Vilken dag är första vårdagen i Sverige?

Kort svar: Eftersom Sverige är ett avlångt land har den första vårdagen varierat mycket mellan södra, mellersta och norra Sverige – ofta nämns Mattiasdagen (24 februari) Gregoriusdagen (12/13 mars) och jungfru Marie bebådelsedag (25 mars) som den första vårdagen.

Det finns få platser i världen som kan tävla med Norden om att erbjuda möjlighet att bedriva jordbruk så långt norrut. Ingen annanstans på jorden har det funnits en jordbrukande befolkning så långt norrut – på samma breddgrad som Uppsala ligger t.ex. ”norra Kanadas tundra, Alaska, norra Kamtjaka och Sibiren”. Uppdelningen i tydliga årstider blir alltså mer påtaglig och våren blir mer efterlängtad ju längre norrut du kommer.

Nu för tiden använder vi ofta SMHI:s meteorologiska definition av vår att dygnsmedeltemperaturen är stabilt över noll grader. När Sverige var ett jordbrukarland – fram till och med början av 1900-talet – var sådana definitioner dock inte mycket att komma med. Istället användes särskilda märkesdagar kopplade till namnsdagar i kalendern.

blommor

”Peter Katt” – 22 februari

Peter Katt är en folklig benämning på 22 februari som är en minnesdag för Petrus upphöjelse till biskop av Rom. Dagen heter Petri Cathedra men fick det folkliga namnet ”Peter Katt”. Så här skriver Svensson:

Från olika landskap i södra och mellersta Sverige omtalas Peter Katt som första vårdagen. Till vårtecknen hörde, att isarna började att murkna och bli osäkra, vilket har uttryckts så, att Peter Katt kastar den heta stenen i sjön.

Mattias – 24 februari

Även  Mattiasdagen (24 februari) kallas den första vårdagen och även Mattias sades ”kasta stenar i sjön”.  Sigfrid Svensson skriver (s. 94):

Framförallt i östra Götaland är det ofta Mattias, som sägs kasta den heta stenen i sjön, ett talesätt som i en enstaka äldre uppteckning även är känt från Jämtland.

Uttrycket ”kasta den heta stenen i sjön” innebär att isarna börjar smälta (eftersom det först sker kring stenar som skjuter upp ur vattnet.

Is som smälter

Gregorius – 13 mars (före 1882 12 mars)

Gregoriusdagen var en viktig märkesdag. Man trodde att det väder som var på Gregorius skulle följa nästkommande fyra veckor. I vissa delar av landet räknades dagen som första vårdagen och i Bohuslän skulle man ”vidta åtgärder för att bli kvitt vinterns loppor”.

Vårfrudagen (jungfru Marie bebådelsedag) – 25 mars

Vårfrudagen (jungfru Marie bebådelsedag2) den 25 mars har väl egentligen aldrig varit den ”första vårdagen” men har ändå stor betydelse för våren. Däremot har vårfrudagen varit första dagen på ett nytt näringsår och en av fyra ”räppadagar”. Traditionellt delades jordbruksåret in i fyra ”räppor” (mellan vårfrudagen, midsommardagen, Mickelsmäss och juldagen).

Särskilt i de norra delarna av Sverige har våren förknippats med vårfrudagen och i Dalarna och Medelpad skulle alla vinterkörslor vara undanstökade.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-02-13)

Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Annonser

Vad är speciellt med Mattiasdagen 24 februari?

Kort svar: Mattias (24 februari) har sitt namn efter aposteln Mattias. Hans dag har i sydöstra Sverige ibland räknats som vårens första dag.

Under den katolska medeltiden i Sverige var närmare en tredjedel av årets dagar helgdagar. Förutom jul, påsk och pingst hade man gudstjänst på Mariadagar, helgondagar och alla apostladagarna.

Apostladagarna var drygt elva till antal (eftersom  Fillipos och Jakob var på samma dag) och firades till minne av Jesus tolv lärjungar. När Judas Iskariot, efter att ha förrått Jesus, hängde sig blev istället Mattias , genom lottens hjälp, upptagen i den inre kretsen av tolv lärjungar. Det står i Apostlagärningarnas första kapitel:

Och man bad: ”Herre, du som känner allas hjärtan, visa oss vilken av dessa båda [Mattias och Josef Barsabbas) du har utvalt till denna tjänst som apostel efter Judas, som övergav sin plats för att hamna där han hör hemma.” Så kastade de lott, och lotten föll på Mattias, och han upptogs som den tolfte bland apostlarna.

Aposteln Mattias helgondag var den 24 februari fram till 1969, då den katolska kyrkan flyttade hans dag till 14 maj för att den inte skulle råka infalla under fastan.

När kristendomen kom till Sverige runt 1100-talet fanns Mattiasdagen den 24 februari med. Redan i de äldsta kalendrarna, där helgondagar och apostladagar skrivits ner, är Mattias dag den 24 februari (förutom skottår då hans dag flyttades en dag framåt eftersom 24 februari dessa år var skottdag).

Enligt en av många kalendariska minnesregler var Mattiasdagen den första vårdagen (iofs i konkurrens med flera andra dagar). Sigfrid Svensson skriver (s. 94):

Framförallt i östra Götaland är det ofta Mattias, som sägs kasta den heta stenen i sjön, ett talesätt som i en enstaka äldre uppteckning även är känt från Jämtland.

Uttrycket ”kasta den heta stenen i sjön” innebär att isarna börjar smälta (eftersom det först sker kring stenar som skjuter upp ur vattnet.

Is som smälter

I Blekingeposten den 1 mars 1878 skrev en krönikör:

Och hvad mera är: ”Mattis” behagade redan i söndags ”kasta den heta stenen i sjön” och det var väl den som förorsakade att Ran blef ”på röken”, men gubbe Bore tyckte det vara för bittida att släppa töm- marne ifrån sig, hvarföre han pustade ut några dustar genom näsborrarne och vips så bref det ”kalla omslag” af alltihop. Äfven några andra vårtecken hafva visat sig

Andra minnesregler på samma tema var:

Mattias med sitt långa skägg
lockar barnen utom vägg

Detta betydde att Mattiasdagen skulle medföra blidväder och att barnen därför skulle kunna leka utomhus.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-02-21)

Källor:

Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Jacquier, J.E. (1911). St. Matthias. In The Catholic Encyclopedia. New York: Robert Appleton Company.