Är första maj en röd dag?

Kort svar: Ja, första maj är sedan 1939 en helgdag (röd dag).

Vilka dagar som i Sverige är allmänna helgdagar (röda dagar i almanackan) regleras i Lag (1989:253) om allmänna helgdagar. Förutom alla söndagar är det:

påskdagen och pingstdagen, nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, /../ långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, nationaldagen, midsommardagen och alla helgons dag

Som synes är första maj (1 maj) en allmän helgdag vilket innebär att de allra flesta är lediga den dagen. Dock har det inte varit så särskilt länge.

Många av de helgdagar vi har i Sverige går tillbaka till medeltiden. En helgdag var en dag som var helgad p.g.a. sitt religiösa innehåll. Således var t.ex. påsk, pingst, jul, apostladagar, Mariadagar och några dagar därtill helgdag.

Så här skriver Gerward om 1 maj:

Under medeltiden var första maj en kyrklig helgdag tillägnad de båda apostlarna Filip och Jakob. Som apostladag hade majdagen en hög festgrad.

Någon gång under senmedeltiden (c.a. 1400-talet) så byttes 1 maj successivt skepnad från apostladag till helgondag – och helgonet i fråga var Valborg.

Med reformationen på 1500-talet återtog dock 1 maj statusen som apostladag och i de kyrkliga kalendrar som finns från t.ex. 1571 och 1772 är det ”Philipphi Jacobi” som har sina namn där. När apostladagarna blev av med sin helgdagsstatus 1772 så var 1 maj inte längre röd dag.

forstamaj

Inte förrän 1939 återfick 1 maj sin helgdagsstatus. Det hade föranletts av flera års organiserade demonstrationer på 1 maj. När första maj blev helgdag 1939 var det första gången som en icke-kyrklig dag blev helgdag i Sverige.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-04-26)

Källor: 

Gerward, Gullan (1996) Majgrevefesten: en kulturhistorisk analys. Stockholm: Carlssons Bokförlag

Malmstedt, Göran (1994) Helgdagsreduktionen. Övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 Avhandling vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet.

Annonser

Vad är valborrar?

Kort svar: Valborrar är ett sätt att klä ut sig i samband med valborgsmässoafton. Traditionen är starkt förknippad med Dala-Floda i Gagnefs kommun i Dalarna. 

Att klä ut sig på olika sätt är vanligt förekommande vid flera helger i svensk tradition (t.ex. påskkärringar kring påsken, skräckkläder på halloween, lussegubbar kring lucia o.s.v.). Även valborgsmässoafton (30 april) är – i Dalarna – förknippat med utklädning, då till ”valborrar”.

En ”valborre” är en person som klätt ut sig till oigenkännlighet . Beklädnaden består i någon form av ansiktsmask (ex. en strumpa som dragits över huvudet), gamla kläder och inte sällan en käpp som man retar andra med.

valborrar21
Äldre tiders valborrar

Så här berättar en kvinna från Sollerön i Dalarna om valborgsmässofirandet på 1930- och 40-talet:

På valborgsmässoaftonen hade vi många eldar i byn. De sämsta kläderna som fanns klädde vi oss i (helst herrkläder) och när brasan nästan brunnit ner krafsade vi åt oss kolbitar och sprang runt och sotade varann. Det var skolbarnens lek, flickor och pojkar emellan.

Ofta beskrivs seden att vara exklusiv för Dala-Floda men valborrar har även förekommit på några andra platser i Dalarna såsom Järna, Evertsberg och Ore samt på några platser i Hälsingland.

Traditionen att klä ut sig till ”valborre” på valborgsmässoafton är inte särskilt stark idag, ens i Dalarna:

I nya tider har det ibland varit svårt att få särskilt många bybor att klä ut sig. Som ett sätt att få fler personer att bli valborrar, har folkparken fri entré för alla ”borrar” som är helmaskerade.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-04-24)

Källor: Valborrar sätter skräck i Dala-Floda” svt.se 2013-04-30

Knuts, Eva (2007) Masks and mumming traditions in Sweden  I Terry Gunnel (red) Masks and mumming in the Nordic Area

Vilken dag är den första sommardagen?

Kort svar: Meteorologiskt är den första sommardagen då det varit varmare än 10 grader fem dagar i följd. Enligt den gamla bondekalendern finns olika dagar som räknas som första sommardagen, bl.a. Tiburtiusdagen (14 april) Valborg (1 maj) och Urbanusdag (25 maj).

Sverige är ett land med mycket tydliga årtidsväxlingar, allra helst märks det i samband med äldre tiders jordbruk. Under den mörka och kalla vintern låg allt arbete nere men när våren och försommaren kom blev det hög aktivitet bland bönderna. Därför har det alltid varit av intresse att fastställa när sommaren börjar och när den första sådden skulle i jorden.

