Varför eldar man påskbrasor?

Kort svar: Påskbrasor användes dels för att skrämma påskkärringarna som var på väg tillbaka från häxsabbaten på Blåkulla och dels för att röja undan sly och annat som fanns kvar från från vintern.

Historiskt har det förekommit årseldar i Sverige vid en rad högtider: midsommareldar, Peregrinus (16 maj), Kristi himmelsfärdsdagen, valborgsmässoafton samt givetvis påskafton.

Påskbrasa i Uddevalla 1955. Arne Andersson/Bohusläns museum

Påskeldar (även kallad påskbrasa eller påskefyr) har förekommit i Sverige sedan åtminstone andra hälften av 1700-talet, dock inte i hela landet. Ejdestam skriver att påskeldarna i huvudsak är ett västsvenskt fenomen:

Gränsen inåt landet [för påskeldarnas utbredning] sträcker sig sålunda från nordöstligaste Skåne, går genom sydvästra Närke samt följer därefter Värmlands östgräns norrut.

Att man eldade brasor just på påskhelgen går, precis som påsksmällare, tillbaka på den äldre tron på påskkärringar och deras häxsabbat på Blåkulla under påskhelgen:

Syftet [med påskeldarna] har varit att skrämma bort påskkäringarna, som denna dag [påskafton] antogs återvända från Blåkulla. Även påsksmällare kom väl till pass för detta ändamål.

Därtill fanns med stor sannolikhet även en praktisk orsak – på gårdarna fanns det vid vårens ankomst mycket sly och liknande som behövde röjas undan vilket gjorde att en stor påskeld passade sig bra.

På 2020-talet har påskeldarna minskat i popularitet även om de fortfarande förekommer i t.ex. Göteborgs skärgård där rena ”grankrig” utspelar sig.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-03-30

Litteratur:

Därför har vi påskbrasor | slakthistoria.se

Ejdestam, Julius (1944) Årseldarnas samband med boskapsskötsel och åkerbruk i Sverige, Skrifter Utgivna Genom. Landsmåls -och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. B. ; 2

Hur länge har det förekommit grankrig?

Kort svar: Grankrig inför vårens eldar har förekommit åtminstone sedan 1860-talet.

Grankrig handlar om att olika stadsdelar/byar tävlar mot varandra om att bygga den största elden under våren. Numera förekommer grankrigen i princip uteslutande i Öckerö Kommun men historiskt har de förekommit i hela landet. Då har det gällt påskeldar i västra Sverige och valborgsmässoeldar i övriga landet.

Krig mellan stadsdelar om att bygga den största elden går tillbaka åtminstone till 1860-talet även om ordet ”grankrig” inte nämns specifikt. Det äldsta belägget jag funnit är från påsken 1865. Då skriver GHT:

På det branta berget mellan Haga och Anneberg har en hop pojkar från vestra och östra Haga sedan någon tid samlat åtskilliga materialier till de tillämnade påskeldarne. En annan pojkhop från Masthugget, hvilken samtidigt ströfvat ikring på bergen vesterut, eller i närheten af Djupedalen, förmodligen för att der för sin del samla bränsle till påskeldar, har häromdagen plötsligen tågat ned tvärsöfver det öppna fältet, som skiljer deras berg från det förstnämnda, derefter bestigit detta och så vare sig af afund eller andra orsaker med hugg och slags anfallit Hagapojkarne. Knytnäfvekampen har snart urartat till ett det vildaste slagsmål, hvarander äfven större karlar blandat sig i leken

Vad det verkar så ökar frekvensen av grankrig under efterkrigstiden, då finns det frekventa exempel från ex. Borås och Göteborg.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-04-06

Källor:

”Vårbrasor och gängkrig” av Bengt af Klintberg (2002)

GHT 1865-04-01

Vad är grankrig?

Kort svar: Grankrig är en benämning på när olika stadsdelar/byar tävlar mot varandra om att bygga den största elden (oftast påskeld).

Påskeldar är en tradition som främst praktiserats i västra Sverige och som går tillbaka till 1600-talet. Numera är den mest frekvent förekommande ute på öarna i Göteborgs skärgård. I anslutning till påskeldarna förekommer det också ”grankrig”. Så här förklaras fenomenet i filmen Grankriget från 2016:

[Grankriget] startar på juldagen och avslutas på påskdagen, då de som lyckats samla ihop flest kasserade julgranar – och bygga högsta påskefyren – vinner. Reglerna är enkla men vägen dit kantad av stölder och gemena skurkstreck. Granarna göms i gatubrunnar och stuprör. Både brandförsvaret och polisen går för högtryck men prästen manar till lugn och försoning.

