När är lucianatten?

Kort svar: Lucianatten (eller lussenatten) är natten mellan den 12 och 13 december.

Brytningstider har i alla tider och alla kulturer varit viktiga som markörer – när sommar blir vinter, när vinter blir till vår, på årets ljusaste dag och så vidare. Uppe i Norden har vintersolståndet (när det är som allra mörkast) en särskild ställning. Numer infaller vintersolståndet den 21 eller 22 december, men så har det inte alltid varit.

Eftersom den julianska kalendern – som gällde i Sverige fram till 1753 – innehöll ett litet fel (varje år blev några minuter längre) försköts vintersolståndet successivt. De första hundra åren märktes ingen större skillnad, men på tusen år hinner det hända en hel del. Under medeltiden hade året förskjutits så långt att vintersolståndet istället låg runt 13 december (inte exakt, men det spelade inte så stor roll). Enligt folktradition betraktades natten till den 13 december som årets längsta. I en almanacka från 1702 står att läsa om 13 december:

[den] längsta Natten då den kalla och olustiga Wintern tar sin början

På den 13 december stod namnet Lucia. Lucia från Syrakusa var en ung kvinna som led martyrdöden i Italien år 304 och hennes helgondag är den 13 december. Dock har helgonet Lucia väldig lite med svenskt luciafirande att göra. Under medeltiden var Luciadagen inte en allmän helgdag och hade bara festgraden simplex.

Lucia

Eftersom lucianatten under katolsk tid var det sista tillfället att äta inför den stundande julfastan fanns det traditioner att äta ordentligt med frukostar just under lussenatten. Så här skriver Ebbe Schön:

Under morgontimmarna [den 13 december, min anm.] fram till den första dagern måste man ha hunnit få i sig rejält med med både mat och dryck. Man skulle äta sju frukostar före dagern, på sina håll till och med nio.

Förutom det väldiga frossandet på morgonen fanns det föreställningar (som brukligt var i samband med brytningstider) att onda makter var i rörelse. Dock fanns ännu inga luciatåg eller ljusprydda kvinnor med långa vita klänningar. En lucia med ljus i håret som kommer med mat finns belagd första gången 1764 av den skånske präst C F Nyman på besök på Horns boställer norr om Skövde i Västergötland.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-12-02)

Källa: Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Stockholm:Rabén&Sjögren

Varför heter det lussekatt?

Kort svar: ”Lusse” i lussekatt är en alternativ benämning på ”lucia” och ”katt” kommer av att bakverken tidigare kallades djävulskatter eftersom de i Tyskland serverades av djävulen och katten har sedan lång tid tillbaka förknippades med just djävulen.

Firandet av lucia i Sverige den 13 december har en bakgrund som inte är helt glasklar. Rötterna som löper bakåt genom seklerna har gett upphov till en del osämja mellan folklivsforskare i hur man ska förklara traditionen.

Å ena sidan finns det dem (bl.a. C.W. von Sydow och Jan-Öyvind Swahn) som förklarar lucian med att hon fått sitt utseende från den tyska Kinken-Jes (en en vitklädd kvinna med ljuskrans kring håret). Å andra sidan finns dem (bl.a. Hilding Celander och Nils-Arvid Bringeus) som menar att den lucia vi idag ser skrida fram är ett lån från stjärngossetågens ängel.

Om man följer den första skolan (att lucian har med Kinken-Jes att göra) blir lussekatternas namn logisk. Swahn skriver:

[Lussekatterna] hade sin motsvarighet redan i de kakor som Sankt Nikolaus delade ut till snälla och flitiga barn, och när hans roll övertogs av Kinken Jes fortsatte denne med bullarna. Av någon anledning fick de i plattysk tradition namne ”duiveskatter”, d.v.s. ”djävulskatter”.

