Vilka dagar är ”Mariadagar”?

Kort svar: Mariadagar kallas de festdagar inom kristendomen som är till minne av Jesus moder – jungfru Maria. De största Mariadagarna har i Sverige varit bebådelsedagen (25 mars), kyndelsmässodagen (2 februari), Marie besökelsedag (2 juli) Marie himelsfärdsdag (15 augusti) och Marie födelses dag (8 september).

Förutom Jesus själv är hans moder – Maria – den person som haft störst betydelse för utvecklingen av helgdagar och fester inom kristendomen. Det finns närmare trettio Mariadagar inom kristen tradition. De firas dock med i olika grad – i Sverige är det jungfru Marie bebådelsedag och kyndelsmässodagen som fortfarande har någon betydelse. Eftersom dessa två ursprungligen räknats som Kristusfester har de överlevt reformationen. Under medeltiden var mellan fem och sex Mariadagar helgdagar i Sverige, idag är det ingen. Så här skriver Malmstedt:

I Uppsala stift innehöll kyrkoåret under senmedeltiden sex Mariadagar som var festa fori. Det var Marie kyrkogång, bebådelse, besökelse, himmelsfärd, födelse och obefläckade avlelse som man högtidlighöll på dessa dagar.

Marie kyrkogångsdag (kyndelsmässodagen) – 2 februari

Den första Mariadagen under året infaller den 2 februari. Att kristna firar kyndelsmässodagen beror att det i Biblen berättas om att jungfru Maria – fyrtio dagar efter att hon fött Jesus – gick till templet med sin nyfödde son för att rena sig. Enligt reglerna i 3 Mosebok 12 skulle en nyförlöst kvinna vänta fyrtio dagar innan hon kunde gå i templet igen. Det var först då hon var ren.

200px-Meister_der_Pollinger_Tafeln_001

Kyrkogångsdagen kallas också kyndelsmässodagen efter ett gammalt svensk ord för ljus. Och ljus är och har alltid varit frekvent förekommande på de gudstjänster som hålls den 2 februari. Vid ”den stora helgdöden” 1772 blev kyndelsmässodagen av med sin helgstatus och flyttades till närmaste söndag.

Marie bebådelsedag – 25 mars

Jungfru Marie bebådelsedag är den högtidsdag som man inom kristendomen firar till minne av att jungfru Maria fick veta att hon var gravid med Jesus. Datumet för denna bebådelse (som betyder ”bringa budskap om, lämna underrättelse om”) är lämpligt nog nio månader före Jesus födelsedag (25 december). Eftersom jungfru Maria rimligen var havande i nio månader och enligt traditionen föddes Jesus 25 december blir datumet för bebådelsedagen 25 mars.

Sedan Sverige blev kristet på 1100-talet har jungfru Marie bebådelsedag funnits med som helgdag i de svenska kalendrarna. Det var först vid kalenderreformen 1953 som riksdagen beslutade att stryka bebådelsedagen som separat helgdag. Anledningen var att man ville flytta en helgdag från våren till hösten (det blev alla helgons dag som fick helgstatus).

Marie besökelsedag – 2 juli

Under sommaren – den 2 juli – infaller jungfru Marie besökelsedag. Dagen firas till minne av Marias besök hos Elistabeth (Johannes döparens mor) såsom det beskrivs i Lukas 1:36. Till skillnad från ovan nämnda Mariadagar är besökelsedagen en fest med ursprung i medeltiden. Det var först år 1389 som påven Urban VI la till besökelsedagen som en helgdag i den katolska kalendern.

I Sverige fick besökelsedagen behålla sin helgdagsstatus vid de första reduktionerna av helgdagar. I den kyrkoordning som antogs 1572 stadgas det vilka dagar som ska vara helgdagar och tre Mariadagar får vara kvar:

Sedhan tree wårfru dagar, som äro Kyndermessa, Marie bebodelse som faller j Longfastonne, och Visitationis, thet är Marie besökelse,

Det var först i och med ”den stora helgdöden” 1772 som Marie besökelsedag tillsammans, med en hel rad andra helgdagar, drogs in.

