När är lucianatten?

Kort svar: Lucianatten (eller lussenatten) är natten mellan den 12 och 13 december.

Brytningstider har i alla tider och alla kulturer varit viktiga som markörer – när sommar blir vinter, när vinter blir till vår, på årets ljusaste dag och så vidare. Uppe i Norden har vintersolståndet (när det är som allra mörkast) en särskild ställning. Numer infaller vintersolståndet den 21 eller 22 december, men så har det inte alltid varit.

Eftersom den julianska kalendern – som gällde i Sverige fram till 1753 – innehöll ett litet fel (varje år blev några minuter längre) försköts vintersolståndet successivt. De första hundra åren märktes ingen större skillnad, men på tusen år hinner det hända en hel del. Under medeltiden hade året förskjutits så långt att vintersolståndet istället låg runt 13 december (inte exakt, men det spelade inte så stor roll). Enligt folktradition betraktades natten till den 13 december som årets längsta. I en almanacka från 1702 står att läsa om 13 december:

[den] längsta Natten då den kalla och olustiga Wintern tar sin början

På den 13 december stod namnet Lucia. Lucia från Syrakusa var en ung kvinna som led martyrdöden i Italien år 304 och hennes helgondag är den 13 december. Dock har helgonet Lucia väldig lite med svenskt luciafirande att göra. Under medeltiden var Luciadagen inte en allmän helgdag och hade bara festgraden simplex.

Lucia

Eftersom lucianatten under katolsk tid var det sista tillfället att äta inför den stundande julfastan fanns det traditioner att äta ordentligt med frukostar just under lussenatten. Så här skriver Ebbe Schön:

Under morgontimmarna [den 13 december, min anm.] fram till den första dagern måste man ha hunnit få i sig rejält med med både mat och dryck. Man skulle äta sju frukostar före dagern, på sina håll till och med nio.

Förutom det väldiga frossandet på morgonen fanns det föreställningar (som brukligt var i samband med brytningstider) att onda makter var i rörelse. Dock fanns ännu inga luciatåg eller ljusprydda kvinnor med långa vita klänningar. En lucia med ljus i håret som kommer med mat finns belagd första gången 1764 av den skånske präst C F Nyman på besök på Horns boställer norr om Skövde i Västergötland.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-12-02)

Källa: Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Stockholm:Rabén&Sjögren

Annonser

Vem har skrivit texten till Luciasången?

Kort svar: Luciasången som den sjungs på svenska har flera olika texter. Av de tre vanligaste är en skriven av Sigrid Elmblad (1919), en av Arvid Rosén (1928) och en tredje skriven av förskolläraren Halldis Ljungquist. Musiken ska enligt vissa uppgifter ha komponerats av italienaren Teodoro Cottrau på 1800-talet.

En av de populäraste melodierna runt 13 december är Luciasången som sjungs när luciatåget skrider fram på luciadagens morgon. På det sättet har lucia firats i Sverige sedan slutet av 1800-talet – tidigare firades lussenatten på helt andra sätt.

Sången som sjungs i samband med att luciatåget går in (och ofta även vid utgången) kallas Luciasången och är från början en italiensk melodi. Enligt ett häfte utgivet av Statens musiksamlingar:

Det är en italiensk visa som skrevs av napolitanaren Teodoro Cottrau 1850. Texten handlar om en stämningsfull nattlig båtfärd, och refrängens ”Santa Lucia” syftar på en stadsdel vid en av hamnarna i Neapel som heter just så (som i och för sig har fått sitt namn av helgonet).

När melodin kom till Sverige fick den en rad olika texter men tre stycken har blivit de mest populära.

1. Sankta Lucia, ljusklara hägring

Den äldsta av dessa tre är Sankta Lucia, ljusklara hägring av journalisten Sigrid Elmblad som publicerades år 1919. Den börjar så här:

Sankta Lucia, ljusklara hägring,
sprid i vår vinternatt glans av din fägring!
Drömmar med vingesus under oss sia,
tänd dina vita ljus Sankta Lucia!

I Elmblads text är kanske det krångligaste partiet ”under oss sia” eftersom under inte är preposition utan substantiv.

