Högtider

Eftersom jag bor bara ett par hundra meter från Västra begravningsplatsen i Göteborg kan jag från mitt fönster se hur gravarna på alla helgons dag lyser upp av ljus som anhöriga placerar där.

Gravsmyckning med levande ljus var från början något som förknippades med julen. I slutet av 1800-talet förekom det att man i de större städerna placerade granar med brinnande ljus på gravarna. Under 1950-talet blev vanliga ljus allt vanligare.

Att smycka gravar med ljus under allhelgonahelgen är en sed som kommit från kontinenten där den funnits sedan medeltiden. På 1920-talet kom den till Stockholm och spreds därefter till de östra och norra delarna av landet.

Vid en undersökning 1962 var julhelgen fortfarande den vanligaste helgen att tända gravljus, men därefter kom allhelgonahelgen.

Att folk började fira allhelgonahelgen genom gravljuständning var en av orsakerna att helgen återigen fick helgstatus 1953.

Således kan konstateras att gravljus på Allhelgonahelgen är en betydligt yngre tradition i Sverige än att festa till det under densamma. Dessutom finns (eller åtminstone fanns) det faktiskt präster som var emot dessa “katolska oskick” och äldre de som anser att gravljus på alla helgons dag är nymodigheter.

Källor: Svenska traditioner av Ebbe Schön och Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus.

Andra bloggar om: högtider, traditioner, alla helgons dag, allhelgona, gravljus, ljus, religion, död