Högtider

Hos många finns det felaktiga föreställningen att symboler, ord och liknande kan ha en betydelse i sig - alltså att betydelsen är en och evig. Man menar att det går att finna den “verkliga betydelsen” hos ett ord eller en symbol. Så är dock inte fallet. Ett tydligt exempel är hakkorset som betyder helt olika saker beroende på om det sitter på en skinnskalle i Sverige eller på en buss i Dehli.

På samma sätt är det med högtider och helgdagar. Motiven till varför vi firar en helgdag varierar mellan olika delar av landet, mellan olika samhällsklasser och mellan olika individer. Därför kan vi inte säga att en helgdag har en betydelse eller att “socialisterna har kidnappat första maj“

Första maj har varit en festdag långt innan industrialismen och socialismen. Redan på 700-talet i det gamla frankerriket firades första maj. Seden var då att kungen i samband med det stora vårtinget mönstrade de trupper som skulle dra i fält.

Från Frankrike spred sig festligheterna vid första maj till grannländerna och på 1000-talet kom den till England, ungefär samtidigt till Belgien och i Tyskland togs idén upp av Hansaförbundet.

I Sverige passade ett firande vid första maj väl ihop med firandet kring Uppsala där ting och köpestämma hölls kring valborg. Första maj räknades nästan som en nyårsdag då det i vårtid var dags att sadla om och ta nya tag. Ekonomin summerade, nya förtroendemän valdes och man planerade för framtiden. Ofta utfördes inget arbete och eftersom man inte heller gick i kyrkan så blev första maj en helt fi dag.

Första maj var alltså en högtidsdag då man var ledig långt innan arbetarrörelsen i slutet av 1800-talet började använda dagen för att föra fram sina krav. På socialistkonferensen i Paris 1889 beslutades att socialister över hela världen skulle använda första maj till att demonstrera för 8 timmars arbetsdag.

I Sverige genomfördes den första organiserade första maj-demonstrationen 1890 på Gärdet i Stockholm, i Göteborg på Heden och i Malmö vid Folkets hus.

År 1939 beslutade riksdagen att göra första maj till helgdag. Eftersom dagen redan tidigare varit en ledig dag i praktiken bekräftade riksdagen bara faktum. De två följande åren (1940 och 1941) gick alla partier i demonstrationerna för att visa Sverigs enighet inför det hotande andra världskriget.

Källa: Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus.

Andra bloggar om: första maj, demonstrationer, helgdagar, högtider, traditioner

Enligt legenden var Valborg en engelsk kungadotter. År 748 kom hon till Tyskland där hennes bror Wunnibald grundat klostret Heidenheim. På klostret blev Valborg en from abedissa tills hon dog 25 februari någon gång kring 780. Därför firas hennes namnsdag på kontinenten 25 februari. I helgonkalendern blev dock hennes dag första maj. Hennes namnsdag är också första maj i Sverige, Norge och Finland. I Sverige var det först 1901 som Valborg fördes in i almanackan och 1993 lades även Maj till som namn.

Från början var första maj en aposteldag då minnet av martyrerna Filippus och Jakob högtidlighölls. I Norge är Filip kvar som extranamn på första maj, medan vi flyttat honom till den andra och de katolska länderna till tredje maj.

Kristendomens enda bidrag till valborgsfirandet är alltså namnet. I övrigt finns inga inslag av kristna seder och bruk. Istället har valborgsmässoafton varit ett sätt att fira sommarhalvårets början.

Valborgsmässofirandet tros ha sina rötter i Tyskland och deras walpurgisnacht som firades 30 april. Walpurgisnacht var den dag då häxorna flög till till djävulen, enligt gammal tysk folktro. För att skrämma häxorna tände man eldar. Seden att tända eldar importerades sedan till trakterna kring Uppsala. I Sverige infaller ju som bekant häxsabbaten vid påskfirandet och därför har vi även påskeldar, även om de varit vanligare förr och då framförallt i västra Sverige.

Copyriot skriver:

Den årligen återkommande striden mellan vinterns och vårens krafter firades under första fullmånenatten mellan vårsoldagjämning och sommarsolstånd, med stora lokala variationer (och med motsvarigheter i andra vårhögtider som newroz och pesach).

Med kristendomen överfördes hyllandet av vårens gudinnor på helgonet Walburga, och en dualistisk uppdelning påfördes de mer sammansatta hedniska sederna.

De högtider som i firar har alltid mångbottnade rötter. Under århundraden har de förändrats och kommer så att fortsätta förändras i framtiden.

Källor: Våra högtider av Ingemar Unge, Majstång och julgran av Vera Forsberg och Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus.

Andra bloggar om: valborg, valborgsmässoafton, helgon, högtider, traditioner.