2. Natten går tunga fjät

Natten  går  tunga fjät av Arvid Rosén trycktes i Sånger för skolan 1928. Roséns test är medvetet ålderdomlig. Så här lyder första versen:

Natten går tunga fjät runt gård och stuva
kring jord som sol’n förlät skuggorna ruva
||: Då i vårt mörka hus stiger med tända ljus
Sankta Lucia, Sankta Lucia :||

I första meningen är det fjät som kan verka konstigt. Fjät betyder spår eller steg. Natten går alltså med tunga steg runt gård och stuva (som betyder stuga). Och skuggorna ruvar runt jorden som solen förlät.

sankta_lucia_noter

Här är kanske den allra vanligastemissuppfattningen vad gäller Roséns text. För det skall faktiskt vara just ”förlät” och inte ”förgät” som många verkar tro är den ursprungliga texten.

Förklaringen är att ”förlåta” i en ålderdomlig variant betyder ”överge” eller ”lämna”. Ordet kommer från medellågtyska vorlâten och tyska verlassen = lämna. Skuggorna ruvar alltså eftersom solen lämnade och övergav jorden.

3. Ute är mörkt och kallt.

Den tredje varianten heter Ute är mörkt och kallt och är – enligt Statens musiksamlingar – skriven av förskolläraren Halldis Ljungquist 1958. Andra sidor uppger andra författare.

Denna enklare luciasång används framför allt på dagis och ibland även i skolorna. Temat liknar förstås ”Natten går tunga fjät” och ”Sankta Lucia, ljusklara hägring”, men texten har enklare ord och är mer barnanpassad.

4. Andra textvarianter

Förutom den tre populäraste finns det en rad alternativa texter till Luciasången:

Utöver dessa texter finns många ler varianter, mer eller mindre spridda, och än i dag skrivs det nya texter till melodin. På Svenskt visarkiv finns en hel del av dessa varianter. Utöver de ”seriösa” luciasångerna finns det också mer skämtsamma texter till samma melodi som florerar barn emellan i muntlig tradition.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-12-10)

Källor: Ingen dager synes än – visor om Lucia, Staffan och andra figurer ur lussetraditionen : en julgåva från Statens musiksamlingar 2008. Stockholm: Statens musiksamlingar. 2008.

Luciasången” Institutet för språk och folkminnen 2013-09-30

Sankta Lucia” Faktoider

Varför har lucia vita kläder och ljus i håret?

Kort svar: Lucian som går längst fram i luciatågen har inget med helgonet Lucia att göra. Hennes utseende kommer antingen ifrån änglarna i stjärngossetågen eller från Kinken Jes (en vitklädd kvinnogestalt som ersatte St Nikolaus som gåvoutdelare).

När man ser den vitklädda lucian med ljus i håret skrida fram på luciadagens morgon sjungandes någon av de varianter som finns på luciasången är det lätt att göra kopplingar till helgonet Lucia från Syrakusa. Men som Jan-Öyvind Swahn skriver:

[Helgonet Lucia] är, när det kommer till kritan helt irrelevant när det gäller den skandinaviska lucian – hon och helgonet har bara almanacksdagens namn gemensamt.

Att vi firar luciadagen 13 december beror alltså inte på att Lucia från Syrakusa har sin helgondag då. Istället beror det på att årets längsta natt under medeltiden inföll runt 13 december.

Men om lucian inte har fått sina vita dräkt och sina ljus ifrån Lucia varifrån kommer då hennes utseende? Här finns inom forskningen två huvudsakliga teorier.

Stjärngossetågens ängel blev lucia?

Stjärngossarna har sitt ursprung i särskilda julspel som gymnasister uppförde under trettonhelgen för att få in pengar till studierna. I flera städer förbjöds sockengången eftersom skolpojkarna

i förleden julhelg lupit kring om staden med en stjärna och apats med Kristi födelse och andra heliga verk, som plädgade i Guds församling predikas över.

I de äldsta stjärngossetågen förekom de tre vise männen. Senare har också en stjärnbärare, en pajas (Judas), Maria med Jesusbarnet, Josef en ängel och en rad statister tillkommit. Ängeln var alltid ensam och har i uppteckningar benämnts som ”sångängeln” eller ”sjungängeln”. Från Örgryte församling berättas från 1880-talet att ängeln var ”vitklädd med en krans av lingonris på huvudet”.