Påskeldarna är och var vanligast i västra Sverige, medan det i övriga delar snarast eldas vid Valborg. Därför finns det historiska exempel på grankrig även från ex. Falun och Malmberget men då i anslutning till valborgsmässoafton. Så här berättar en man från Malmberget:

Man stal och förstörde för varandra, det hörde liksom till spelet. Jag minns att de största pojkarna vaktade brasan även på nätterna. Allt var mycket spännande, och det var med stolthet man såg»sin» majbrasa brinna på Valborgsmässoafton.

Från Borås berättas om grankrigen under efterkrigstiden:

I min ungdom på 50- och 60-talen hade vi formliga grankrig mellan de olika stadsdelarna i Borås. Men då gällde det påskeldar, ty i min hemstad eldades det på påskafton inte på Valborg.

Det finns belägg tillbaka åtminstone till 1860-talet på förekomsten av grankrig, då i Göteborg. Numera är grankrig ett fenomen som så gott som uteslutande förekommer i skärgården utanför Göteborg

Till påskelden i Hestra samlades varje år in en stor mängd julgranar.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-04-06

Källor:

Grankriget (2016) sfdb.se

”Grankriget trappas upp i skärgården” svt.se 2023-04-06

”Vårbrasor och gängkrig” av Bengt af Klintberg (2002)

Var i Sverige eldar man påskbrasa?

Kort svar: Historiskt har påskbrasor främst förekommit i västra Sverige (Västergötland, Bohuslän, Halland, södra Värmland och västra Småland). Under 2000-talet har påskbrasorna minskat i omfattning men förekommer fortfarande i delar av västra Sverige (Bohuslän, Halland och Göteborgsområdet).

Att elda i samband med årshögtider är inget ovanligt i Sverige. Fenomenet årseldar har grundligt undersökts av etnologen Julius Ejdestam i boken Årseldarnas samband med boskapsskötsel och åkerbruk i Sverige. Ejdestam skriver om valborgsmässoeldar, midsommareldar, Peregrinuseldarna, eldar i samband med Kristi himmelsfärd samt påskeldar.

Påskeldar (även kallad påskbrasa eller påskfyr) har förekommit i Sverige sedan åtminstone andra hälften av 1700-talet. Syftet med påskeldarna var dels att skrämma påskkärringarna som var på väg tillbaka från häxsabbaten på Blåkulla och dels att röja undan sly och annat som fanns kvar från från vintern.

Påskeldar förekom dock inte i hela landet. Ejdestam menar att påskeldarna i huvudsak är ett västsvenskt fenomen. Han skriver (s. 191)

Gränsen inåt landet [för påskeldarnas utbredning] sträcker sig sålunda från nordöstligaste Skåne, går genom sydvästra Närke samt följer därefter Värmlands östgräns norrut.

Med Ejdestams beskrivning som grund har Nils-Arvid Bringéus konstruerat följande karta för att visa utbredning av påskeldar i slutet av 1800-talet. Häri finns också utbredningen av valborgsmässoeldar före 1870 som en jämförelse.

Påskeldarna tändes framför allt på påskaftonskvällen. I vissa fall, i Bohuslän, skedde tändningen på påskdagen.

Påskeldar under 2000-talet

Valborgsmässoeldarna utbredning från Uppsalaområdet utöver landet verkar ha medfört att påskeldar blivit mindre vanliga de senaste årtiondena. I Falkenbergs-Posten kan man läsa följande:

Påskbrasan för en tynande tillvaro i Falkenberg nu för tiden. Nu eldar på sin höjd en och annan villaägare för att slippa en tur till tippen. Annat var det förr.

Även i andra delar av Halland verkar traditionen att elda på påskafton vara på utdöende. Dock lever traditionen med påskeldar och därmed grankrig vidare i Öckerö kommun

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-03-01, uppdaterad 2023-04-06)

Källor: Ejdestam, Julius (1944) Årseldarnas samband med boskapsskötsel och åkerbruk i Sverige, Skrifter Utgivna Genom. Landsmåls -och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. B. ; 2

Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag:Stockholm