Varför firar vi halloween 31 oktober?

Kort svar: Halloween firas 31 oktober för att markera övergången från sommar- till vinterhalvåret. Halloween betyder ungefär ”Allhelgonaafton” och dagen efter (1 november) är Allhelgonadagen.

I alla tider och i alla kulturer har det funnits ett behov av att dela in och markera året på olika sätt. Olika märkesdagar finns i samband med årets ljusaste och mörkaste dagar, vid övergångar mellan olika årstider och i andra typer av brytpunkter.

Halloweenpumpa

Firandet av halloween har sitt ursprung på Irland, även om det är tveksamt att dra direkt paralleller mellan våra tiders firandet och det förkristna på Irland. I vilket fall som helst vet vi att kelterna firade kvällen den 31 oktober till dödsguden Samhains ära. Så här skriver Encyclopedia Britannica:

Under Samhain-festivalen trodde man att de dödas själar återvände till sina hem, och de som hade dött under året ansågs resa till ”the otherworld”

Festen till Samhains ära var en av fyra kvartalsfester och firades då naturen dog och sommarhalvåret gick över till vinterhalvår. Precis som andra fester vid brytningstider (ex. valborg och midsommar) var natten mellan oktober och november fylld av demoner, spöken och andra övernaturliga krafter som fanns i den irländska traditionen.

Irland kristnades på 400-talet, men festen Samhain fortsatte att firas. Irländska emigranter tog med sig sederna när de flyttade till USA på 1840-talet. Och i USA blandades de irländska halloweentraditonerna med redan existerande traditioner. Till exempel firade mexikanska invandrare De dödas dag (Dios de los muertos) samma dag och engelsmän firade Guy Fawkes day några dagar senare. Dessutom hade spanjorer, tyskar, holländare och alla andra sina respektive sätt att fira de döda.

Det går alltså inte att dra en rak linje från det irländska firandet till dagen halloweentradition. Så här skriver Herlitz:

De flesta som behandlat Halloween har förenklat påstått att det var irländarna som kom till USA /../ som hade med sig firandet. Det är förmodligen en förenkling av den komplexa bilden av sammanblandningen av alla kolonisatörers förhållningssätt till en fest för de döda.

Datumet är dock detsamma. Att det är just 31 oktober beror alltså ursprungligen på att det firades som sommarhalvårets sista dag.

När kristna kyrkan, efter känt mönster från ex. julfirandet, på 700-talet ville komma åt det ”hedniska” firandet runt oktober/november flyttade de dagen då helgonen firas valde till 1 november eftersom det av tradition var en dag då folk firade de död. Dagen kallades Allhelgonadagen i Sverige (och har firats sedan 1100-talet).

Halloween betyder översatt ungefär ”Alla heligas afton” eller Allhelgonaafton alltså blir det rimligt att fira (ex. genom att gå ”bus eller godis” eller karva pumpor) halloween just 31 oktober eftersom det är Allhelgonaafton.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-10-23)

Källor: Herlitz, Gillis (2007) Mors dag och Halloween. Festseder i förändring. Doktorsavhandling vid Uppsala universitet.

Encyclopedia Britannica, uppslagsord: ”Halloween

 

När började vi med kräftskiva i Sverige?

Kort svar: Kräftskivor i augusti började hållas i Sverige kring sekelskiftet 1900. Första belägget för ordet ”kräftskiva” är från 1931.

Kräftor har funnits och ätits i Sverige sedan åtminstone senmedeltiden, även om det då bara var något som inmundigades i de högre stånden. Kräftans genombrott i de bred folklagren lät vänta på sig till slutet av 1800-talet. Så här skriver författarna till boken Allt om Kräftor:

Det riktiga uppsvinget för kräftan kom i och med rationaliseringen inom jordbruket /…/ vilket ledde till att en hel del människor plötsligt stod utan gård och arbete. Några av dem började fiska på heltid. En bra marknad fanns i de växande städernas befolkningar.

Risken för utfiskning gjorde att myndigheterna i slutet började reglera fisket av kräftor och därmed började traditionen med kräftpremiär i augusti växa fram.

Kräftor

Runt sekelskiftet 1900 fanns det en tradition med kräftkalas eller kräftsupé under hösten. I tidningen Kalmar kunde man 11 september 1909 läsa:

Kräftan kan äfven begagnas till kräftkalas ute i det fria på vackra höstkvällar med mycket månsken, kulörta lyktor, unga damer och flirt.