P1060411

Nu för tiden använder vi ofta SMHI:s meteorologiska definition av sommar att dygnsmedeltemperaturen ska vara 10 grader eller högre fem dygn i följd. När Sverige var ett jordbrukarland – fram till och med början av 1900-talet – var sådana definitioner dock inte mycket att komma med. Istället användes särskilda märkesdagar kopplade till namnsdagar i kalendern.

Tiburtiusdagen – 14 april

Enligt en äldre indelning av året så räknade man i ett vinterhalvår och ett sommarhalvår. Vinterhalvåret varade då ifrån Calixtusdagen (14 oktober) till Tiburtiusdagen (14 april) (och därmed blev för övrigt midvintern är runt 14 januari). Tiburtius var alltså första dagen på sommarhalvåret. Så här skriver Topelius (s. 61)

I folktraditionen har alltid Tiburtiusdagen kallats den första sommardagen, sen må aprilvädret vara hur nyckfullt som helst. /../ Att sommaren skulle komma redan i mitten av april beror på, att man i gamla tider hade en enklare årsindelning med två och inte fyra årstider.

Valborg – 1 maj

En senare indelning, inspirerade av indelningar som förekommit på kontinenten, av året i två delar lägger vinterhalvåret från 1 november till sista april (valborgsmässoafton).

I  keltisk tradition har 30 april firats som vinterns sista dag – Beltane. Ordet tros komma från Baal (Gud) och ett keltiskt ord för eld. Även i Sverige har valborgsmässoafton firats som vinterns sista dag (varpå man sjunger ”Vintern rasat ut..”) och således en dag då man firar ut det gamla och in det nya halvåret.

Med den uppdelningen blir Valborgsdagen (1 maj) vara sommarens första dag och har därför firats på olika sätt – t.ex. med papegojskjutningen, majgrevar, majbrasor och majstänger. Så här skriver Gerward:

Majdagen ansågs officiellt vara sommarhalvårets första dag och innebar att det var flyttdag för arrendebönder.

Urbanus – 25 maj

Den 25 maj har Urban namnsdag. Från medeltiden fram till år 1901 var det den äldre namnformen, Urbanus, som gällde. I de södra delarna av landet har Urbanusdagen ibland kallats den första sommardagen och följande minnesregel återges av Svensson (s. 105):

Urban, Vilhelmina och Beda,
de tre skola sommaren leda

Topelis citerar Vilhelm Moberg som skriver att ”25 maj är i allmänhet vårsådden avklarad” och att dagen ”betecknar en gräns mellan vår och sommar”.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-05-29)

Källor:

Gerward, Gullan (1996) Majgrevefesten: en kulturhistorisk analys. Stockholm: Carlssons Bokförlag

Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Topelius, Christer (1989) En årsrunda – 75 helgerm högtider och gamla bemärkelsedagar Kristianstad:Tiden Förlag

Varför firar vi valborgsmässoafton?

Kort svar: Valborgsmässoafton har firats lång tid och oftast som en fest för att fira sommarens ankomst. Skiftet april/maj markerar i många områden i Europa övergången mellan vinter- och sommarhalvåret.

Människor har i alla tider och i alla kulturer haft ett behov att organisera och strukturera en kaotisk tillvaro. Ett sätt är att dela upp tiden i greppbara enheter såsom år, veckor och dagar. Men även åren kan delas in och det på ett antal olika sätt. Ett vanligt är att dela in året i ett vinter- och ett sommarhalvår. I norra Europa har det vanligaste varit att vinterhalvåret varat från november till april och sommarhalvåret från maj till oktober.

I brytningstiden mellan sommar och vinter har det alltid funnits föreställningar om att onda och magiska krafter varit i rörelse – vilket också gäller andra brytningstider såsom ex. sommarsolståndet och skärtorsdagen. Till sommarhalvårets slut – 31 oktober – har i den anglosaxiska världen knutits firandet av Halloween – som har sitt ursprung i den keltiska festen Samhain. Då trodde man att döda människor vandrade och man tände ljus för att de skulle hitta tillbaks till sina gravar. På motsvarande sätt har 30 april i keltisk tradition firats som vinterns sista dag – Beltane. Ordet tros komma från Baal (Gud) och ett keltiskt ord för eld.

I Tyskland har 30 april firats som Walpurgisnacht – den natt då häxorna for till Blocksberg (motsvarande vår skärtorsdag då häxorna far till Blåkulla).

Även i Sverige har valborgsmässoafton firats som vinterns sista dag (varpå man sjunger ”Vintern rasat ut..”) och således en dag då man firar ut det gamla och in det nya halvåret.

Sedan åtminstone medeltiden har valborgsdagen (alltså första maj) varit första dagen på det administrativa året. Så här skriver Bringéus:

Hantverkarna följde köpmännens mönster och sköt under 1400-talet upp årets stora sammankomst från fastlagen till valborgsdagen. Sedan tiggeri förbjudits under fastlagen, försköts även djänkarnas (skolgossarnas) fetsfirande till majdagen.