Elden spelar en central roll i alla kultur eftersom den är nödvändig för kulturens överlevnad. Att tända eldar har sätts som en religiös handling i många olika religioner, t.ex. i katolska kyrkans påsknattsfirande. I Sverige har det främst varit vid två tillfällen som eldar har tänts i större skala - påskafton och valborgsmässoafton.

Om man vill generalisera så kan man säga att påskeldar förekommer i Västergötland, Bohuslän, Halland, Dalsland och delar av Småland respektive Värmland, medan valborgsmässoeldar förekommer Uppland, Östergötland, Närke, Västmanland och delar av Småland och Västergötland.

Valborgsmässoeldarna har sitt ursprung just i Uppland. Carl von Linné skrev 1749 när han passerade gränsen mellan Uppland och Västmanland:

Eldar sågos på många ställen lysande långt ifrån vägen: ty lantmannen har för sed allt ifrån hedenhös att natten före Valborgsmässodagen upptända eldar på marken

Det första belägget för eldar på valborg är från Sko socken i Uppland 1711 även om seden förmodligen är betydligt äldre men då begränsad till Uppland. Det var först under 18- och 1900-talet som seden spred sig till närliggande landskap. Förmodligen var det från Tyskland som seden importerades till Sverige. Där trodde man att häxorna hade sin häxsabbat på valborgsmässoafton och därför tände man eldar för att skrämma häxorna.

Eldarna kan alltså ges ett religiöst motiv men frågan är om inte de praktiska förklaringarna är minst lika viktiga. Särskilt i Sverige då våren traditionellt ansågs vara kommen. Första maj var nämligen den dag som bönderna släppte ut sin boskap och de var därför tvungna att skydda dem från vilddjur. Genom att tända eldar och föra oväsen kunde man på så vis hålla boskapen fredad från vilddjur.

Valborgseldarna visar hur praktiska och och religiösa motiv ofta samverkar. Och hur traditionerna förändras.

Källa: Majstång och julgran av Vera Forsberg och Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus.

Andra bloggar om: valborg, valborgsmässoafton, eld, högtider, traditioner, vår

I min post om långfredagsrisning skrev jag att förbudet mot offentliga nöjestillställninmgar på långfredagen upphörde 1969. På flera andra ställen på internet kunde jag dock läsa att förbudet inte upphörde förrän 1973. Den uppgiften kom från NE vilket ger den viss tyngd.

Dock fortsatte jag sökandet efter svar (liksom den mycket lärsvärda Humaniorabloggen) och har efter kontakt med SF, Svenska Filminstitutet, Statens Biografbyrå och Riksdagsbiblioteket har svaret kommit. Förbudet upphörde 1 juni 1969.

Förbudet mot att anordna offentliga tillställningar på juldagen, långfredagen och påskdagen reglerades i Allmänna ordningsstadgan, SFS 1956:617 §10.

Å juldagen, långfredagen och påskdagen efter klockan sex på morgonen må icke anordnas offentlig tillställning. Länsstyrelsen äger dock medgiva undantag för tillställning, vars innehåll och syfte kan anses förenligt med högtidens helgd.

Denna paragraf upphörde genom Kungl, Maj:ts kungörelse, dvs riksdagsbeslut, från och med 1 juli 1969. SFS 1969:413.

Merparten av den övriga Allmänna ordningsstadgan fortsatte dock att gälla i den formen till 1993, då skrevs om och förvandlades till dagens ordningslag.

Jag har kontaktat Nationalencyklopedin som lovat att kolla upp saken och ev. ändra i sin artikel.

Uppdatering: Årtalet är ändrat på uppslagsordet långfredag.

Andra bloggar om: påsk, långfredag, bio

Idag är det annandag påsk och imorgon börjar de flesta jobba som vanligt. Annandagar som helgdag finns numer bara i anslutning till jul och påsk. Före 2005 var även annandag pingst helgdag, men blev av med sin helgstatus till förmån för nationaldagen 6 juni.

Medan Sverige fortfarande var katolskt växte en rad helgdagar fram som främst var knutna till olika helgon. År 1540 infördes tredje- och fjärdedag vid bl.a påskfirandet.

Efter reformationen togs flera helgdagar bort och vid kyrkoordningen 1571 var de främst helgdagar som hade anknytning till Jesus som behölls. Ytterligare en stor förändring skedde vid kalenderreformen 1772 då en rad helgdagar togs bort. Däribland tredje- och fjärdedagarna vid jul, pingst och påsk. Mellan 1540 och 1772 var det alltså helgdag tre dagar efter påskdagen.

För kristna är inte firandet över i och med att påskhelgen är slut. Efter påskdagen följer 40 dagar av glädje då Jesus visade sig för sina närmaste. Fyrtio dagar efter påskdagen infaller Kristi himmelfärdsdag och femtio dagar efter är det pingst (av det grekiska pentekosté som betyder femtio).

