på himmeln (vintersolståndet)  – och vid dessa tidpunkter firar vi i Sverige midsommar respektive jul.

För att förstå vad vintersolståndet är måste man veta hur jorden och solen förhåller sig till varandra och vad det har för betydelse. Som bekant rör sig jorden i en bana runt solen (ett år)  samtidigt som jorden rör sig runt sin egen axel (ett dygn).

Från jorden ser det ut som om solen rör sig över himlavalvet – från öster till väster och vid middagstid står den rakt i söder – med en hastighet av 15 grader per timme. Rörelsen i vertikal riktning är betydligt långsammare – en kvartsgrad per dygn.

Solens placering på himlavalvet mäts i i förhållande till himmelsekvatorn (en tänkt storcirkel på himlavalvet som utgår ifrån jordens ekvator). Avståndet från himmelsekvator kallas deklination och för solens del varierar det på ett ungefär mellan 23 grader norr om himmelsekvatorn och 23 grader söder om himmelsekvatorn under ett år.

När solens når sin lägsta deklination (c.a. S.23) betyder det att solens står som allra lägst på himlen – och det är vid den exakta tidpunkten som vintersolståndet inträffar.

kara_image6

Vad bilder visar är de olika banor som solen tar över himlavalvet beroende på om det är juni eller december på norra halvklotet. Runt den 21 december står solen alltså som lägst och det är då vintersolståndet inträffar.

Källa: Nautica – Folkuniversitet

Skrivet av: Mattias Axelsson (2012-12-09)

Vilket datum är vintersolståndet 2011?

Kort svar: Vintersolståndet 2011 inträffar (svensk tid) den 22 december kl. 06.30.

Sett från oss verkar det som om solen rör sig ett varv runt jorden på ett dygn. Varje morgon går solen upp i öst och ner i väst. Men tidpunkten för solens upp- och nedgång varierar märkbart under året. På vintern går den upp senare och ner tidigare än på sommaren. Dessa förändringar beror på att jorden lutar 23,5 grader och roterar runt solen.

Solens (och alla andra himlakroppars) placering i förhållande till himmelsekvatorn kallas deklination. Solens placering varierar på ett ungefär mellan N23 och S23 under ett år. När solens når sin lägsta deklination (c.a. S23) betyder det att solens står som allra lägst på himlen – och det är vid den exakta tidpunkten som vintersolståndet inträffar.

År 2010 når solen sin lägsta deklination kl. 06.30 natten till den 22 december svensk tid. Och därefter går vi mot ljusare tider.

Källa: Naval Oceanography Portal

När är vintersolståndet 2010?

Kort svar: Vintersolståndet 2010 inträffar (svensk tid) den 22 december kl. 00.38.

Sett från oss verkar det som om solen rör sig ett varv runt jorden på ett dygn. Varje morgon går solen upp i öst och ner i väst. Men tidpunkten för solens upp- och nedgång varierar märkbart under året. På vintern går den upp senare och ner tidigare än på sommaren. Dessa förändringar beror på att jorden lutar 23,5 grader och roterar runt solen.

Solens (och alla andra himlakroppars) placering i förhållande till himmelsekvatorn kallas deklination. Solens placering varierar på ett ungefär mellan N23 och S23 under ett år. När solens når sin lägsta deklination (c.a. S23) betyder det att solens står som allra lägst på himlen – och det är vid den exakta tidpunkten som vintersolståndet inträffar.

År 2010 når solen sin lägsta deklination kl. 00.38 natten till den 22 december svensk tid. Och därefter går vi mot ljusare tider.

Men betyder det att 22 december också är årets längsta natt? Egentligen inte eftersom solens deklinationen förändras ytterst lite från dygn till dygn, så mellan den 17 och 26 december är solens deklination 23,4 grader och förändringen i nattens längd är inte mätbar på minutnivå.

Natten till 19 december – 17 timmar och 28 minuter
Natten till 20 december- 17 timmar och 27 minuter
Natten till 21 december – 17 timmar och 28 minuter
Natten till 22 december – 17 timmar och 28 minuter
Natten till 23 december – 17 timmar och 28 minuter
Natten till 24 december – 17 timmar och 28 minuter

Så nätterna kring vintersolståndet är i princip lika långa.

Läs även andra bloggare om , , ,

– 17 timmar och 28 minuter