Marie himmelsfärd (15 augusti)

En av de viktigaste och äldsta Mariadagarna är Marie himmelsfärd den 15 augusti. Även om himmelsfärden gjordes till dogm av av påve Pius XII först 1969 har dagen firats inom kristenheten sedan åtminstone 400-talet. Det som firas är att jungfru Maria togs upp till himlen både med kropp och själ.

Palma_il_Vecchio_-_Assumption_of_Mary_-_WGA16930

Marie himmelsfärd  var alltså helgdag i Sverige under medeltiden, men var en av många dagar som togs bort i och med reformationen och den nya kyrkoordningen 1572.

Marie födelse (Morsmässa) – 8 september

Den 8 september hette i svenska almanackor fram till 1620 Marie födelsedag, men bytte sedan namn till Morsmässa. Jungfru Marie födelse finns inte omnämnt i något av de fyra evangelierna i Bibeln, den äldsta texten där Marie födelse finns med är Jakobs protoevangelium från slutet av 100-talet.

Att fira Marie födelse den 8 september går tillbaka till 500-talet och ska ha sitt ursprung runt nuvarande Syrien och Palestina. Efter konciliet Efesus år 431 växte en stark Mariakult fram där.

Fullskärmsinfångning 2014-08-08 002620
Sveriges statskalender 1881 (september månad)

Marie födelse var en av de Mariadagar som försvann som självständig helgdag i och med reformationen.

Marie obefläckade avlelse – 8 december

Jungfru Marie obefläckade avlelse är inte en kristen idé om att jungfru Maria också kom till genom en jungfrufödsel (likt sin son Jesus). Den obefläckade avlelsen handlar om att Maria anses fötts utan arvsynd. Katolik.nu förklarar:

Det betyder helt enkelt, att hon från början befann sig i nådens tillstånd och delade Guds liv och var fri från de syndiga begär som ansatt den mänskliga naturen efter syndafallet.

På samma sätt som det är nio månader mellan Marie bebådelse (25 mars) och Jesus födelse (25 december) är det alltså nio månader mellan att Marias föräldrar hade sex (8 december) tills det att hon föddes (8 september).

Enligt vissa källor ska den 8 december ha varit en helgdag i svenska stift, medan andra hävdar att det inte är fallet.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-08-08)

Källor: 

Malmstedt, Göran (1994) Helgdagsreduktionen. Övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 Avhandling vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet.

Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm: LT Förlag

Topelius, Christer (1989) En årsrunda. 75 helger, högtider och gamla bemärkelsedagar Tidens förlag

Nordisk Familjebok (1886), uppslagsord: ”Mariafester

Varför är det kyndelsmässodagen två dagar i rad 2013?

Kort svar: Att både 2 februari och 3 februari är kyndelsmässodagen beror på att den ”riktiga” kyndelsmässodagen är just 2 februari och den ”rörliga” kyndelsmässodagen i år (2013) råkar infalla den 3 februari.

Kyndelsmässodagen 2013

Att vi firar kyndelsmässodagen beror att det i Biblen berättas om att jungfru Maria – fyrtio dagar efter att hon fött Jesus – gick till templet med sin nyfödde son. I Lukasevangeliet 2:22-24 står följande:

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

Den Herrens lag som åsyftas är 3 Mosebok 12:

När en kvinna får barn och föder en pojke, är hon oren i sju dagar, lika länge som när hon har menstruation. Den åttonde dagen skall pojkens förhud skäras bort. Sedan skall hon vänta i 33 dagar under sin blödnings- och reningstid. Hon får inte röra vid något heligt eller komma in i helgedomen förrän reningstiden är slut.

Sammanlagt blir det (7+33) fyrtio dagar. Fyrtio dagar efter jul är 2 februari som alltså är den ”riktiga” kyndelsmässodagen, men (som Jan Öyvind Swahn skriver):

alltsedan 1772 år almanacksreform, då en rad gamla helgdagar fick stryka på foten (eftersom de avhöll folk från att arbeta i sitt anletes svett) firas den kyrkliga helgdagen på närmaste söndag.

Och just år 2013 råkar närmaste söndag vara 3 februari – alltså har årets almanacka två kyndelsmässodagar i rad.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-01-18)

Källa: Den svenska julboken av Jan-Öyvind Swahn

Varför finns det två ”kyndelsmässodagen”?