Att helgonet Sankt Nikolaus inte vara kvar utan ersattes av ”Kindchen Jesus” eller ”Kinken Jes” berodde såklart på reformationen och dess avståndstagande från helgondyrkan. Djävulsfiguren som Sankt Nikolaus haft med sig levde vidare dock vidare och kom ibland i form av en katt – en djävulskatt. Och därav – förmodligen – namnet på brödet.

Lussekatt

Det tidigaste belägget av ”dövelskatt” i skrift är från slutet av 1800-talet. I Nordisk familjebok från 1910 står det:

I sydvästra Sverige bakas till Lucia ett särskildt kultbröd kalladt ”dövelskatt”

Det moderna luciafirandet börjar växa fram i Sverige under slutet av 1800-talet och det är också då så saffran börjar användas som julkrydda (även om det i t.ex. Göteborg har bakats lussekatter utan saffran). Att dövelskatten bytte namn till lussekatt beror på att ”lusse” eller ”lussi” är ett alternativt prefix istället för ”lucia” – t.ex. ”lussebrud”, ”lussemäss” och ”lussevaka”.

Enligt flera källor skulle förledet ”lusse-” syfta på Lucifer (alltså Djävulen). Men då ordet ”lussekatt” först börjar användas i slutet på 1800-talet och är härlett på samma sätt som t.ex. ”lussebrud” är det föga troligt att det syftar på Lucifer. Dock har Lucia och Lucifer en gemensam rot i det latinska ordet ”lux” som betyder ”ljus”.

Skrivet av Mattias Axelsson (2012-12-01)

Källor: Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bokförlaget Bra Böcker

Saob – uppslagsord ”dövelskatt” och ”lussekatt”

Varför firar vi lucia den 13 december?

Kort svar: Att vi i Sverige firar lucia den 13 december har egentligen ingenting med helgonet Lucia att göra utan härrör från det faktum att vintersolståndet på medeltiden inföll just runt 13 december.

En vanlig missuppfattning är att vi firar lucia den 13 december eftersom helgonet Lucia från Syrakusa dog den dagen. Men vårt svenska luciafirande har inget gemensamt med helgonet Lucia. Så här skriver Swahn:

[Helgonet Lucia] är, när det kommer till kritan helt irrelevant när det gäller den skandinaviska lucian – hon och helgonet har bara almanacksdagens namn gemensamt.

Att 13 december blivit en dag som vi firar i Sverige har att göra med en felaktighet i den julianska kalender som vi använde i Sverige fram till 1753. Ett solår är 365,2422 dagar, men ett kalenderår i den julianska kalendern 365,25 dagar. Inte mycket kan tyckas men på 128 år hade felet vuxit till en hel dag och från 100-talet fvt till 1300-talet hade felet vuxit till nästan två veckor.

Särskild betydelse hade årets förskjutning för de dagar som markerar övergångsperioder – ex. vinter- och sommarsolstånd respektive vår- och höstdagjämning. Vintersolståndet låg ursprungligen 25 december (därav julfirandet på denna dag) men hade på medeltiden hamnat runt 13 december. Denna natt var alltså på medeltiden årets längsta. I en almanacka från 1702 står att läsa om 13 december:

[den] längsta Natten då den kalla och olustiga Wintern tar sin början

Den 13 december markerade alltså tydligt en övergångstid och som kring alla andra övergångstider på året så knöts det folkliga föreställningar om att onda krafter var i rörelse under natten. Att namnsdagen 13 december var Lucia kom p.g.a. ljudlikheten i folkligt medvetande att förstås som att det var Lucifer som drog fram genom natten med sitt följe.

Eftersom helgonet Lucia aldrig spelat någon större roll i svenskt högtidsfirande finns det inte heller några likheter mellan henne och de första lussegubbarna och lussegummorna. Om lussegubbarnas och lussebrudarnas utseende finns få berättelser men från Sillbodal i Värmland finns följande:

Om Lusse ställde ungdomen till med en Lussedans. En var utklädd till Lussebrud. Hon var utklädd i långhalm och hade ett halmband runt midjan, som fasthöll halmane. Med Lussebruden kunde alla dansa till halmen föll av.