På så vis blir valborgsmässoafton en typ av nyårsafton (egentligen inte mindre logisk än 31 december). Firandet av valborgsmässoafton är alltså ett firande av sommarhalvårets början och traditionerna som knutits till firandet är av blandad härkomst. Att tända eldar på valborgsmässoafton är en sed som kan ha sitt ursprung hos tyska köpmän som importerade sedan till Sverige under 17- och 1800-talet. Swahn skriver dock:

Men troligt är dock att den här vackra seden ändå har ett äldre, inhemskt förflutet. Somliga folklorister har hävdat att det ytterst skulle röra sig om keltiskt, närmast irländskt ursprung, I det fordom keltiska Västeuropa var 1 maj sommarhalvårets första och firades inte minst med bål.

Även Eskeröd är inne på samma linje då han menar att valborgseldarna har andra, rent praktiska, orsaker. Skiftet april/maj var det vanligt att djuren släpptes ut på bete och då användes eldarna för att skrämma bort rovdjur. Vidare röjde man slåttermarkerna på våren och var då tvungna att elda upp allt ris varvid stora bål blev nödvändiga.

Det omvittnas också ofta att man till valborgsmässoelden tog allt det torra riset från vinterns lövfoder. Då djuren släpptes ut och det inte blev mer ris, var det en praktisk åtgärd att elda upp det. /../ Med tanke på de magiska spekulationer, som ofta knyts till ingångsdagar för nya perioder av året, ligger det nära till hans att särskild skyddsmagi inför djuren betesgång kommit att tillämpas här.

Oavsett om det är tyska köpmän eller svenska bönder som ligger bakom valborgseldarna torde det vara klarlagt att firandet av sista april som vinterns sista dag finns i en rad olika kulturer och epoker. I Sverige kallar vi dagen för valborgsmässoafton (vilket egentligen är lite märkligt eftersom Valborg kom in i almanackan först 1901).

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-04-25)

Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm

Eskeröd, Albert (1973) Årets fester LT Förlag

Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner Bromma: Ordalaget Förlag

Joy, Margaret (1982) Highdays and Holidays Faber & Faber

Vem var Valborg och vad har hon med valborgsmässoafton att göra?

Kort svar: Valborg är ett av många katolska helgon. Hon firas den 1 maj (inte 30 april) eftersom hon begravdes det datumet  i slutet av 700-talet. Eftersom Valborgs dag inföll i skiftet mellan vinter och sommar kom en hel rad traditioner (ex. eldar och häxor) knytas till kvällen innan  – alltså 30 april (valborgsmässoafton)

Enligt legenden var Valborg en engelsk kungadotter. År 748 kom hon till Tyskland där hennes bror Wunnibald grundat klostret Heidenheim. På klostret blev Valborg en from abedissa tills hon dog 25 februari någon gång kring 780. Därför firas hennes namnsdag på kontinenten 25 februari. I helgonkalendern blev dock hennes dag första maj. Hennes namnsdag är också första maj i Sverige, Norge och Finland. I Sverige var det först 1901 som Valborg fördes in i almanackan och 1993 lades även Maj till som namn.

120px-walbkont1.jpgFrån början var 1 maj en av elva apostladagar då minnet av martyrerna Filippus och Jakob högtidlighölls. I Norge är Filip kvar som extranamn på första maj, medan vi i Sverige flyttat honom till den andra och de katolska länderna till tredje maj.

Kristendomens enda bidrag till valborgsfirandet är alltså namnet. I övrigt finns inga inslag av kristna seder och bruk. Istället har valborgsmässoafton varit ett sätt att fira sommarhalvårets början.

Valborgsmässofirandet tros ha sina rötter i Tyskland och deras walpurgisnacht som firades 30 april. Walpurgisnacht var den dag då häxorna flög till till djävulen, enligt gammal tysk folktro. För att skrämma häxorna tände man eldar. Seden att tända eldar importerades sedan till trakterna kring Uppsala. I Sverige infaller ju som bekant häxsabbaten vid påskfirandet och därför har vi även påskeldar, även om de varit vanligare förr och då framförallt i västra Sverige.

Copyriot skriver:

Den årligen återkommande striden mellan vinterns och vårens krafter firades under första fullmånenatten mellan vårsoldagjämning och sommarsolstånd, med stora lokala variationer (och med motsvarigheter i andra vårhögtider som newroz och pesach).

Med kristendomen överfördes hyllandet av vårens gudinnor på helgonet Walburga, och en dualistisk uppdelning påfördes de mer sammansatta hedniska sederna.

De högtider som i firar har alltid mångbottnade rötter. Under århundraden har de förändrats och kommer så att fortsätta förändras i framtiden.

Skrivet av Mattias Axelsson 2007-04-30 (uppdaterad 2012-02-21)

Källor: Våra högtider av Ingemar Unge, Majstång och julgran av Vera Forsberg och Årets festdagar av Nils-Arvid Bringéus.

Andra bloggar om: , , , , .