Kort svar: Den ”riktiga” kyndelsmässodagen är 2 februari (fyrtio dagar efter jul), men sedan 1772 firar svenska kyrkan kyndelsmässodag på söndagen mellan 2 och 8 februari.

Kyndelsmässodagen 2013

Att vi firar kyndelsmässodagen beror att jungfru Maria – fyrtio dagar efter att hon fött Jesus – gick till templet med sin nyfödde son. I Lukasevangeliet 2:22-24 står följande:

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

Den Herrens lag som åsyftas är 3 Mosebok 12:

När en kvinna får barn och föder en pojke, är hon oren i sju dagar, lika länge som när hon har menstruation. Den åttonde dagen skall pojkens förhud skäras bort. Sedan skall hon vänta i 33 dagar under sin blödnings- och reningstid. Hon får inte röra vid något heligt eller komma in i helgedomen förrän reningstiden är slut.

Sammanlagt blir det (7+33) fyrtio dagar. Fyrtio dagar efter jul är 2 februari som fram till 1772 var kyndelsmässodagen. Vid den stora almanacksreformen 1772 flyttades kyndelsmässodagen till närmaste söndag.

Och enligt Kyrkoordningens 28 kapitel infaller kyndelsmässodagen:

den söndag som infaller under tiden den 2-8 februari

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2012-01-30)

Har kyndelsmässodagen ett förkristet ursprung?

Kort svar: Det finns många som hävdar att kyndelsmäss – likt jul – har ett förkristet ursprung. Men det finns också de som hävdar motsatsen.

Liksom de flesta kristna högtider (t.ex. jul och påsk) kan det finnas ett förkristet ursprung till kyndelsmässodagen. Den kristna förklaringen till att kyndelsmäss firas är att jungfru Maria gick i templet och offrade fyrtio dagar efter att hon fött Jesus (fyrtio dagar efter juldagen är 2 februari – kyndelsmässodagen).

Bland de första kristna firades Jesus födelse 6 januari och fyrtio dagar efter detta datum är 14 februari – vilket också blev datumet för de första kyndelsemässodagarna under ett antal hundra år.

Före kristendomen blev statsreligion i Romarriket firades en fest den 15 februari – lupercalierna (vars föregångare Februa har gett månaden februari dess namn). Namnet lupercalierna kommer av det latinska namnet för varg (lupus) och syftet med firande torde ha varit att skrämma vargarna när man släppte ut boskapen. Så här skriver Jan-Öyvind Swahn om hur firandet gick till:

Ritualet började med att man slaktade en hund och ett får, varpå man smetade djurens blod i pannan på tvenne ynglingar. Därefter torkades blodet bort med en mjöldoppad ulltott, och under denna tvättning skulle gossarna utbrista i ett långdraget gapskratt. Sedan skar man pisksnärtar av offerdjurens hudar, och med dem i händerna /…/ sprang stadens präster och piskade de kvinnor som väntade med sina nakna rumpor vända mot gatan. Syftet med agan var att fruar som inte lyckades bli med barn nu skulle bli fruktsamma. På kvällen hade kvinnorna ljusprocessioner över fälten för att rena dem från ont.

Så här långt är alla överens. Dock tvistar man om huruvida det förkristna firandet av lupercalierna ligger till grund för det kristna firandet av kyndelsmässodagen.

Många historiker menar att eftersom firandet av lupercalierna var en av de största under det romerska året valde den kristna kyrkan att år 494 slå samman lupercalierna med reningsfesten för jungfru Maria – liksom man ett sekel tidigare lagt Jesus födelsedag på dagen för firandet av Sol Invictus. Särskilt ljusprocessionerna passade det kyrkliga firandet och där fick den kristna högtiden sitt namn – kyndel betyder just ljus.

Så här skriver t.ex. Nils-Arvid Bringéus:

Dagen har sitt ursprung i en hednisk botgörarfest, som firades med ljus och facklor men som kristnades på 300-talet.