Det var alltså under första hälften av 1900-talet som traditionen med kräftkalas i augusti växte fram. Själva ordet ”kräftskiva” finns belagt i skrift första gången den 9 augusti 1931 i Dagens Nyheter.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-08-05)

Källor: Hansson, Kjell-Åke (2003) Kräftor! Allt om kräftor – och lite dill . . .  Hansson & Lundvall Förlag

Saob uppslagsord: ”kräftskiva”

När började vi med påskgodis i Sverige?

Kort svar: Påskgodis som tradition har förekommit i Sverige sedan mellankrigstiden (1930-talet)

Svenskar äter mest lösgodis av alla folk i världen och runt påsk äter vi alldeles extra mycket – närmare ett kilo per person under påskhelgen. Lösgodiset började växa fram som koncept under mellankrigstiden. Så här skriver godisföretaget Aroma på sin hemsida:

I slutet av trettiotalet blev smågodiset all populärare. Kolorna var fortfarande storsäljare, men så småningom blev även geléprodukterna något för var mans mun.

Några årtionden innan industrin kring smågodiset började blomstra så hade påskharen introducerats i Sverige. Den kom från Tyskland i början av 1900-talet och dess roll i påskfirandet kan till viss del liknas vid jultomtens roll i julfirandet. På samma sätt som jultomten blivit en gåvogivare var det påskharen som delade ut påskägg.

Påskgodis

Traditionen att fylla påskägg med smågodis och gömma dem i trädgården är en tradition som förmodligen letar sig tillbaka till mellankrigstiden (ungefär samtidigt som smågodiset). Måltidsforskaren Rickard Tellström:

Att äta godis till påsk kan vi datera till mellankrigstiden, och seden att gömma och hitta ägg med godis kan ha uppstått ungefär samtidig

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-04-18)

Källor: Vår historia” aroma.se (läst 2014-04-18)

Det svenska påskbordet” svd.se (2014-04-18)

Varför dricker vi champagne på nyår?

Kort svar: Champagne är en lyxig dryck som länge förknippats med överklassens festande. Seden att skåla i champagne vid tolvslaget växte på allvar fram under 1900-talet.

Till skillnad från julfirandet (som har tusenåriga anor) är nyårsfirandet den 31 december en relativt nya företeelse i Sverige. Seden att ”vaka in det nya året” fanns i princip inte som tradition i det svenska bondesamhället.  Göran Hägg skriver i boken Nyår i Sverige (s. 16): ”Firandet av det fullbordade kalenderåret är precis som födelsedagsfirande något som på allvar tar fart med urbanisering och ökad social kontroll”. Seden att vaka in det nya året var, för att citera Swahn (s. 96), ”tämligen okänd bland bönderna”. Bland adeln tog man dock intryck av de mer kontinentala vanorna och de hade nyårssupéer, salutade för konungen och avlade nyårsvisiter på nyårsdagen sedan åtminstone 1700-talet.

931771_96821251

Det är alltså först under 1900-talet i samband med industrialisering och urbanisering som nyårsfirande som vi känner det idag börjar ta form. Troligtvis har Skansen och deras nyårsfirande – som började 1893 – samt att radion blev allmän egendom betytt mycket för att sprida nyårsfirandet bland de breda folklagren. I radion kunde man från 1924 höra klockringning från olika kyrkor i landet. De allra flesta av de traditioner som vi idag förknippar med nyårsfirande – nyårslöften, fyrverkerier, Ring klocka ring från Skansen och även att skåla i champagne vid tolvslaget – är traditioner som vuxit fram under tiden efter andra världskriget.

Men champagnen då?

Champagne är en dryck med en lång historia. Det vin som framställdes i regionen Champagne på 800-talet har dock får likheter med dagens. Det var först i slutet på 1600-talet som champagne slog igenom som dryck inom den franska överklassen.

Champagnen var dyr och därför förknippad med lyx och dracks främst av den europeiska överklassen:

Efter den franska revolutionen, blev det [champagne] en del av de sekulära ritualer som ersatte tidigare religiösa ritualer /…/ man kan döpa ett fartyg utan en präst, till exempel, genom att använda ”det heliga vattnet” champagne.

Under slutet av 1800-talet ökade konsumtionen av champagne:

Efterfrågan på mousserande champagne ökade dock stadigt. 1800-talets snabbt växande medelklass ville ta efter överklassens dryckesvanor och hade också råd att då och då fira med champagne.

