Vilken dag har man julgransplundring?

Kort svar: Sedan 1600-talet är tjugondag Knut (13 januari) sista juldagen och därmed dagen för julgransplundring. Det förekommer dock att man har julgransplundringen den 6 januari (trettondagen) istället.

Precis som påskfirandet är utdraget över flera veckors tid löper julfirandet längre än bara dagarna kring själva julafton. Exakt när julen är slut kan man diskutera. Lena Kättström Höök skriver (s. 70)

I Sverige och Finland sträcker sig julen idag till S:t Knuts dag den 13 januari, då julgranen kastas ut. Annars slutar julen vanligen vid trettonhelgen.

Även i Sverige hat trettonhelgen (6 januari) tidigare varit julens avslutning, men sedan 1600-talet har julen i Sverige förlängts till tjugondag Knut (13 januari). I svenska almanackor fram till 16- och 1700-talet var den  7 januari den dag som bar namnet Knut (efter den danske prinsen Knut Lavard som mördades just denna dag i mitten av 1100-talet).

Men någon gången under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet ändrar Knut dag från 7 januari till 13 januari. Julens avslutning hade förlängts en vecka, men namnet Knut var så intimt förknippat med julavslutningen (”Knut för julen ut!”) att det helt sonika fick följa med.

Att fira ut julen den 13 januari har alltså förekommit i Sverige sedan 1600-talet.  Dock är de flesta av traditionerna som förknippas med Knutsfirandet inte särskilt gamla.

Granbarr

Vad gäller julgransplundringen har den sin bakgrund i att man tidigare hade ätbara pynt (bl.a. riktiga äpplen) i granen. Julgranen etablerade sig i Sverige i slutet av 1800-talet (även om den är känd bland överklassen ett drygt sekel tidigare) och därmed också sedan att plundra granen när julen var slut.Så här skriver Swahn (s. 105)

Med julgransseden och det ätbara pyntet kom även även plundringskalasen till vårt land från Tyskland under 1800-talets lopp. Termen ”julgransplundring” är tidigast känd i tryck i tidningen ”Husmodern” 1922

Dock är julgransplundringar i hemmen i form av stora fester på avtagande och har så varit under längre tid. Bringeus skriver (s. 22)

Som familjesed är julgransplundringen uppenbarligen på avskrivning. Enligt Malmöundersökningen 163 förekom den hos 29 %, medan 47 % uppgav att den brukades i deras barndomshem.

Vad som kan vara intressant att notera i sammanhanget är att det på flera platser hålls offentliga julgransplundringar (bl.a. i Borås, på Skansen, i Örebro och i Högsbo) den 6 januari istället för den 13 januari.

Skrivet av Mattias Axelsson (2012-01-06)

Källor: God Jul! av Lena Kättström Höök

Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus

Svenska traditioner av Jan-Öyvind Swahn

Annonser

Vilken dag tjugondag Knut?

Kort svar: Tjugondag Knut infaller alltid 13 januari (tjugo dagar efter jul)

I de allra flesta länder i världen som firar jul avslutad julen i och med trettonhelgen (6 januari). I svenska almanackor fram till 16- och 1700-talet var också 7 januari den dag som bar namnet Knut (efter den danske prinsen Knut Lavard som mördades just denna dag i mitten av 1100-talet).

Men någon gången under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet ändrar Knut dag från 7 januari till 13 januari. Julens avslutning hade förlängts en vecka, men namnet Knut var så intimt förknippat med julavslutningen (”Knut för julen ut!”) att det helt sonika fick följa med.

Frågan om varför julen förlängdes en vecka under 1600-talet kan ges olika svar. Så här skriver ex. nämnde Ebbe Schön:

I slutet av 1600-talet ville den lutherska kyrkans män förstärka kyrkolivets ställning genom att utöka julens längd, och då infördes den 13 januari som slutdatum.

Jan-Öjvind Swahn har en något annan ingång på varför julen varar i tjugo dagar i Sverige när övriga kristenheten nöjer sig med tretton.