Den första lucian av något modernt snitt är känd från en reseberättelse av den skånske prästen C F Nyman 1764. Han berättar från sitt besök på Horns boställer norr om Skövde i Västergötland om:

ett vitklätt fruntimmer med gördel om livet, liksom en vinge på vardera axeln, stora tända ljus i hwar sin stor silverljusstak

Och det är hos överklassen i Västergötland, Värmland och Närke som den här lusseseden är känd. Så här skriver Hilding Celander i sin bok Stjärngossarna (1950):

Att märka är att stjärngossarna i Vänerlandskapen (liksom också i Stockholm) tidigare har börjat sin kringvandring redan Luciadagen – som ”lussegossar”. Ett lån av deras dekorativa ”ängel” till hemmens (närmas herrgårdarnas) Lussefirande bör alltså ha legat nära till hands. När ängeln sedan tappade vingarna, övertog hon nästan med naturnödvändighet dagens namn, somn ”Lucia”

Celander menar alltså att den lucia vi idag ser skrida fram är ett lån från stjärngossetågens ängel.

Jesusbarnet blev Lucia?

C.W. von Sydow skrev 1931 boken Lucia und Christkindlein. Där lägger han fram tesen att luciafiguren kommer från den tyska Christkindleintraditionen. Christkindlein (även kallad Kindchen Jesus eller Kinken Jes) är reformationens försök att göra sig av med den populäre gåvoutdelaren St Nikolaus.

Eftersom Luther ville bli av med alla helgon var Nikolaus en nagel i ögat. Därför skapades Kinken Jes – det lilla Jesusbarnet – som en motvikt. Kinken Jes delade också ut gåvor, men i samband med julfirandet.

Dock var Kinken Jes alls inget litet barn utan en vitklädd kvinna med ljuskrans kring håret. Till Sverige kom hon på 1600-talet via tyska köpmän och fanns med som gåvoutdelare kring jul i högborgerliga kretsar. Dock konkurrerades Kinken Jes snart ut av först julbocken och sedan jultomten.

Hennes utseende skulle dock – enligt bl a von Sydow – återkomma några årtionden senare när hon på 1700- och 1800-talet uppträder som lussebrud. Eller som Swahn skriver:

[Kinken Jes-flickan] gick icke desto mindre i en svensk bygd ny öden till mötes, man kan säga att hon övervintrade under några hundra år i lånad kapprock i trakterna kring Värmland.

De berättelser som från 1700-talets Värmland och Västergötland finns om luciafiguren hänförs alltså till Kinken Jes-traditionen.

Är det då stjärngossarnas ängel eller Kinken Jes?

Frågan om hur lucians utseende skall förklaras delar etnologer än idag. Nils-Arvid Bringéus skriver i boken Årets fesdagar:

Det finns alltså ingen hållbar grund för von Sydows uppfattning att den svenska luciatraditionen skulle ha tysk förebild. Tvärtom kan den restlöst förklaras som en intern utformning på basis av äldre svenska traditionselement.

Jan-Öyvind Swahn å sin sida skriver i Den svenska julboken:

Ett viktigt bevis för sammanhanget mellan den tyska Kinken Jes och vår svenska Lucia levererar de bullar som Lucia serverar till kaffet, och som vi brukar kalla för lussekatter.

Tanken här är att lussekatterna härrör från de kakor som S:t Nikolaus delade ut och som sedan följde med när Kinken Jes tog över traditionen. Bullarna började då i Tyskland kallas ”djävulskatter”, kanske p g a den djävulsfigur i form av en katt som fanns med först Nikolaus och sedan även Kinken Jes.

Bringeus främsta invändning är dock att:

Vid den svenska luciafesten har barnen aldrig fått belöningar, vilket däremot var fallet i de delar av vårt land där man talade om ”helig Christ” eller ”Kinken jesus”. Den tyska Christkindlein-seden var inte heller knuten till Luciadagen.

Här står vi alltså. En sidan som ser lucian som en f d stjärngosseängel och en som ser henne som ett f d Jesusbarn.

Källor: Stjärngossar (1950) av Hilding Celander, Årets festdagar (2006) av Nils-Arvid Bringeus samt Den svenska julboken (1993) av Jan-Öyvind Swahn

Läs även andra bloggare om , , , , , ,

Äter man lussekatter utan saffran i Göteborg?

Kort svar: Historiskt har göteborgare varit skeptiska till saffran i lussekatter, men sedan åttiotalet har lussekatter med saffran blivit allt vanligare.

Lussekatter är intimt förknippade med luciafirande. Och för de allra flesta är förmodligen lussekatter också intimt förknippade med saffran (i alla fall om man ser på de recept som finns på ex. Matklubben, menyse, Tasteline, recept.org, recept.nu, tydal och matinfo). Dock hamnar jag i min hemstad Göteborg ofta i diskussion med folk som menar att lussekattar inte ska bakas med saffran.