Källor: Glad Påsk! av Maria Maxén och Helen Waldentoft Lindroth och Nationdadag - ny helgdag (SOU 2004:45)

Andra bloggar om: påsk, annandag påsk, högtider, traditioner, helgdag, almanacka.

Ingen mat förknippas väl så med en högtid som ägg gör med påsk. Men varför äter vi egentligen ägg till påsk? Som ofta annars finns det fullt rationella och praktiska orsaker till att just äggen blivit påskens mat.

Under den fyrtio dagar långa fastan var ägg en av de maträtter som inte fick ätas. Samtidigt som ingen åt ägg började hönorna värpa en massa ägg - våren är nämligen en tidpunkt då hönor lägger särskilt mycket ägg. Alla ägg som värptes las alltså på hög och när fastan äntligen var över på påskdagen så fanns det mängder av ägg att frossa i.

Ägget har sedan blivit en symbol för en massa olika saker. En del kristna tolkar ägget som den grav där Jesus låg och att knäcka skalet symboliserar hur Jesus uppstod från det döda. Lägg därtill att ägget har varit en symbol för liv i många olika samhällen. Carl von Linné hade t.ex. ett ägg på sitt adelsvapen och hade dessutom som motto “allt liv kommer från ägget“.

Källa: Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus.

Andra bloggar om: påsk, ägg, påskägg, traditioner, högtider.

Enligt kristen tradition var det på långfredagen som Jesus avrättades på korset. Därför var långfredagen under lång tid en dag präglat av stort allvar. Fram till 1969 var offentliga nöjesarrangemang förbjudna i Sverige (men idag är det helt tillåtet vilken dagens allsvenska premiär visar).

Dock var det först på 1600-talet som långfredag blev helgdag i Sverige. Före det så skiljde sig dagen inte mycket från andra dagar. Och nu börjar vi så sakta gå tillbaka till det tidigare synsättet, även om långfredag är helgdag så är affärer öppna som vanligt och som någon sa så tror dagens unga att långfredag betyder att affärerna har öppet extra länge (jmfr långlördag).

Ur långfredagens tema om lidande kan vi härleda påskriset. Riset har idag ingen mer betydelse än att utgöra ett trevligt inslag på ex. påskbordet, men förr så användes påskriset för långfredagsrisningen. De äldsta uppgifter som finns kring långfredagsrisningen är från 1703 då den omtalas som “en gammal sed”. Risningen gick ut på att far i huset piskade upp barn och tjänstefolk för att påminna om Kristi lidande. Senare blev det en mer lekfull variant där rollern ombyttes och det snarare var barnen som piskade sina föräldrar.

Björkris var det som skulle användas, helst från en dvärgbjörk, eftersom det enligt sägnen var med just kvistar från en dvärgbjörk som Jesus blev piskad.

Påskriset som dekoration började användas i Stockholm och andra delar av östra Svealand på 1800-talet, men det var först kring 1930 som det blev vanligt i resten av Sverige.

Uppenbart är att påskrisningen tolkats in i en kristen kontext, men frågan är om ursprunget är tidigare än kristendomen. Vera Forsber skriver:

Bakom seden ligger en uråldrig förkristen tradition att om våren slå varandra med ett grönskande “livsspö” till lycka och frukstamhet.

Nils Arvid Bringeus skriver å andra sidan:

Att sedan har sitt ursprung i den kyrkliga liturgin - och inte kan tolkas som ett slags livsspö - är uppenbart.

Två helt skilda sätt att se på saken och kontroversen visar tydligt på hur svårt, för att inet säga omöjligt, det är att härleda ursprunget till olika traditioner. För även om det skulle finnas belägg för att folk piskade varandra kring våren redan under antiken så är det egentligen ingenting som säger att påskrisningen i Sverige på 1700- och 1800-talet alls har med det att göra.

Källor: Majstång och julgran av Vera Forsberg och Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus.

Andra bloggar om: påsk, påskris, långfredag, religion, jesus, högtider, traditioner.

Att dagens påskkärringar har sitt ursprung i 1600-talets tro på häxor är de flesta idag medvetna om. Det var på 1660- och 1670-talen som häxprocesserna var som värst i Sverige och c.a. 300 personer avrättades efter att de ansetts åkt till djävulens gästabud. Gästabudet hölls i en praktfull gård på en plats som ofta (men långt ifrån alltid) kallades för Blåkulla. Häxorna trodde att de serverades massor av läckerheter, men det var i själva verket grodor, ormar och paddor.

Två sätt som användes för att skrämma iväg häxorna var skjuta med gevär och att tända brasor. Dessa försvarsmetoder har levt vidare in i våra dagar som påsksmällare och påskeldare. Det senare främst förekommande i västra Sverige.