En möjlighet /…/ är att man på så vis ville dra in de dagar då våra hedniska förfäder firade sitt midvinterblot – sin största fest under året. Men man har också velat göra tjugondagen till en sk oktav till trettondagen. I katolsk medeltid firade man nämligen icke sällan en sorts eftersläckning en vecka efter en stor helgdag.

Men sedan några hundra år är det alltså 13 januari som är julens sista dag i Sverige. Och då ska julgran och julpynt ut.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad (2012-01-11)

Källor: Folktrons år av Ebbe Schön och Stor julboken av Jan-Öyvind Swahn.

Varför tar julen slut vid tjugondag Knut?

Kort svar: Att julen i Sverige varar till tjugondag Knut (13 januari) beror på att kyrkan på 1600-talet ville förlänga julfirandet och därmed la de till en vecka.

Julen är förmodligen den största högtiden i Sverige. Så därför är det väl inget större fel i att vi firar av den ordentligt och håller på i åtminstone tjugo dagar – ända fram till 13 januari som i almanacka kallas tjugondag jul och Knut har namnsdag.

Idag är Knutdagen främst en dag då man kastar ut sitt julpynt och julgranen (om det inte gjorts tidigare). Något regelrätt firande – förutom möjligen på förskolor – hittar vi knappast. Så var det dock inte förr. Så här skriver Ebbe Schön:

Förr var Knutdagen framför allt den dag då gillena avslutades, och då blev det ofta en hejdundrande fest.

Men vilken dag är egentligen Knutdagen och när tar julen slut? I de allra flesta länder i världen som firar jul är julen avslutad i och med trettonhelgen (6 januari). I svenska almanackor fram till 16- och 1700-talet var också 7 januari den dag som bar namnet Knut (efter den danske prinsen Knut Lavard som mördades just denna dag i mitten av 1100-talet).

Men någon gången under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet ändrar Knut dag från 7 januari till 13 januari. Julens avslutning hade förlängts en vecka, men namnet Knut var så intimt förknippat med julavslutningen (”Knut för julen ut!”) att det helt sonika fick följa med.

Frågan om varför julen förlängdes en vecka under 1600-talet kan ges olika svar. Så här skriver ex. nämnde Ebbe Schön:

I slutet av 1600-talet ville den lutherska kyrkans män förstärka kyrkolivets ställning genom att utöka julens längd, och då infördes den 13 januari som slutdatum.

Jan-Öjvind Swahn har en något annan ingång på varför julen varar i tjugo dagar i Sverige när övriga kristenheten nöjer sig med tretton.

En möjlighet /…/ är att man på så vis ville dra in de dagar då våra hedniska förfäder firade sitt midvinterblot – sin största fest under året. Men man har också velat göra tjugondagen till en sk oktav till trettondagen. I katolsk medeltid firade man nämligen icke sällan en sorts eftersläckning en vecka efter en stor helgdag.

Problemet med den sistnämnda förklaringen är att vi inte har en aning om när det förkristna midvinterblotet hölls. Det kan har varit i december, i slutet av januari och även så långt som in i februari.

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-01-12)

Källor:

 

Schön, Ebbe (1998) Svenska traditioner : årets fester och livets högtider Semic

Schön, Ebbe (1993) Julen förr i tiden Natur och Kultur

Swahn, Jan-Öyvind (2007) Svenska traditioner  Ordalaget

Andra bloggar om: , , , , ,

När tar julen slut?

Kort svar: Sedan 1600-talet har julen i Sverige varat till och med tjugondag Knut (13 december). På senare år har många avslutat julen tidigare, t.ex. vid trettonhelgen.

Julfirandet i Sverige börjar tidigare och tidigare. Redan i slutet på september kan vi hitta julmust i affärerna och många tar in julgranen tidigt i december. Det är förmodligen anledningen till att fler och fler också avslutar julfirandet – kastar ut granen och tar ner pyntet – tidigare än vad vi gjorde för bara några decennier sedan.