Att vara lussebrud var ingen ära. Istället var lussebrudens rykte att hon var lösaktig och karltokig. En lucia som är mer lik den lucia vi känner idag finns omnämnd från Skövde första gången 1764. Då är det en vitklädd kvinna med ljus i håret och vingar på axlarna. Vingarna försvinner så småningom och seden sprids från de västra landskapen till studentstäderna via de västsvenska studentnationerna. Eftersom inga kvinnor fanns vid de högre studierna var det återigen män som gick som lucia.

Lucia

Återigen bör påpekas att den svenska lucian inte hämtat någon inspiration från det italienska helgonet (utom namnet). Utseendet på lucia är istället antingen (som Carl W. von Sydow m.fl. menar) en traditionsöverföring från det tyska ”Kinder Jes” som var en efterträdare till St Nikolaus som gåvoutdelare kring jul eller ett senare lån från stjärnogossetågens änglar (som bl.a. Hilding Celander och Martin P:n Nilsson menar).

Sitt moderna genombrott fick luciafirandet 1927 då Stockholms Dagblad anordnade det första luciatåget i form av en kortege genom Stockholm. Snart därefter följde flera av landets tidningar exemplet och anordnade egna luciatåg och omröstningar kring vem som skulle få vara årets lucia.

Anledningen till att vi firar lucia har alltså (tvärtemot vad de flesta verkar tro) mycket lite att göra med helgonet Lucia.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2012-12-10)

Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Stålblom, Göran (1999) Vintersolståndet Norstedts förlag

Swahn, Jan-Öyvind (2005) Stora Julboken Ordalaget Bokförlag

Andra bloggar om: , , , , ,

Vem var Lucia och vad har hon med vårt luciafirande att göra?

i-fokus-podcast-logga-so-rummet (1)

Reklam: I Fokus är 5 minuter allmänbildning

Kort svar: Lucia från Syrakusa var en ung kvinna som led martyrdöden i Italien år 304 och firas den 13 december år. Hon har inget mer än namnet gemensamt med vårt luciafirande att göra. Istället får vi söka rötterna på andra ställen. Och då börja någonstans kring vintersolståndet.

Vintersolståndet är årets längsta natt. Därefter vänder det och vi går mot ljusare tider. Vintersolståndet infaller den 21 eller 22 december, men så har det inte alltid varit. Eftersom den julianska kalendern som gällde i Sverige fram till 1753 innehöll ett litet fel (varje år blev några minuter längre) försköts vintersolståndet successivt. De första hundra åren märktes ingen större skillnad, men på tusen år hinner det hända en hel del.

Under medeltiden hade året förskjutits så långt att vintersolståndet istället låg runt 13 december (inte exakt, men det spelade inte så stor roll). Enligt folktradition betraktades natten till den 13 december som årets längsta. I en almanacka från 1702 står att läsa om 13 december:

[den] längsta Natten då den kalla och olustiga Wintern tar sin början

Även efter 1753 då vintersolståndet åter hamnade den 21 december levde traditionen om 13 december som årets längsta natt kvar. Den kallades för ”lusse långnatt”.

forside.jpgKring årets längsta natt fanns det naturligtvis en mängd föreställningar. Mycket onda krafter var i rörelse (liksom vid andra övergångstider – ex. Halloween då vintern börjar eller Mickelsmäss) och det fanns skäl för att vara försiktig.

Eftersom lucianatten under katolsk tid var det sista tillfället att äta inför den stundande julfastan fanns det traditioner att äta ordentligt med frukostar just under lussenatten. Man skulle äta minst tre frukostar och det finns även historier om att man ätit sju frukostar under natten (fråga mig inte hur man orkade med det). På bondgårdarna försökte man också använda överflödets magi – d.v.s. genom att äta mycket mat under lussenatten skulle man få god tillgång på mat även under resten av året.