Lussekatt

Och rent historiskt är det faktiskt så att det finns en skepsis mot saffran i lussebrödet hos göteborgare. På femtiotalet fanns saffran knappt att få tag på i Göteborg och när den kom sextiotalet menade många att saffran smakade medicin. Först på åttio- och nittiotalet slog saffran igenom som krydda i Göteborg.

Även i de sydligare landskapen som ex. Skåne och Blekinge har lussekatter av tradition bakats utan saffran. Jan Öywind Swahn säger:

Saffran är helt enkelt en östsvensk företeelse. När jag var en ung och glad och bodde hemma i Karlskrona på 30-talet såg jag aldrig en saffransbulle.

Dock har den alltmer centraliserade produktionen av bakverk och kakor (och alla andra livsmedel också för den delen) gjort att de traditioner som rått i Stockholm också spridits snabbare över resten av landet.

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-12-13)

Hur går texten till luciasången (”Natten går tunga fjät”)?

Kort svar: ”Natten går tunga fjät runt gård och stuva kring jord som sol’n förlät skuggorna ruva”. Det ska alltså vara ”förlät” och inte ”förgät”.

En av de vanligaste missuppfattningarna vad gäller sånger som hör ihop med julhelgen är nog texten till luciasången. För det första så finns det inte mindre än tre olika varianter på texten och för det andra så är de två äldsta svårbegripliga pga sitt ålderdomliga språk.

De vanligaste varianterna är de två äldsta. Den första svenska texten på luciasången skrev Sigrid Elmblad 1919. Den börjar så här:

Sankta Lucia, ljusklara hägring,
sprid i vår vinternatt glans av din fägring!
Drömmar med vingesus under oss sia,
tänd dina vita ljus Sankta Lucia!

I Elmblads text är kanske det krångligaste partiet ”under oss sia” eftersom under inte är preposition utan substantiv.

Men  Elmblads text är ett under av klarhet om man jämför med Arvid Rosén från 1928 som första gången trycktes i Sånger för skolan. Så här lyder första versen:

Natten går tunga fjät runt gård och stuva
kring jord som sol’n förlät skuggorna ruva
||: Då i vårt mörka hus stiger med tända ljus
Sankta Lucia, Sankta Lucia :||

I första meningen är det fjät som kan verka konstigt. Fjät betyder spår eller steg. Natten går alltså med tunga steg runt gård och stuva (som betyder stuga).

Och skuggorna ruvar runt jorden som solen förlät. Här är kanske den allra vanligaste missuppfattningen vad gäller Roséns text. För det skall faktiskt vara just ”förlät” och inte ”förgät” som många verkar tro är den ursprungliga texten.

Förklaringen är att ”förlåta” i en ålderdomlig variant betyder ”överge” eller ”lämna”. Ordet kommer från medellågtyska vorlâten och tyska verlassen = lämna. Skuggorna ruvar alltså efterom solen lämnade och övergav jorden.

sankta_lucia_noter

Hos Gladers luciasida finns hela den korrekta texten till luciasången samt ytterligare några sånger som förknippas med luciatåg.

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-12-11)

Källor:

Luciasången” Institutet för språk och folkminnen 2013-09-30

Sankta Lucia” Faktoider

Varför firar vi lucia den 13 december?

Kort svar: Att vi i Sverige firar lucia den 13 december har egentligen ingenting med helgonet Lucia att göra utan härrör från det faktum att vintersolståndet på medeltiden inföll just runt 13 december.

En vanlig missuppfattning är att vi firar lucia den 13 december eftersom helgonet Lucia från Syrakusa dog den dagen. Men vårt svenska luciafirande har inget gemensamt med helgonet Lucia. Så här skriver Swahn:

[Helgonet Lucia] är, när det kommer till kritan helt irrelevant när det gäller den skandinaviska lucian – hon och helgonet har bara almanacksdagens namn gemensamt.

Att 13 december blivit en dag som vi firar i Sverige har att göra med en felaktighet i den julianska kalender som vi använde i Sverige fram till 1753. Ett solår är 365,2422 dagar, men ett kalenderår i den julianska kalendern 365,25 dagar. Inte mycket kan tyckas men på 128 år hade felet vuxit till en hel dag och från 100-talet fvt till 1300-talet hade felet vuxit till nästan två veckor.