Vid förra sekelskiftet finns det ingenting som talar för att det skålades i champagne utanför en begränsad krets av rikare storstadsbor. Även om nyårsfirandet började växa fram även hos de bredare folklagren under början av 1900-talet var det oftast ett lugnare firande i hemmet som gällde. Göran Hägg menar att ”jublandet och serpentinerna nådde arbetarförorterna först under efterkrigstiden” (s. 22).

Nils-Arvid Bringéus är inne på samma spår:

Seden att önska gott nytt år genom att skåla med varandra förekom på 1930-talet endast i 47% av uppgiftslämnarnas hem i Malmö men hade 1963 stigit till 80%. Numer [2006] torde skålseden vara allmän.

Nyårsfirandet, som det har vuxit fram under 1900-talet, kan ses som en kontrast till det äldre julfirandet. Där julfirandet främst sker i hemmet med familjen sker nyårsfirandet med vänner (oftare i offentliga miljöer t.ex. klubbar eller restauranger). Eftersom nyår inte, till skillnad från jul, har en flerhundraårig historia i Sverige har det varit lättare att knyta nya traditioner, t.ex. skålandet i champagne till det firandet.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-12-27)

Källor: 

Skål! En bubblande historia” Eva Lennman i Populär Historia 2001-03-19

Why Do We Celebrate with Champagne?” Remy Melina i Live Science 2010-12-28

Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar Stockholm:Carlssons Bokförlag

Hägg, Göran (1996) Nyår i Sverige Falun:Wahlström&Wistrand

Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker

När började vi dricka julöl i Sverige?

Kort svar: Öl har druckits i samband med jul så länge som det har firats i Sverige. Julöl i modern mening började bryggas i 1898.

Att dricka öl i samband med högtider (t.ex. påsköl) är något som förekommit i Norden under lång tid. Olav Trygvasson var en norsk kung som levde på 1200-talet och om honom skrivs i de isländska kungasagorna:

Han avskaffade offerölen och satte i stället med folkets instämmande högtidsöl vid jul, påsk, midsommar och Mikaeli.

Att drick öl i samband med jul är faktiskt den äldsta jultraditionen som vi känner till. Det är t.o.m. så att ordet ”jul” har samband med öldrickande. Första gången som ordet jul förekommer är i Haraldskvädet (en dikt om slaget vid Havsfjord 872) från 900-talet. Då skriver skalden (i fri översättning):

Ute skall han jul dricka
för att han ensam ska få råda,
den högsträvande fursten,
och ta upp Frejs lek.

Uttrycket ”dricka jul” visar att drickandet av öl var starkt förknippat med julfirandet långt innan kristendomen kom till Sverige. Men även efter kristendomens intåg fortsatte ölen att vara ett viktigt inslag (vilket Olav Trygvassons påbud ovan visar). Särskilt två dagar var förknippade med ölbryggande och öldrickandet – dels Annadagen (9 december) då julölet skulle börja bryggas eller vara färdigbryggt (det finns olika traditioner om det) och dels Tomasdagen (21 december) då det var tillåtet att provsmaka julölet.

Julöl i mer modern betydelse kom till Sverige i och med industrialismens genombrott i slutet av 1800-talet. Det första fabrikstillverkade julölet gjorde på Falcons bryggerier 1898 och ”originalreceptet ligger fortfarande till grund för dagens julölsproduktion i bryggeriet”.

a1434786508711e2ab4322000a1fa430_7

Numer brygger så gott som alla bryggerier ett (eller flera) julöl. Så här skriver Sveriges bryggerier om julölets smak:

Av tradition har julölet alltid varit sött, särskilt i de västra delarna av Sverige. Under senare år har emellertid sötheten avtagit något och julölen fått en mer framträdande beska.

Under senare år har variationen bland julöl ökat kraftigt. Så här skriver Systembolaget:

För bara 20 år sedan bestod julölsutbudet av ett fåtal, intill förväxling varandra lika mörka lageröl från storbryggerierna. Smaken skilde sig inte nämnvärt från år till år. Idag ser den svenska ölmarknaden helt annorlunda ut; intresserade konsumenter kräver hög kvalitet och stort utbud, och branschen har anpassat sig därefter. År 2001 sålde Systembolaget ungefär 1,6 miljoner liter julöl, 2009 drygt 2,5 miljoner liter.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-12-17)

Källor:

Julölet och dess historia” Sveriges bryggerier (läst 2013-12-17)

Klassiska julöl och smakrika varianter på årets julbord” Systembolaget (läst 2013-12-17)

Vilket år bytte Sverige till den gregorianska kalendern (den nya stilen)?

