Kort svar: Dymmel är dels namnet på de sista dagarna i påskfastan (från dymmelonsdagen till och med påskafton). En dymmel är också en träkläpp eller en träplugg som man satte i kyrkklockan för att den inte skulle låta under dymmelveckan (den sista veckan före påsk)
När dymmelonsdagen (ska inte förväxlas med askonsdagen) börjar går fastan (som ju började på askonsdagen) in i ett allvarligare skede. Under katolsk tid, när fastan togs på större allvar i Sverige, så lades allt arbete ner på dymmelonsdagen för att ligga nere till och med påskafton. Att hugga ved, baka bröd eller brygga öl sågs som mycket olämpligt och den som högg under de här dagarna högg bort växtligheten för det kommande året, hette det.
Dagarna från dymmelonsdagen till och med påskafton kallades för ”dymmeln”
När Dymmeln gick in (på middagen Dymelonsdag), iakttogo de gamla att sätta ärje-kroken i jorden och sätta stål eller egg-jern i sädes-skäppan, för att trollen inte skulle ha makt att stjäla bort sädessäden.
Vidare skulle kyrkklockorna inte låta under dymmeln så därför virade man in klockornas metallkläppar i tyg eller ersatte dem med trästavar. Troligtvis härstammar ordet dymmel från det fornnordiska dymbil som betyder stum (jämför med engelskans dumb). Dymmel lever kvar i vissa dialekter i just orden dymbel eller dymling, som båda betyder träplugg.
I och med att skärtorsdagen var helgdag fram till kalenderreformen 1772 var dymmelonsdagen helgafton. Och det var då man förberedda sig för det som komma skulle. Eftersom häxorna reste till Blåkulla på natten mellan onsdagen och skärtorsdagen (eller så var det på skärtorsdagen, uppgifterna varierar) målade man kors på dörrar och hängde hjul på ladugården i syfte att hålla häxorna borta.
Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2013-02-16)
Källor: Maxén Maria och Helena Waldetoft Lindroth (1995) Glad påsk! Nordiska Museets Förlag: Stockholm
Unge, Ingemar, red (2001) Våra Högtider – traditionerna, maten och festerna vi minns Prisma Bokförlag: Stockholm
Högtider och traditioner 
Dagarna i Stilla veckan har olika namn.
Blå måndag (varför ?)
Dymmelonsdag
skärtorsdag (varför?)
Långfredag
Påskafton.
Men vad kallas tisdagen? Naturligtvis inte fettisdag som är sista dagen före fastan.
Vad heter dagarna i stilla veckan och varför?
Vita tisdagen Svartatisdagen eller stinnkakedagen
Pingback: Dymmelonsdagen | En o-cool gubbe
MA skriver om dymmel: ”Troligtvis härstammar ordet dymmel från det fornordiska dymbil som betyder stum (jämför med engelskans dumb).”
Att det går tillbaka till, bl.a., dymbel bekräftas av Hellqusits etymologiska ordbok, det verk som väl får betraktas som ett av de mest vederhäftiga i fråga om svensk etymologi. Hellquist skriver dock ingenting om fornnordisk koppling, däremot isländsk, se nedan. Hos Hellquist kan man, bl.a., också få veta att ordet är nära besläktat med dymling (den typ av trästav/träplugg med vilken man sammanfogar/fäster träreglar, stommar, bjälkar och liknande) och även med dubb och dyvika (ni som seglar vet vad som händer om dyvikan inte sitter på sin plats) – men skall ej förväxlas med den dymling som avser ”den arm i hjulstock, varigenom stampen i ett bokverk upplyftes”.
Etymologiskt härstammar dymling (trästav/träplugg) och dymmel från svenskans dialektala ”dymbel” som betyder träplugg och är detsamma som isländskan ”dymbill”. Men om fornnordisk koppling nämner H alltså ingenting. Däremot att ordet skulle vara en nasalerad biform till roten i det lågtyska ”dovel” som betyder just träplugg (motsvarande det danska ”dyvel”). I sitt släktskap till ”dyvika” hamnar man snart i låg- och medlågtyska via ”dub”, ”dovel”, vidare till ”döbel”, och ”duwe” – som är det samma som ”penis”.
Men inte på någon plats hos H nämns något släktskap med ”stum”. Vore därför mycket intressant att få veta vilken källa NE (som MA hämtat informationen från) hänvisar till när de ”troligtvis” härleder dymmel till stum.
(För er som är etymologiskt intresserade kan det också vara av intresse att se vad H skriver om just ”stum”.)
Pingback: dymmelonsdagen betydelsen – Webbplatsrubriksuzana monika