Särskild betydelse hade årets förskjutning för de dagar som markerar övergångsperioder – ex. vinter- och sommarsolstånd respektive vår- och höstdagjämning. Vintersolståndet låg ursprungligen 25 december (därav julfirandet på denna dag) men hade på medeltiden hamnat runt 13 december. Denna natt var alltså på medeltiden årets längsta. I en almanacka från 1702 står att läsa om 13 december:

[den] längsta Natten då den kalla och olustiga Wintern tar sin början

Den 13 december markerade alltså tydligt en övergångstid och som kring alla andra övergångstider på året så knöts det folkliga föreställningar om att onda krafter var i rörelse under natten. Att namnsdagen 13 december var Lucia kom p.g.a. ljudlikheten i folkligt medvetande att förstås som att det var Lucifer som drog fram genom natten med sitt följe.

Eftersom helgonet Lucia aldrig spelat någon större roll i svenskt högtidsfirande finns det inte heller några likheter mellan henne och de första lussegubbarna och lussegummorna. Om lussegubbarnas och lussebrudarnas utseende finns få berättelser men från Sillbodal i Värmland finns följande:

Om Lusse ställde ungdomen till med en Lussedans. En var utklädd till Lussebrud. Hon var utklädd i långhalm och hade ett halmband runt midjan, som fasthöll halmane. Med Lussebruden kunde alla dansa till halmen föll av.

Att vara lussebrud var ingen ära. Istället var lussebrudens rykte att hon var lösaktig och karltokig. En lucia som är mer lik den lucia vi känner idag finns omnämnd från Skövde första gången 1764. Då är det en vitklädd kvinna med ljus i håret och vingar på axlarna. Vingarna försvinner så småningom och seden sprids från de västra landskapen till studentstäderna via de västsvenska studentnationerna. Eftersom inga kvinnor fanns vid de högre studierna var det återigen män som gick som lucia.

Lucia

Återigen bör påpekas att den svenska lucian inte hämtat någon inspiration från det italienska helgonet (utom namnet). Utseendet på lucia är istället antingen (som Carl W. von Sydow m.fl. menar) en traditionsöverföring från det tyska ”Kinder Jes” som var en efterträdare till St Nikolaus som gåvoutdelare kring jul eller ett senare lån från stjärnogossetågens änglar (som bl.a. Hilding Celander och Martin P:n Nilsson menar).

Sitt moderna genombrott fick luciafirandet 1927 då Stockholms Dagblad anordnade det första luciatåget i form av en kortege genom Stockholm. Snart därefter följde flera av landets tidningar exemplet och anordnade egna luciatåg och omröstningar kring vem som skulle få vara årets lucia.

Anledningen till att vi firar lucia har alltså (tvärtemot vad de flesta verkar tro) mycket lite att göra med helgonet Lucia.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2012-12-10)

Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Stålblom, Göran (1999) Vintersolståndet Norstedts förlag

Swahn, Jan-Öyvind (2005) Stora Julboken Ordalaget Bokförlag

Andra bloggar om: , , , , ,

Vem var Lucia och vad har hon med vårt luciafirande att göra?

i-fokus-podcast-logga-so-rummet (1)

Reklam: I Fokus är 5 minuter allmänbildning

Kort svar: Lucia från Syrakusa var en ung kvinna som led martyrdöden i Italien år 304 och firas den 13 december år. Hon har inget mer än namnet gemensamt med vårt luciafirande. Istället får vi söka rötterna på andra ställen. Och då börja någonstans kring vintersolståndet.

Vintersolståndet är årets längsta natt. Därefter vänder det och vi går mot ljusare tider. Vintersolståndet infaller den 21 eller 22 december, men så har det inte alltid varit. Eftersom den julianska kalendern som gällde i Sverige fram till 1753 innehöll ett litet fel (varje år blev några minuter längre) försköts vintersolståndet successivt. De första hundra åren märktes ingen större skillnad, men på tusen år hinner det hända en hel del.

Under medeltiden hade året förskjutits så långt att vintersolståndet istället låg runt 13 december (inte exakt, men det spelade inte så stor roll). Enligt folktradition betraktades natten till den 13 december som årets längsta. I en almanacka från 1702 står att läsa om 13 december:

[den] längsta Natten då den kalla och olustiga Wintern tar sin början

Även efter 1753 då vintersolståndet åter hamnade den 21 december levde traditionen om 13 december som årets längsta natt kvar. Den kallades för ”lusse långnatt”.

forside.jpgKring årets längsta natt fanns det naturligtvis en mängd föreställningar. Mycket onda krafter var i rörelse (liksom vid andra övergångstider – ex. Halloween då vintern börjar eller Mickelsmäss) och det fanns skäl för att vara försiktig.