Kort svar: Sverige bytte till den gregorianska kalendern (den nya stilen) den 1 mars 1753. Det gjordes genom att man tog bort elva dagar i februari 1753 för att kalendern på så vis skulle hamna i fas med den gregorianska.

Alltsedan Sverige blev kristet någon gång runt 1100-talet användes den julianska tideräkningen i Sverige. Den julianska kalendern som infördes av Julius Caesar år 46 fvt var betydligt bättre än tidigare kalendrar, men fortfarande hade den inte riktigt löst problemet med skottår och årets längd. Det julianska året (med ett skottår vart fjärde år) var i snitt 365,25 dagar. Det astronomiska året är 365,2422 dagar. Detta gör en skillnad på 11 minuter och 14 sekunder per år, vilket kan tyckas lite. På 128 år växer dock felet till ett helt dygn.

Felet i kalendern blir problematiskt t.ex. i förhållande till solstånden och dagjämningspunkterna. Vårdagjämningen inföll 24 mars när den julianska kalendern skapades. Ett drygt sekel senare var vårdagjämningen den 23 mars. Detta i sin tur blir problematiskt för påsken eftersom den är knuten till vårdagjämningen.

Skillnad mellan den julianska och den gregorianska kalendern

Först under 1500-talets andra hälft kom den julianska kalendern på allvar att utmanas av den kalender som kommit att kallas den gregorianska, av sin upphovsman Gregorius XIII. Det som skiljer den gregorianska kalendern från den julianska är reglerna för vilka år som är skottår. I den julianska var ju vart fjärde år skottår, utan undantag. Men i den gregorianska kalendern så 

hoppade [man] över skottdagarna varje jämnt hundratal år om hundratalssiffran inte är jämnt delbar med fyra

Åren 1700, 1800, 1900 och 2100 är alltså inte skottår, men år 1600 och år 2000 är skottår i den gregorianska.

De första länderna att införa den gregorianska kalendern var de katolska, ex. Spanien, Italien, Portugal och Österrike. Det skedde i oktober 1582. Torsdagen den 4 oktober 1582 följdes i dessa länder av den 15 oktober 1582.

calendarsreformlrg

Bilden visar en kalender från oktober 1582 – där man kan se att tio dagar saknas.

Eftersom det fanns en konflikt mellan bl.a. katoliker och protestanter i Europa dröjde det långt tid innan andra länder införde den gregorianska kalendern.

Hur Sverige bytte till den gregorianska kalendern

Sverige var sedan mitten av 1500-talet protestantiskt och konflikten med katoliker hade förstärkts under 1600-talet. När katolska länder bytte till den bättre gregorianska kalendern var Sverige inte villigt att följa efter med en gång. Och när landet väl bestämde sig att byta kalender gjordes det på ett sätt som skapade stor förvirring under 1700-talet. Så här skriver Lodén:

Först år 1700 gjordes emellertid det första halvhjärtade försöket att närma sig den nya stilen. Enligt den gamla (julianska)stilen skulle detta år vara ett skottår. Enligt den nya skulle skottdagen uteslutas /../ För att inte avlägsna sig mer än tio dagar från den nya stilen beslöt man i Sverige /../ att år 1700 utesluta skottdagen men i övrigt inte företa några ingrepp i kalendern.

Tanken var att övergången från den gamla till den nya stilen skulle ske gradvis. Detta skulle ske genom att den svenska kalendern skulle utesluta skottår de följande fyrtio åren. På så vis kunde man på ett knappt halvsekel komma i fas med de extra elva dagar som den gregorianska kalendern låg före den svenska.

Av olika skäl (t.ex. att Karl XII befanns sig utomlands stor del av tiden) så glömdes de nya reglerna bort både  år 1704 och 1708. Mellan åren 1700 och 1712 hade Sverige alltså en helt egen kalender som varken låg i fas med den julianska eller den gregorianska kalendern, något som blev väldigt svårt rent praktiskt. Ifrån Turkiet bestämde hade kung Karl XII begränsade möjligheter att styra Sverige. Lodén skriver:

Det lär i alla fall i god tid före utgivandet av 1712 års almanacka ha anlänt ett kungligt brev från lyxhotellet i Bender, innehållande en befallning att återinföra den gamla stilen i Sverige.