Vi vet inte med säkerhet när barn började klä ut sig till påskkärringar med kaffepanna, huckle, svart katt och kvast och gå runt i grannskapet för att tigga godis. men det finns belägg från 1860-talet att det förekom. Dock anser Bringéus att det var först på 1900-talet som seden populariserades.

De landskap där påskkärringar finns belagda är främst Bohuslän, Dalsland, Värmland och delar av Västergötland och då är det i stort sett bara på påskaftonens kväll som man “gick påskkärring”. I och med att seden var spridd redan under 1800-talet finns det skäl att tro att den är betydligt äldre än så.

Det är få av de attribut som dagens påskkärringar bär som har någon som helst koppling till häxtron på 1600-talet. Kaffet var ännu inte kommet till Sverige så kaffepannan får strykas. Inte heller finns några belägg i rättsprotokoll att häxorna skulle haft katter med sig. Kvasten föreko, men i långt mindre utsträckning än vad vi i allmänhet tror. Vanligare var att häxorna reste på levande djur som exempelvis getter, får eller hästar. Att häxorna skulle haft hucklen är också tveksamt eftersom det finns beksrivningar som säger att häxorna reste “under stort dån och med utslaget hår”.

Varför påskkärringarna ser ut som de gör idag vet jag inte, men det visar tydligt hur traditioner och seder förändras över tid. Det vi idag ser som ett fullt naturligt inslag i påskfirandet är något som är påkommet för inte så länge sedan.

Källor: Svenska traditioner av Ebbe Schön, Majstång och julgran av Vera Forsberg och Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus.

Andra bloggar om: påsk, påskkärring, häxor, skärtorsdag, högtider, traditioner, religion.

Att det torsdagen i stilla veckan heter skärtorsdag har vare sig med färgen rosa eller med knivar att göra. En äldre betydelse av verbet “skära” är rena och det syftar på att Jesus (enligt evangelierna) tvättade lärjungarnas fötter just på denna dag.

Fottvätten var ett vanligt inslag under den tid Jesus levde. Skorna man bar var öppna och därför blev fötterna lätt smutsiga. Att tvätta fötterna på gäster var en handling av gästfrihet, men något som gjordes av de lägre tjänarna. Jesus tvätt av lärjungarnas fötter satte alltså Jesus i en position under dem.

Det var också på skärtordagen som nattvarden instiftades och tidigare var skärtorsdagens nattvard årets viktigaste nattvard.

Under skärtorsdagsnatten förrådes Jesus av Judas och det blir tydligt hur folktron samspelar med kristendomen eftersom man förr trodde att alla mörka krafter släpptes lösa vid den tidpunkt när Jesus förrådes.

Natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen inleds nämligen häxsabbaten. Det är då som häxorna flyger till Blåkulla för att delta i djävulens mässa (som hålls på skärtorsdagen). Häxorna kommer tillbaka på påskdagen. Den exakta tipunkten för häxornas blåkullefärd varierar mellan olika böcker. Vanligast är att man nämner skärtorsdagen, men även uppgifter om att färden inleddes på natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen förekommer.

Skärtorsdagen var allmän helgdag fram till kalenderreformen 1772, men är sedan dess en vanlig arbetsdag. Sedan dess har också dess betydelse minskat.

Andra bloggar om: påsk, skärtorsdag, häxor, nattvard, religion, jesus, högtider, traditioner,

Idag är det inte askonsdag utan dymmelonsdag. Från och med idag går fastan (som ju började på askonsdagen) in i ett allvarligare skede. Tidigare, när fastan togs på större allvar i Sverige, så lades allt arbete ner på dymmelonsdagen för att ligga nere till och med påskafton. Att hugga ved, baka bröd eller brygga öl sågs som mycket olämpligt och den som högg under dymmeln högg bort växtligheten för det kommande året.

Men varför heter det just dymmel. Kyrkklockorna skulle inte låta under dymmeln så därför virade man in klockornas metallkläppar i tyg eller ersatte dem med trästavar. Troligtvis härstammarordet dymmel från det fornordiska dymbil som betyder stum (jämför med engelskans dumb). Dymmel lever kvar i vissa dialekter i orden dymbel eller dymling, som båda betyder träplugg.

I och med att skärtorsdagen var helgdag fram till kalenderreformen 1772 var dymmelonsdagen helgafton. Och det var då man förberedda sig för det som komma skulle. Eftersom häxorna reste till Blåkulla på natten mellan onsdagen och skärtorsdagen (eller så var det på skärtorsdagen, uppgifterna varierar) målade man kors på dörrar och hängde hjul på ladugården i syfte att hålla häxorna borta.

Källor: Glad Påsk! av Maria Maxén och Helena Waldetoft Lindroth samt Våra Högtider (red. Ingemar Unge).

Andra bloggar om: påsk, dymmelonsdag, stilla veckan, fasta, högtider, traditioner