Eftersom lucianatten under katolsk tid var det sista tillfället att äta inför den stundande julfastan fanns det traditioner att äta ordentligt med frukostar just under lussenatten. Man skulle äta minst tre frukostar och det finns även historier om att man ätit sju frukostar under natten (fråga mig inte hur man orkade med det). På bondgårdarna försökte man också använda överflödets magi – d.v.s. genom att äta mycket mat under lussenatten skulle man få god tillgång på mat även under resten av året.

I västra Sverige fanns en tradition att lussa natten till 13 december. Då klädde man ut sig i gamla kläder till ”lussegubbar” eller ”lussebrudar” och gick runt bland gårdarna för att där få sig en sup. Om lussegubbarnas och lussebrudarnas utseende finns få berättelser men från Sillbodal i Värmland finns fäljande:

Om Lusse ställde ungdomen till med en Lussedans. En var utklädd till Lussebrud. Hon var utklädd i långhalm och hade ett halmband runt midjan, som fasthöll halmane. Med Lussebruden kunde alla dansa till halmen föll av.

Till skillnad från dagens lucia så var det ingen ära att blir lussebrud. Hon betraktades som lösaktig och karltokig. Inte alls som dagens lucia och definitivt inte som helgonet. Från Bohuslän finns följande uttyrck

Den som en gång varit Lussebrud, hon får aldrig någon brudeskrud

Traditionen med Lussebrud och Lussegubbar är folkliga och har hört hemma i bondesamhället. På slutet av 1700-talet börjar en ny typ av luciabrud framträda, men då i de högre stånden.

En lucia med ljus i håret som kommer med mat finns belagd första gången 1764 av den skånske präst C F Nyman på besök på Horns boställer norr om Skövde i Västergötland.

Rätt som jag låg i min bästa sömn, hördes en vocal-musique utanför min dörr, hvaraf jag väcktes. Strax därpå inträdde först ett vitklätt fruntimmer med gördel om livet, liksom en vinge på vardera axeln, stora tända ljus i hwar sin stor silverljusstak, som sattes på bordet, och strax därpå kom en annan med ett litet dukat bord, försett med allehanda kräseliga , äteliga och våta varor, som nedsattes mitt för sängen. Det kallar de Lussebete.

Förutom i Västergötland är det i Värmland och Närke som luciafirandet med ljusdrottning som kommer med frukost på sängen förekommer. Och även då som en sed i de högra klasserna.

lucia3gc3.jpg

Att fira lucia på det här sätter spreds sedan vi de västsvenska studentska nationerna till bl.a. Uppsala och Lund. Terminen vid universiteten avslutades normalt vid lucia och luciafirandet blev då ett naturligt festtillfälle. Eftersom det inte fanns några kvinnliga studenter var det en manlig student som fick ikläda sig rollen som lucia.

Men hur kommer det sig att en ljusbeklädd brud i vita kläder kom med frukost på sängen? Den vanligast förekommande förklaringen till detta är det handlar om en traditionsöverföring från det tyska ”Kinder Jes” eller ”Christkindlein”. Kinder Jes var en efterträdare till St Nikolaus som gåvoutdelare kring jul. Dock var det inget litet Jesusbarn som namnet antyder utan en vitklädd kvinna. Denna kvinna har sedan blivit vår moderna lucia. Tesen kommer främst från Carl W. von Sydows bok ””Lucia und Christkindlein”” och har därefter förts vidare i många populärböcker om svenska högtider

Dock har tesen kritiserats av bl.a. Hilding Celander och Martin P:n Nilsson som snarare menar att det är ett sent lån från stjärngossarnas julängel.

Sitt moderna genombrott fick lucian 1927 då Stockholms Dagblad anordnade det första luciatåget i form av en kortege genom Stockholm. Snart därefter följde flera av landets tidningar exemplet och anordnade egna luciatåg och omröstningar kring vem som skulle få vara årets lucia.

Som synes har helgonet Lucia från Syrakusa inte spelat någon som helst roll för utformningen av vår svenska luciatradition. Inte heller går det att påstå att Lucia skulle vara en uråldrig ljusfest, utan precis som de flesta traditioner är det en relativt modern sedvänja som har inslag från äldre dagar.

Källor: Årets festseder av Nils-Arvid Bringéus, Vintersolståndet av Göra Stålblom, Folktrons år av Ebbe Schön och Stora Julboken av Jan-Öyvind Swahn

Andra bloggar om: , , , , ,