En del kristna håller dock inte med. T.ex. skriver Frederick G. Holweck i Catholic Encyclopedia:

The feast was certainly not introduced by Pope Gelasius to suppress the excesses of the Lupercalia (Migne, Missale Gothicum, 691)

Dock flyttade flyttade den östromerske kejsaren Justinianus år 542 kyndelsmässodagen till dess nuvarande placering i almanackan (2 februari) för den skulle hänga samman med juldagens nya placering (25 december). De seder som då knutits till 14 februari (oavsett om de var hämtade från förkristna traditioner eller inte) följde med till det nya datumet.

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-01-29

Källa: Svenska traditoner av Jan-Öjvind Swahn.

Läs även andra bloggares åsikter om 

Vilken dag är kyndelsmässodagen 2008?

bild-027.jpg

Missa inte att gå med i Högtider på Facebook.

Kort svar: Kyndelsmässodagen infaller alltid 2 februari. Men sedan 1772 firas kyndelsmässodagen också på den söndag som infaller mellan 2 februari och 8 februari (om inte den söndagen är fastlagssöndag – vilket den är 2008 – då flyttas kyndelsmässodagen till närmast föregående söndag).

I årets almanacka (2008) finns det två dagar som benämns som kyndelsmässodagen – 27 januari och 2 februari. Kyndelsmässodagen infaller fyrtio dagar efter juldagen, eftersom den teologiska förklaringen till firandet är grundat på Lukasevangeliet 2:22-24:

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

Den Herrens lag som åsyftas är 3 Mosebok 12:

När en kvinna får barn och föder en pojke, är hon oren i sju dagar, lika länge som när hon har menstruation. Den åttonde dagen skall pojkens förhud skäras bort. Sedan skall hon vänta i 33 dagar under sin blödnings- och reningstid. Hon får inte röra vid något heligt eller komma in i helgedomen förrän reningstiden är slut.

Trettiotre plus sju blir fyrtio dagar och det är fyrtio dagar efter juldagen som kyndelsmässodagen firas. Fyrtio dagar efter 25 december är 2 februari så den riktiga kyndelsmässodagen infaller då och var den enda kyndelsmässodagen fram till 1772 då dagen flyttades till närmaste söndag.

Egentligen skulle då årets kyndelsmässosöndag infalla 3 februari (det är den närmaste), men eftersom påsken är så extremt tidig i år (2008) infaller fastlagssöndagen 3 februari och därför hamnar kyndelsmässosöndagen 27 januari.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad (2008-02-11)

Andra bloggar om: , , , , , .

När är det midvinter?

Kort svar: Midvinter har historiskt varit den tidpunkten då vintern är som kallast eller mitten på vintern (inte att blanda samman med vintersolståndet, då det är som mörkast)

Vintersolståndet infaller runt 21 december och är den tidpunkt då solen står som lägst på norra halvklotet. Detta betyder också att dagarna kring vintersolståndet är de kortaste och nätterna de längsta på året.

Vinterlandskap

Numer brukar många använda vintersolståndet synonymt med begreppet midvinter. Göran Stålbom kritiserar i boken Vintersolståndet sammanblandningen:

Man kan notera att forskare alltför sällan brytt sig om att skilja midvinter från vintersolståndet. /../ Vintersolståndet är det tillfälle då dagen är som kortast och natten är som längst. Vintersolståndet inträffar den 21 eller 22 december, och då är det /../ ibland mer höstlikt än vinterlikt.

Midvinter är något helt annat. Man brukar mena det tillfälle under året då det är som kallast. Midvintern är mitten på vintern , och inträffar någon gång i januari eller februari.

Under förkristen tid delade människor i norra Europa in året i två halvor som varade mellan Tiburtius (14 april) respektive Calixtus (14 oktober). Vinterhalvåret varade alltså mellan 14 oktober och 13 april. Mitt på vintern (midvintern) inföll då 14 januari.

Så här skriver Ebbe Schön i boken Folktrons år:

På Snorres tid ansågs midvinternatten /../ infalla mellan den 13 och 14 januari.

Andra traditioner berättar om t.ex. Henrikdagen (19 januari), Pauli omvändelse (25 januari) och kyndelsmässodagen (2 februari) som midvinter.

Skrivet av Mattias Axelsson 2007-02-04 (uppdaterad 2013-12-28)

Källor: 

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Stålbom, Göran (1994) Vintersolståndet – Om jul, jord och äring i folklig tradition Fabel