Och 1712 valde Sverige att återigen inför den julianska kalendern genom att efter den 29 februari 1712 lägga in en extra dag – den 30 februari. År 1712 innehöll alltså 367 dagar, vilket är helt unikt i modern tid.

30 feb
Kalenderblad från svensk almanacka – februari 1712 (notera 30 februari)

Nästa gång en kalenderreform kom på tal var i mitten av 1700-talet. Fler och fler länder hade bytt till den gregorianska (bl.a.  Storbritannien 1752) och det blev till slut ohållbart för Sverige att behålla den julianska kalendern.

År 1753 var det dags och då gjorde man bytet direkt genom att i februari 1753 helt enkelt plocka bort elva dagar. Den 17 februari följdes av den 1 mars. Den 18 till 28 februari 1753 finns alltså inte i svensk historia, ett problem för bl.a. släktforskare som skall bedöma hur gamla människor som levde vid den här reformationen blev.

1753_almanacka

Under flera år efter reformen 1753 hade svenska almanackor parallella datum som visade både ”den gamla stilen” (datum enligt juliansk kalender) och ”den nya stilen” (datum enligt den gregorianska kalendern.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-06-26)

Källa:

Lodén, Lars Olof (1968) Tid – en bok om tideräkning och kalenderväsen Bonnier: Stockholm

När började man fira Sveriges nationaldag den 6 juni?

Kort svar: Från 1893 och framåt  firades ”Svenska flaggans dag” den 6 juni på Skansen. Först 1982 blev 6 juni officiell nationaldag i Sverige och 2005 blev den också en röd dag.

När Nordisk Familjebok från 1913 skriver om ordet ”nationaldag” står det följande:

Af 1913 års årgång inhämtas, att det numera är endast Bajern, Hamburg, Lippe, Lybeck, Mecklenburg-Strelitz, konungariket Sachsen, Andorra och Sverige, som sakna nationaldag af ett eller annat slag.

Det står också:

Åtskilliga folk (t. ex. nordamerikaner och brasilianer) fira flera ”nationaldagar”. Sverige saknar en nationaldag, men man har på senaste år som sådan föreslagit 6 juni

Sverige hade alltså ingen nationaldag i början av 1900-talet. Idén om att ett land ska ha en särskild nationaldag hänger samman med nationalismen som växte sig stark i Europa under senare delen av 1800-talet.

Flagga

Även i Sverige fanns dessa idéer men det var ingen dag som kändes given och förslagen var många. Från vissa grupper kom förslag att midsommardagen skulle bli nationaldag dels pga dess historia men också för att det redan var en stor festdag vid regementena. Men som Bringéus skriver:

i och med att militären lämnades övningshedarna och flyttade till garnisonsstädernas nybyggda kaserner, förlorades midsommartraditionerna sin betydelse som stöd för en nationaldag.

Även dödsdagarna för Karl XII (30 november) respektive Gustav II Adolf (6 november) fanns med bland förslagen.

Artur Hazelius, Nordiska museets och Skansens skapare, la dock fram 6 juni som förslag. Egentligen var det en slump som gjorde att man tog fasta på just detta datum. Skansen skulle nämligen ha en stor vårfest den 5 juni 1893. Dock ösregnade det. Bringeus skriver:

För att rädda situationen beslöt Hazelius förlänga evenemanget och annonserade om ”Vårfestens sista dag och på samma gång stor nationalfest till firande av våra historiska minnen i morgon tisdag den 6 juni (Gustafsdagen).” (s. 155)

Någon officiell nationaldag blev det dock inte på ett bra tag. Under första världskriget ökade flaggans betydelse som nationell symbol (vilket den för övrigt bara varit under ett par årtionden). Åhlén och Holm delade 1916 ut  8000 gratisflaggor till svenskarna. Samma år bildade grosshandlaren Nils Ljungren Bestyrelsen för svenska flaggans dag.

Allt detta ledde till att svenska flaggans dag första gången firades 6 juni 1916 på Stadion i Stockholm med militärparader och flaggutdelning. År 1963 flyttades firandet tillbaka till Skansen där det fortfarande hålls.

När lagen om vilka dagar som skulle vara allmänna flaggdagar kom 1982 upphöjdes 6 juni till att bli officiell nationaldag och 2005 blev 6 juni också röd dag på bekostnad av annandag pingst.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-05-28)

Källor:  Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm

Swahn, Jan-Öyvind (2007) Svenska traditioner Ordalaget: Bromma