Granbarr

På medeltiden var det 7 januari som var julens sista dag i Sverige och julen varade således bara över trettonhelgenSå är det fortfarande i stora delar av den västliga kristenheten och egentligen är det bara i Sverige, Finland och delar av Norge som julen varar fram till Knuts namnsdag – 13 januari.

Lena Kättström Höök skriver (s. 70)

I Sverige och Finland sträcker sig julen idag till S:t Knuts dag den 13 januari, då julgranen kastas ut. Annars slutar julen vanligen vid trettonhelgen.

Men någon gången under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet ändrar Knut dag från 7 januari till 13 januari. Julens avslutning hade förlängts en vecka, men namnet Knut var så intimt förknippat med julavslutningen (”Knut för julen ut!”) att det helt sonika fick följa med.

Frågan om varför julen förlängdes en vecka under 1600-talet kan ges olika svar. Så här skriver ex. nämnde Ebbe Schön:

I slutet av 1600-talet ville den lutherska kyrkans män förstärka kyrkolivets ställning genom att utöka julens längd, och då infördes den 13 januari som slutdatum.

Jan-Öjvind Swahn har en något annan ingång på varför julen varar i tjugo dagar i Sverige när övriga kristenheten nöjer sig med tretton.

En möjlighet /…/ är att man på så vis ville dra in de dagar då våra hedniska förfäder firade sitt midvinterblot – sin största fest under året. Men man har också velat göra tjugondagen till en sk oktav till trettondagen. I katolsk medeltid firade man nämligen icke sällan en sorts eftersläckning en vecka efter en stor helgdag.

Under senare år har dock julfirandet avslutats tidigare och tidigare. I många hem kastas julgranen ut vid trettonhelgen och på flera platser där det hålls offentliga julgransplundringar (bl.a. i Borås, på Skansen, i Örebro och i Högsbo) är det den 6 januari istället för den 13 januari.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2014-12-28)

Källor: En årsrunda av Christer Topelius. Svenska traditioner av Ebbe Schön. Årets festseder av Nils-Arvid Bringéus. Julen förr i tiden av Ebbe Schön

Vilken dag ska man ”städa ut julen”?

Kort svar: Sedan 1600-talet är traditionen i Sverige att Knut (13 januari) kör julen ut, men det förekommer också att julen städas ut tidigare (då ofta kring trettonhelgen).

Barren har legat på golvet ett par dagar eftersom vi inte orkat vattnat granen ordentligt. Därför kändes det som hög tid att städa ut julen idag – 7 januari. Annars är det ju numer tjugondag knut som blivit den dag då man har julgransplundring i svenska hem.

GranbarrPå medeltiden var det dock 7 januari som julen skulle städas ur hemmen. Julen varade då bara över trettonhelgen och tog således slut 7 januari. Så är det fortfarande i stora delar av den västliga kristenheten och egentligen är det bara i Sverige, Finland och delar av Norge som julen varar fram till Knuts namndag – 13 januari.

Knut Lavard var, enligt traditionen, en dansk prins som mördad 7 januari eftersom hans fiender väntade till efter julefriden med att ta honom av daga. Han överfölls på väg hem från ett julgille. Sedermera blev Knut helgonförklarad och hans dödsdag firades. I svenska almanackor fram till 16- och 1700-talet var den  7 januari den dag som bar namnet Knut

Men någon gången under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet ändrar Knut dag från 7 januari till 13 januari. Julens avslutning hade förlängts en vecka, men namnet Knut var så intimt förknippat med julavslutningen (”Knut för julen ut!”) att det helt sonika fick följa med.

Att fira ut julen den 13 januari har alltså förekommit i Sverige sedan 1600-talet.  Dock är de flesta av traditionerna som förknippas med Knutsfirandet inte särskilt gamla.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2012-02-15)

Källor: Svenska traditioner av Ebbe Schön

God Jul! av Lena Kättström Höök

Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus

Svenska traditioner av Jan-Öyvind Swahn