I västra Sverige fanns en tradition att lussa natten till 13 december. Då klädde man ut sig i gamla kläder till ”lussegubbar” eller ”lussebrudar” och gick runt bland gårdarna för att där få sig en sup. Om lussegubbarnas och lussebrudarnas utseende finns få berättelser men från Sillbodal i Värmland finns fäljande:

Om Lusse ställde ungdomen till med en Lussedans. En var utklädd till Lussebrud. Hon var utklädd i långhalm och hade ett halmband runt midjan, som fasthöll halmane. Med Lussebruden kunde alla dansa till halmen föll av.

Till skillnad från dagens lucia så var det ingen ära att blir lussebrud. Hon betraktades som lösaktig och karltokig. Inte alls som dagens lucia och definitivt inte som helgonet. Från Bohuslän finns följande uttyrck

Den som en gång varit Lussebrud, hon får aldrig någon brudeskrud

Traditionen med Lussebrud och Lussegubbar är folkliga och har hört hemma i bondesamhället. På slutet av 1700-talet börjar en ny typ av luciabrud framträda, men då i de högre stånden.

En lucia med ljus i håret som kommer med mat finns belagd första gången 1764 av den skånske präst C F Nyman på besök på Horns boställer norr om Skövde i Västergötland.

Rätt som jag låg i min bästa sömn, hördes en vocal-musique utanför min dörr, hvaraf jag väcktes. Strax därpå inträdde först ett vitklätt fruntimmer med gördel om livet, liksom en vinge på vardera axeln, stora tända ljus i hwar sin stor silverljusstak, som sattes på bordet, och strax därpå kom en annan med ett litet dukat bord, försett med allehanda kräseliga , äteliga och våta varor, som nedsattes mitt för sängen. Det kallar de Lussebete.

Förutom i Västergötland är det i Värmland och Närke som luciafirandet med ljusdrottning som kommer med frukost på sängen förekommer. Och även då som en sed i de högra klasserna.

lucia3gc3.jpg

Att fira lucia på det här sätter spreds sedan vi de västsvenska studentska nationerna till bl.a. Uppsala och Lund. Terminen vid universiteten avslutades normalt vid lucia och luciafirandet blev då ett naturligt festtillfälle. Eftersom det inte fanns några kvinnliga studenter var det en manlig student som fick ikläda sig rollen som lucia.

Men hur kommer det sig att en ljusbeklädd brud i vita kläder kom med frukost på sängen? Den vanligast förekommande förklaringen till detta är det handlar om en traditionsöverföring från det tyska ”Kinder Jes” eller ”Christkindlein”. Kinder Jes var en efterträdare till St Nikolaus som gåvoutdelare kring jul. Dock var det inget litet Jesusbarn som namnet antyder utan en vitklädd kvinna. Denna kvinna har sedan blivit vår moderna lucia. Tesen kommer främst från Carl W. von Sydows bok ””Lucia und Christkindlein”” och har därefter förts vidare i många populärböcker om svenska högtider

Dock har tesen kritiserats av bl.a. Hilding Celander och Martin P:n Nilsson som snarare menar att det är ett sent lån från stjärngossarnas julängel.

Sitt moderna genombrott fick lucian 1927 då Stockholms Dagblad anordnade det första luciatåget i form av en kortege genom Stockholm. Snart därefter följde flera av landets tidningar exemplet och anordnade egna luciatåg och omröstningar kring vem som skulle få vara årets lucia.

Som synes har helgonet Lucia från Syrakusa inte spelat någon som helst roll för utformningen av vår svenska luciatradition. Inte heller går det att påstå att Lucia skulle vara en uråldrig ljusfest, utan precis som de flesta traditioner är det en relativt modern sedvänja som har inslag från äldre dagar.

Källor: Årets festseder av Nils-Arvid Bringéus, Vintersolståndet av Göra Stålblom, Folktrons år av Ebbe Schön och Stora Julboken av Jan-Öyvind Swahn

Andra bloggar om: , , , , ,